2011-05-18

Skakigheten kring den svenska Libyen-insatsen

I dag skriver Urban Ahlin och Peter Hultqvist på DN Debatt att Socialdemokraterna vill förlänga den svenska militära insatsen i Libyen även efter att det nuvarande riksdagsmandatet löper ut. Men i stället för att med JAS Gripen-plan upprätthålla den pågående flygförbudszonen skall Sverige bidra till att hävda vapenembargot, t ex genom att sända maritima stridskrafter. Dessutom skall den svenska insatsen breddas till att även innefatta humanitära och långsiktiga biståndsinsatser.

Urban Ahlins och Peter Hultqvists utspel uppfattas allmänt som en kovändning av Socialdemokraterna i frågan. I formell mening är ett sådant påstående inte korrekt. När Håkan Juholt för ett par veckor sedan meddelade att Socialdemokraterna inte skulle stödja förslag om förlängning av riksdagsmandatet för den svenska flyginsatsen betonade han samtidigt vikten av ett fortsatt svenskt engagemang i frågan och uteslöt inga andra åtgärder än just Jas Gripen-insatsen. Men eftersom Håkan Juholts utspel var illa förankrat (för att uttrycka det milt) och väckte stark kritik även inom partiet är det svårt att uppfatta Ahlins och Hultqvists artikel som något annat än just en kovändning i sakfrågan om svensk militär medverkan i Libyen-insatsen.

Jag har inga problem i sak med att Sverige avbryter flyginsatsen och i stället håller öppet för att priorietera deltagande i uprätthållandet av vapenembargot. Men det sätt varpå frågan har hanterats har varit olycklig för partiet. Ansvaret för denna hantering ligger förstås på Håkan Juholt. Skälen till att det blev som det blev kan sannolikt spåras i att någon klar ledningstruktur inte hunnit få fäste i Socialdemokraterna efter partikongressen och personförändringarna på viktiga partiposter tidigare i vår.

När Socialdemokraterna tidigare i år tog tag i Libyenfrågan ägde man den i förhållande till Alliansregeringen och fick Frederik Reinfeldt och Carl Bildt att framstå som passiva och likgiltiga i frågan. I opinionen fanns en förståelse för inriktningen att svenska plan inte skulle bekämpa markmål i Libyen. Men genom Juholts utspel tappade Socialdemokraterna frågan och Alliansen var förstås inte sena att plocka upp den. Urban Ahlins och Peter Hultqvists artikel är i sina huvdrag klok och möjligen finns det nu en möjlighet för Socialdemokraterna att ta tillbaka frågan igen.

8 kommentarer:

Aimo sa...

Trist nu ska vi alltså satsa på två krig. Förhandlingar och civilt stöd är bättre. Det är nämligen möjligt
Att s inte kan stå emot opinionen i Sverige är förståeligt och handlar om inrikespolitik.

Anonym sa...

Några frågor rörande Juholts ganska underliga ide:

1. Har Sverige verkligen marina stridskrafter som passar för uppdraget och farvattnen i Sidra-golfen?

2. Har någon begärt hjälp med marina stridskrafter?

3. Förekommer det någon vapensmuggling genom Libyens Medelhavshamnar?

4. Vilka förhållningsorder skulle svenska trupper få gentemot båtflyktingar som de kommer att träffa på ute till havs? Bogsera tillbaka dem till Libyen, eller bogsera dem till Italien mot EU-landets uttryckliga vilja?

5. Krigsfartyg är ganska verkningslösa om de inte förses med exakta underrättelser om vilket fartyg och vilken container innehåller vapen. Vilken underrättelsetjänst skulle förse svenskarna med sådana uppgifter?

Anonym sa...

En utrikesexpert som Pierre Schori skulle i dag behövas vid Juholts sida.Varför inte fråga honom om han är villig ?
E

Ulf Bjereld sa...

Pierre Schori skulle nog vara sugen på att vara med. Frågan är hur sugen Håkan Juholt är på att bjuda in honom. I have my doubts... :)

Jan Holm sa...

En ledare ar noga med att valja en omgivning som han sjalv inte overskuggas av.

Anonym sa...

Mycket befogade frågor om den marina insatsen. Dessutom så skulle det ta minst tre månader att få ner fartygen...

Har (s) verkligen ingen annan tanke med utrikespolitiken än att skilja sig från alliansen???

Anonym sa...

Kan lägga till en svår fråga:

Att stoppa vapensmuggling är mycket annorlunda än att patruller mot pirater i Adenbukten. Pirater är lätta att identifiera, och de är beväpnade. Kontraband göms i containers som sedan blandas in med den övriga lasten på civila fartyg, ibland utan besättningens vetskap. Vad händer den dag svenskarna stöter på en misstänkt smuggelsändning och kaptenen vägrar stoppa maskinerna för att låta sig bordas? Kommer svenska krigsfartyg verkligen att öppna eld mot ett civilt lastfartyg på internationellt vatten??

Eric Rosenlund sa...

Att du inte anser att det är några fel av Sverige att ta del i flottans vapenembargo. Hur kan detta vara medan Kadaffis Legostyrkor får leveranser av vapen via Chad, Algeriet mm. löpande och i mängder.
Nato har ingen chans att ingripa i detta. Även Turkiet synes hjälpa Kadaffi genom att Kadaffis Legostyrkor äter Turkiskproducerad mat specialogjord för militär (documenterat via aljazzera bl.a.) Ska vi sitta i en båt utanför Libyen och stoppa allt stöd till de befriande Libyens frihetskämpar medan Kadaffi köper soldater och vapen via hela Afrika!!!
Ett totalt oreserverat militärt stöd för Nato från Svensk sida krävs!
Låt Libyerna befria sig själva med det stöd som NATO ger genom att den slår ut den nästan totalt Legostyrda arme som Kadaffi förtrycker det Libyska folket med.