I dag möts representanter för Israel och Palestina i Jordanien för att diskutera förutsättningar för att få igång riktiga fredssamtal mellan parterna. Det är första gången sedan september 2010 som parterna träffas överhuvudtaget. Men förutsättningarna för att mötet skall bli framgångsrikt och kunna ruska liv i den avsomnande fredsprocessen är dessvärre mycket, mycket små.
Kvartetten - som består av USA, FN, Ryssland och EU - har sedan länge fört bilaterala samtal med företrädare för Israel och Palestina i syfte att senast den 26 januari 2012 få igång formella fredsförhandlingar mellan parterna. I den processen har Israel och Palestina ombetts inkomma med förslag på underlag och förutsättningar för fredsförhandlingar. Palestinierna har levererat ett sådant underlag, medan Israel har nekat med motiveringen att de kräver att fredsförhandlingarna skall vara helt villkorslösa.
Palestinierna har den senaste tiden avvaktat med nya diplomatiska framstötar för att ge processen med Kvartetten en chans. Men nu talar allt för att vi i stället för fredsförhandlingar får se en palestinsk diplomatisk offensiv. Till exempel förväntas Palestina be FN:s säkerhetsråd anta en resolution som fördömer Israels olagliga bosättningar på ockuperat område och som även inbegriper sanktioner mot Israel. Här kan det tänkas att samtliga medlemmar i säkerhetsrådet utom USA ger sitt stöd åt en sådan resolution. Palestina kan också vända sig till Internationella Brottmålsdomstolen i Haag och begära en prövning av Israels agerande i Gaza under kriget 2008-2009. Därutöver förväntas Palestina återuppta sina ansträngningar om att vinna FN:s erkännande som en självständig stat och uppmana till massiva demonstrationer på Västbanken mot den israeliska ockupationen.
Under 2012 kommer den amerikanska presidentvalskampanjen att förhindra USA och Barack Obama från att sätta press på Israel och att därigenom aktivt bidra till att fredsförhandlingar kommer igång. För att inte processen skall stå stilla är det viktigt att andra aktörer, som t ex EU och Sverige, gör sitt bästa för att stödja palestiniernas strävan efter en egen stat till exempel genom att i FN bejaka palestiniernas krav på ett erkännande.
De rödgröna partierna har sedan länge ställt sig bakom det kravet. Alliansregeringen är splittrad och hukar i frågan. Det vore befriande om utrikesminister Carl Bildt tvingades ut på banan för att ge ett tydligt besked om var Sverige står i frågan. Men han lär nog slippa undan, i denna fråga som i så många andra.
7 kommentarer:
Vilket Palestina? Såvitt jag vet finns ingen sådan stat, enbart två geografiskt separerade områden med två olika administrationer där den ena leds av en president utan parlamentariskt mandat och den andra av en terrororganisation som tog makten i en blodig statskupp.
Om Abbas går till ICC med anklagelser mot Israel så kommer även Hamas aktiviteter att granskas på Israels begäran och det vore dödsstöten för ett närmande mellan PA och Hamas.
Nej den s.k. Palestinska förhoppningen om en stat nu erkänd av FN och den enda supermakten, USA, är kvävd fför överskådlig framtid och Västbanksaraberna har återigen gjort bort sig, precis som vid så många tillfällen i historien; upproret mot kung Hussein av Jordanien och stödet för Saddam Husseins invasion av Kuweit för att bara nämna två exempel.
JH
En intressant utveckling detta med "Men nu talar allt för att vi i stället för fredsförhandlingar får se en palestinsk diplomatisk offensiv." Det är ju just detta FN är till för, att värna om internationell rätt. Israel ett land som är medlem i FN bryter mot folkrätten och Genever-konventionerna när man ockuperar Västbanken och Gaza .
Det är säreget att professor Bjereld aldrig någonsin hört talas om San Remobeslutet, fortfarande fullt giltig internationell lag, Säkerhetsrådets §242 där det krävs att Israel först och främst har säkra och försvarbara gränser och alls inte att Israel ska återge ALLA områden de ockuperade i försvarskrig 1967 - speciellt inte de Jordanien och Egypten helt illegalt genom krig ockuperat tidigare (Israel har återlämnat nästan alltihop mot en iskall fred, Sinai), och Osloavtalet där Arafat skrev under på att Israel har full kontroll över area C till förhandlad fred - lika stor kontroll som han hade över area A, B.
Att sedan Obama gjorde alla förhandlingar omöjliga genom att först kräva att Arafats underskrift om area C skulle göras ogjord, och därefter talade om 1948 års stilleståndsgränser som politisk gräns, något Jordanien sagt INTE skulle gälla - hade araberna fått kontroll över bergen där med utmärkt vy över hela Israels hjärta och hjärna, Tel Aviv, internationellf flygplats - hade där snart stått iranska raketer, och eftersom där nu är 6 miljoner judar nedanför bergen så hade nästa Förintelse varit serverad. Hur korkad kan man vara?
Och sen finns det folk somn är så urblekta upptill att de vill att Netanyahu ska acceptera det rakt ur det blå, och riskera Israels säkerhet?
Netanyahu skulle inleda med att kräva att palestinierna uppfyller löften från Oslo som de fick kontroll över A, B för - totalt stopp för terror och hatpropaganda. Enbart under december var där 81 terrorattacker mot judar, http://www.shabak.gov.il/English/EnTerrorData/Reports/Pages/dec11report-en.aspx
Hamas har lovat att aldrig någonsin förhandla med Israel, och blir de en del av "regeringen" finns där ju ingen att diskutera med.
Eftersom de palestinska och israeliska utgångslägena för samtal är diametralt motsatta - israelerna vill ha meningslösa ändlösa procedurer (”Fredsprocess”), medan palestinierna vill se och fokusera på konkreta steg på marken - så kan saker bli spännande.
Den israeliska strategin kommer med största säkerhet vara den gamla vanliga - att status quo förblir med fortsatt bosättningsbyggande och andra olagligheter, samt att slippa få skulden för att samtalen med största säkerhet havererar.
I dagsläget kan den strategien bli svårt med tanke på att den israeliska internationella isoleringen är en direkt produkt av dess vägran att ställa upp på de premisser det internationella samfundet har krävt.
Visst blir det det gamla vanliga, Abbas vägrar uppfylla löftena från Oslo, som hans kontroll över A och B beror på. Det stider ju mot Fatahs stadgar om att förinta sionisterna. Israel tänker inte uppleva ytterligare en Förintelse.
Så det är bara att acceptera att Lieberman har rätt, där blir ingen slags "fred" det närmsta decenniet.
Ralph Haglund jag känner mycket väl igen ditt monotona malande om San Remo!
Bakom signaturen "haNav heHadash" döljer sig ett välkänt Internet-Troll, som har ett antal bloggar och signaturer som han opererar under, bland annat ”Harry Harrysson”.
I själva verket är det Sverigedemokraten och ”Israelvännenen” Ralph Haglund, som driver extremistbloggen Israel i Sverige…
http://www.politometern.se/bloggar/Sd/
När folk har slut på sakargumenten börjar det med personangrepp. Varför är det så vanligt - och meningslöst?
Jag mal väl lika envist som en småskolelärare som gång efter annan måste hålla upp en skylt med A och säja att detta faktiskt är ett A.
Skicka en kommentar