Fred Åkerström 75 år

Jag hörde aldrig Fred Åkerström sjunga. Det är en av mina små sorger i livet. När jag gick i sjätte klass (1969) gästade Fred Åkerström min skola för att framföra sånger ur sitt album "Dagsedlar åt kapitalismen". Jag var elva år, hade aldrig hört talas om Fred Åkerström och var skam till sägandes inte särskilt politiskt medveten. Därför sörjde jag inte så mycket att jag var förkyld och inte kunde gå till skolan den dagen Fred Åkerström uppträdde.

Dagen därpå mådde jag bättre och i klassen diskuterade vår lärare Thorild Edberg - salig i åminnelse - Fred Åkerströms framträdande. Thorild Edberg var arg och besviken över att flera i klassen hade skrattat på fel ställen i Åkerströms framförande av Stig Dagermans s k dagsedlar (vassa dagskommentarer till politiska händelser, på vers). Ja, han hade stora krav på oss och vi älskade honom besinningslöst....

Som exempel lyfte vår lärare fram låten "Onkel Sam och den snälle gossen", som Stig Dagerman publicerat den 28 januari 1954, en satirisk kritik över USA:s ekonomiska stöd till Francos fascistiska Spanien:

Gossen Franco satt och grät vid grinden.
Då kom den snälle Onkel Sam förbi
och strök den lille över sammetskinden.
Käre gosse varför gråter vi?

Jo, jag har tappat mina sju pesetas
i förrgår morse när vi slogs så bra,
och alla pojkarna i klassen retas
och ger mig inte det som jag vill ha.

Här har du pengar, säger Sam medsamma.
Vad ska du köpa dig för denna slant?
Jag tänkte hänga min gamla mamma
och rep är dyra don, inte sant?

Förståndig gosse, snyftar Sam och skänker
den snälle pilten några dollar till.
Det är så roligt med ett barn som tänker
på sina mödrar. Så lycka till!

Versraden "Jag tänkte hänga min gamla mamma" hade framkallat skrattsalvor utan att de skrattande egentligen förstod vad texten handlade om. Nu fick vi en lekton i texttolkning och i politisk historia. Jag förstod att detta var på allvar och allvaret gjorde intryck på mig. Jag köpte skivan och fick Stig Dagermans "Dagsedlar" i födelsedagspresent på min tolvårsdag av mina föräldrar. Genom Thorild Edberg blev Fred Åkerström och Stig Dagerman viktiga led i min personliga och politiska utveckling och bidrog till att föra mig dit jag står i dag. Jag återkommer ofta och gärna till dem.

Nu gick det inte så bra för någon av dessa mina mentorer. Min lärare fick hjärtattack i relativt unga år, Stig Dagerman tog livet av sig och Fred Åkerströms alltför korta liv kantades av ångest och alkoholproblem. Själv finns jag ännu ibland dom raska. Mitt hår är vitt men min käft är röd, som Fred Åkerström sjunger i sin skärsliparsång.

I dag skulle Fred Åkerström ha fyllt 75 år. Jag hörde aldrig honom sjunga. Jag önskar honom all frid och rekommenderar hans dotter Cajsa Stinas självutlämnande bok Du och jag, farsan. Lyssna gärna på Fred Åkerströms stora allsångssuccé: Sådan är kapitalismen.