Han framstår som skyldig. Så rubricerar Aftonbladet Lena Mellins krönika i dag om de senaste turerna kring kungen. Rubriken är både vilseledande och träffande.
Rubriken är vilseledande eftersom det är väldigt oklart vad det är som kungen skulle vara skyldig till. Att han vid något tillfälle i livet befunnit sig i en lokal där två kvinnor haft sex med varandra? Att han haft en utomäktenskaplig förbindelse med en känd kvinnlig artist? Att hans vänner försökt skydda honom och sig själva genom att söka kontakt med organiserad brottslighet? Eller skyldig till att han är den han är och inte alltid förmår att leva upp till de krav man bör kunna ställa på en statschef? Utan att anklagelsepunkterna är preciserade känns det märkligt att tala om kungen i termer av skyldig eller icke-skyldig.
Men rubriken är också träffande, om man lägger betoningen på det lilla ordet "framstår". För även om kungen inte är "skyldig" till någonting alls så har krishanteringen varit så usel att det för gemene man just framstår som att han måste vara skyldig till åtminstone något. Att inte hovet i det 21 århundradet förmår rekrytera en stab som förstår sig på kommunikation, medielogik och krishantering måste betecknas som tjänstefel.
Republikan som jag är tycker jag uppriktigt och innerligt synd om alla de individer som blivit indragna i denna sörja. Jag har tidigare läst och skrivit om boken Den motvillige monarken. I den texten beskrev jag Carl XVI Gustaf i termer av teflonkungen och att "bland de känslostarkaste rojalisterna skulle kungen kunna äta barn utan att hans popularitet minskade". Men nu har teflonet börjat nötas er och kungen har blivit sårbar. Det är uppenbart att han inte vet hur han skall hantera situationen och att det inte finns några goda rådgivare vid han sida som kan stötta honom i det uppkomna läget.
"Kungen bör granskas hårdare", hävdar en del. Men vad betyder det? En granskning utifrån vilka kriterier? Debatten famlar.
Hela historien visar på monarkins orimlighet som statsskick i vår tid. Monarkin bygger på auktoritet, hierarki och slutenhet. Vår tid kännetecknas av auktoritetsnedrivning, jämlikhet och öppenhet. Slutsatsen är given. Ned med monarkin - leve republiken!
8 kommentarer:
Han bör granskas utifrån hur han sköter sitt jobb. Även om han inte är vald och kan avsättas, så har har han ett uppdrag att utföra åt svenska folket. Hur ser det uppdraget ut och hur sköter han det? Denna granskning görs inte i tillräcklig omfattning.
Haller med om ned med monarkin leve republiken.
Hela affaren med kungens olika forehavanden som skildrats i boken Den motvillige monarken , visar ocksa pa den forandring som skett , da det galler medias hallning till kungahuset. Det ar val helt klart att nar kungen gjorde sig skyldig till det som han nu anses skyldig till , sa kande han sig valdigt saker pa att allt detta aldrig nagonsin skulle komma till allmanhetens kannedom. Pa samma satt som hans foregangare visste att de kunde lita pa en lojal media som aldrig rapporterade nagot obekvamt rorande kungahuset. Darfor ar det bra att vi idag har en media , som under trycket fran andra medier , drar fram sadant som tidigare undanhallits fran medborgarna.
Om man som ett tankeexperiment tar monarkin som given, så är det väl hovets uppgift att tjäna monarkin, inte monarken. Och då är det inte de aktuella löjligheterna som är ett misslyckande för hovet utan att man tydligen i decennier inte kunnat förmå monarken att inse monarkins intressen.
Frågan är hur andra statschefer skulle agera och hållas ansvariga. Vem blir statschef i en svensk republik? En president man kan rösta bort? Statsminister man kan rösta bort? Riksdagens talman som kanske utses? Blir allt frid och fröjd i en republik i ett land som aldrig verkar hålla politiker ansvariga för märkliga ställningstaganden?
Tycks mig som att monarkien i Sverige skuoter sitt jobb riktigt bra. Åtminstone har de inte sidat med Pol Pot och fått fortsatt förtroende inom socialdemokratiska eliten.
Anser tvärtom att monarkin är bästa statsskicket men att den olyckligt försvagades genom den s.k. Torekovskompromissen på 1970-talet.
Fast utan monarkin så finns det inget Konungariket Sverige. Auktoritetsnedrivning, jämlikhet och öppenhet framstår enligt min mening mest som tom retorik. Republikanismens grundsten är nu liksom tidigare nationalismen där medborgarna i en stat ses som ett folk. Oavsett vad man tycker om kungen som person och monarkin som statsskick så är det Hans Majestät som vi har gemensamt. Någon mystisk folkgemenskap känner jag inte alls av.
Angående citatet "bland de känslostarkaste rojalisterna skulle kungen kunna äta barn utan att hans popularitet minskade" så vill jag säga att som monarkist så påverkar inte en enskild kungs handlande min syn på monarkin som sådan. Det finns en lång rad ökända ledare för republiker som då skulle göra republik till en omöjlighet om statsskicket lastades för deras handlingar.
Dagens monarkier placerar sig i allmänhet långt bättre än republiker i demokratiindex och republik som statsskick är ett självklart val för diktatorer.
A-K Roths svenskamerikanismer är allt som oftast svårtydda, men jag antar att Prins Gustav Adolf just illustrerar begreppet "sidat" på denna bild.
Som A-K Roth antagligen är medveten om är de två senaste valen goda exempel på att det går att rösta bort socialdemokrater, kanske dina egna insatser i kommentarspalter i bloggosfären bidrog till det.
Likadant på din hemmaplan i USA där det gick att rösta bort de republikaner som under Reagan/Bush:s d.ä. era stödde Pol Pots och de röda khmerernas kamp för att få ha kvar sin plats i FN som Kambodjas internationellt erkända representanter.
Prins Gustaf Adolf hade det däremot aldrig gått att rösta bort.
Jag förstår inte riktigt vad bilden Bulten i Bo länkat till ska tillföra. Prins Gustav Adolf ville gå i krig mot Nazitysklands allierade Sovjetunionen, antagligen inte speciellt lämpligt. Men riksdagen kunde förstås ha valt någon annan till att ärva tronen. Det gjordes ju som bekant för inte särskilt länge sedan då riksdagen valde bort Carl Philip till förmån för Victoria.
Skillnaden mellan arvmonarki och valmonarki är främst att i den förstnämnda väljer man tronföljare istället för kung. Anledningen till arvmonarki är bland annat att man vill undvika instabila interregnum där maktlystna rötägg kan ta över riket.
Skicka en kommentar