Förväntan är stor inför socialdemokraternas extrakongress i helgen, där Håkan Juholt kommer att väljas till ny partiledare. De som uttryckte skepsis över Kriskommissionens påstående att Socialdemokraterna inte var något vanligt parti kan ju betänka det medieuppbåd med över 500 journalister som kommer att vara på plats. Just nu känns Socialdemokraterna inte bara som ett politiskt parti utan också som ett valkungadöme i väntan på att monarken skall krönas.
Håkan Juholt kommer som nyvald partiordförande att ha tre stora utmaningar att ta sig an:
1.) Samla partiet. Två förödmjukande valförluster, en lång period utan faktiskt ledarskap och en nomineringsprocess som mött stark kritik har rivit upp sår i partiet. Håkan Juholt måste nu snabbt se till att samla styrkorna och se till att såren läks. Jag är säker på att han i sitt tal kommer att vara väldigt inkluderande och på något sätt parafrasera Galaterbrevet 3:28: Här är icke vänster eller höger, här är icke traditionalist eller förnyare: alla ären I ett i Socialdemokraterna.
2.) Leda oppositionsarbetet. Statsminister Fredrik Reinfeldt har haft ett utomordentligt lugnt halvår sedan Alliansens valseger i september 2010. Nu lär det bli slut på sötebrödsdagarna för hans del. Socialdemokraterna och hela det demokratiska systemet skriker efter en stark opposition som kan ge förnyad kraft åt det politiska livet. Under det senaste halvåret har en krismedveten socialdemokrati fått lägga stor kraft på att hantera sina inre bekymmer. Nu är den processen till ända och det är dags att blicka framåt. Kraven på Håkan Juholt i detta avseende är ofantligt. Men han kommer med ett starkt mandat och han är obefläckad av den tidigare socialdemokratiska politiken. Jag tänker osökt på Matteus 28:3: Och han var att skåda såsom en ljungeld, och hans kläder voro vita som snö.
3. Förnya partiet. Ordet "förnyelse" har upprepats nästan som ett mantra i debatten om socialdemokraternas framtid. Håkan Juholt har markerat att han inte är så förtjust i själva ordet, eftersom det kan innebära så många olika saker Visst - det är inte så viktigt vad vi väljer att kalla den process som är nödvändig för att Socialdemokraterna skall återta sin plats som landets dominerande politiska kraft. Men det behövs en samhällsanalys som har bäring på dagens informationssamhälle och en partiorganisation som som präglas av öppenhet och modernitet. Arbetet med att mejsla ut en sådan analys och en sådan organisation har en god grund i Kriskommissionens betänkande, som olyckligt nog inte fått utgöra underlag för kongressens politiska debatt. Socialdemokratin har länge präglats av en ideologisk vilsenhet och ett ängsligt hoppande mellan olika politiska förslag. Nu är det hög tid att ta Matteus 5:37 på allvar: Sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.
Jag kommer att finnas på plats under nästan hela kongressen och återkommer fortlöpande med kommentarer på bloggen, på Facebook och på Twitter (följ mig gärna på @UlfBjereld).
P.S. Kloka personer i min närhet har påtalat att jag måste vänja mig av med att använda 1917 års Bibelöversättning. Här kommer därför de tre citaten i den nu gällande Bibel 2000:s språkdräkt:
Gal 3:28 Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Jesus Kristus.
Matt 28:3 Hans utseende var som blixten och hans kläder var vita som snö.
Matt 5:37 Vad ni säger skall vara je eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.
7 kommentarer:
"Just nu känns Socialdemokraterna inte bara som ett politiskt parti utan också som ett valkungadöme i väntan på att monarken skall krönas."
Jo, det är bara några steg från enpartistaten som ideologisk princip och praktik (Sovjet) till enpartistaten som praktik (gamla sverige) och enpartistat som identitet (sossar än idag).
Håller med om mycket. Men varför i allsindar använder du 1917 års bibelöversättning? Eller är det Karl den XII:es? :)
Marta: Jag har alltid varit lite svag för 1917 års Bibelöversättning. Det är inget jag är stolt över... :)
Hur kan du påstå¨att Juholt har ett starkt mandat? Han föreslogs för att höger- och vänsterfalangerna blockerade de starka kandidaterna. Istället blir det en försvarspolitiker som blev petad tidigare för att han inte höll sig till partiets försvarspolitik utan körde ett eget lopp. Partiet får nu till ledare en kommunalpolitiker av Göran Perssons snitt. Det var väl ändå inte det partiet egentligen ville ha?
Carl B: Juholts mandat blir starkt i det avseendet att när valberedningens förslag väl var lagt var det fick det starkt stöd. Hade t ex Östros föreslagits hade det mötts av stark kritik från flera håll. Juholts mandat blir också starkt genom att han uppfattas ha integritet och självständighet.
Tvivlar liksom Carl också på att hans mandat i själva verket är så starkt; tror mest sådana som Sahlin och Östros bara försöker ta ansvar och tala väl om Juholt för att ändå bättra på oddsen något, medan de i själva verket nog inte alls tror på honom.
Att sedan peta den ende (vad jag vet) i VU med någorlunda hög utbildning bådar inte heller väl.
Men oavsett, att ena partiet är i sammanhanget en enkel uppgift; att få tillbaka alla dem som lämnat S för att de valt ngt borgerligt parti blir den stora utmaningen. Och nej, det handlar så klart inte bara, eller ens främst, om att sänka skatter.
För övrigt en mycket tänkvärd DN-Debatt-artikel av Svante Nycander idag, som avslutas:
"Palme hoppades på en allians med Folkpartiet under Gunnar Helén, men opinionen i båda partierna gjorde en sådan omöjlig. Allt värre spänningar och konflikter på arbetsmarknaden bidrog till att cementera blockpolitiken.
Det är sorgligt att dagens socialdemokrater så lite förstår vad som gjorde partiet starkt och framgångsrikt: förmåga att ompröva, behärskning av mittfältet, seismografisk känsla för strömningar bland folket (inte bara bland de trogna väljarna).
Oförståelsen beror på att det eviga och oföränderliga jämlikhets- och trygghetsidealet tränger undan allt annat i partiets självuppfattning. Hur politiken förändrades under Palme bortförklaras och förtigs. De som i dag står den långa traditionen närmast ges skulden för valnederlaget och betraktas som inte fullt genuina socialdemokrater."
Skicka en kommentar