Vore ett tudelat partiledarskap något för Socialdemokraterna? En person som ansvarar för det viktiga oppositionsarbetet i riksdagen och partiledardebatterna medan en annan person ansvarar för det nödvändiga förnyelsearbetet, håller kontakten med rörelsen och hanterar medielogiken? Jag väckte tidigare i veckan tanken på min blogg och i en artikel på SVT Debatt. I P 1 Morgon i morse medverkade jag i en diskussion i ämnet, tillsammans med förre partisekreteraren för Socialdemokraterna Lars Stjernkvist samt Miljöpartiets tidigare språkrör Lotta Hedström.
Jag ser två fördelar med ett delat ledarskap. För det första tycks kvalifikationskraven på en socialdemokratisk partiledare bli allt svårare att förena i en person. En socialdemokratisk partiledare förväntas samla och hålla ihop partiet, leda regeringsarbetet som statsminister alternativt leda oppositionsarbetet i riksdagen, driva det nödvändiga förnyelsearbetet framåt, hålla kontakt med rörelsen samt inte minst i vår medialiserade värld samspela med media alla tider på dygnet. Var finns den tulipanaros som kan upprätthålla alla dessa funktioner?
För det andra kan ett tudelat ledarskap vara ett av flera verktyg i arbetet med att öppna upp den alldeles för slutna och hierarkiska partistruktur som kapslar in socialdemokratin. Den socialdemokratiska "partiapparaten" (observera uttrycket!) avspeglar industrisamhällets behov och den tidens strävan att organisera industriarbetare efter geografisk tillhörighet. Industrisamhällets kollektivism ersätts nu av informationssamhällets (eller vad vi vill kalla det) individualism, men partiets organisation är kvar i det gamla. Organisationen är "mossig", som Mona Sahlin själv uttryckte det. Fortfarande präglas partiorganisationen av en ängslan att tappa kontrollen över frågorna och bunkermentaliteten har aldrig blivit helt utstädad.
Visst finns det också nackdelar med ett delat ledarskap. Erfarenheterna från t ex Norge och norska Arbeiderpartiet (som under många år hade ett delat ledarskap) är blandade. Ett delat ledarskap kan innebära en oklarhet i budskapet eller att medielogiken bidrar till att förstärka motsättningar och skiljelinjer mellan de båda företrädarna. Om en av ledarna ansvarar för riksdagsarbetet finns det också en risk att den gamla rivaliteten mellan riksdagsgruppen och partiet i övrigt förstärks.
Den svåraste frågan jag fick i programmet var hur eller på vilket sätt ett delat ledarskap verkligen skulle bidra till ökad öppenhet och mindre hierarkier. Med andra ord: vilken är den kausala mekanismen? (även om programledaren av många goda skäl inte använde just den formuleringen). Där hade jag inget riktigt bra svar, utan gick mer på känsla. Ett delat ledarskap skall heller inte ses som en isolerad åtgärd, utan som en del i ett större åtgärdspaket för att modernisera partiet.
Monas Sahlins var som socialdemokratisk partiledare före sin tid. Hennes ledarskap var betydligt mindre auktoritärt och instängt och betydligt mer lyssnande och inkluderande än hennes föregångares. Men partiet tycks inte ha varit moget för ett sådant ledarskap och därför kände hon sig till sist tvingad att avgå under de dramatiska former som nu blev fallet.
Jag nås av nyheten att Socialdemokraternas kriskommission på grund av den snabba händelseutvecklingen fått snävare tidsramar för sitt arbete, och nu förväntas presentera sin färdiga analys redan den 15 februari 2011. Det faller på sin egen orimlighet att kommissionen på de få veckor den har till sitt förfogande på ett trovärdigt sätt skall kunna genomföra sitt uppdrag som enligt direktiven skall bestå av ett omfattande och grundligt arbete om samhällsutvecklingen under 2000-talet i Sverige och i Europa och en framåtblick om vart de svenska Socialdemokraterna är på väg. Den bild som tecknas ska sträcka sig tio år bakåt och tio år framåt i tiden. En analys ska göras av de dåliga valresultaten. Resultatet av kommissionens arbete ska innehålla tydliga rekommendationer och förslag till åtgärder för partiets utveckling vilka föreläggs partistyrelsen. Omfattande och grundligt arbete var ordet, sa Bull.
Jag har mycket stort förtroende för Anna Johanssons och Ardalan Shekarabis politiska skicklighet och kompetens. Men att kommissionen ens under dessa två eminenta personers ledning skulle kunna genomföra uppdraget på det sätt som det ursprungligen var tänkt är inte möjligt. Jag förutsätter att partistyrelsen skapar en struktur för det fortsatta arbetet med förnyelsen som sträcker sig även bortom vårens extrakongress.
Själv ingår jag i en av kommissionens fyra arbetsgrupper och vi har i morgon under Morgan Johanssons ledning vårt första sammanträde. Jag återkommer med några reaktioner efter det mötet.
9 kommentarer:
Tudelat ledarskap.
Jag har stor respekt för både din kunskap och erfarenhet, därför känns en kritik mot din "lansering" något futtig. Hur som helst, ödmjukt undrar jag då om inte en ledare är det enda realistiska för ett Socialdemokraterna i Sverige. Att ha två ledare som i MP kan kanske tänkas vara gångbart med tanke på partiets litenhet (inte att förringa att det faktiskt är en som varit den riktiga ledaren; Wetterstrand). Är S inte i behov av en extraordinär energisk person som under åtminstone två år får räkna med en extrem arbetsbelastning där de olika arbetsuppgifterna hinns med; media, opposition och partisammanföring? En ledare för S. Förhoppningsvis kan man vidga vyerna utanför Stockholm också. Någon som kan vara ambassadör Sverige i hela Sverige. Uppgift ett blir enligt min uppfattning att resa land och rike runt för att magnetisera ihop medlemmarnas tankar och idéer men även att förmedla vad som komma skall. s.r
frågan är bara hur tudelningen ska se ut ... jag föreslår snarare en traditionalist för att representera den inre betongen och en förnyare för att ta ta tag i den yttre verkligheten ... utan betong i fogarna så rämnar S ...
Ulf!
Förstår om du inte vill blanda dig i Östros och Johanssons debatt men: hur känns det när kK: s ordförande redan före första mötet pekar ut Östros som en av orsakern till valresultatet. Borde inte kommissionen komma från till det (om det nu är så)? Jag hade blivit en aning irriterad som ledamot i kommissionen.
Ytterligare en fördel för ett tudelat ledarskap är att det underlättar ledningen av partiet som en allians av olika socialdemokratiska grupperingar. Tiden är inne att erkänna att socialdemokratin inte längre är en enhetlig organisation när det gäller värderingar. I stället får man rikta in sig på att vara en valplattform för olika starka falanger att förhandla om. Mer av Labour och demokraterna i USA men inte riktigt så långt. För övrigt måste ledningen bestå av människor som på allvar kan göra S till ett sådant miljöalternativ att Mp inte kan ens förmå sig tänka sig samarbeta med de borgerliga.
s.r.: Jag tror bara inte att "en extraordinär energisk person" är tillräcklig för att fylla alla de uppgifter en partiledare i dag har att sköta. Ett tudelat ledarskap ser jag också som ett av flera verktyg för att öppna upp partiorganisationen i sig och göra det attraktivt för fler människor att söka sig till partiet.
Andreas: Delar din bedömning.
Sven: Vi kommer säkert att diskutera kommissionens arbetsformer vid mötet i morgon. :-)
Ragnar: Instämmer!
Trygg hamn: Österberg
Frifräsare: Sommestad
Perfekt radarpar.
Innersta kretsen:
Marika Lindgren-Åsbrink
Kajsa Borgnäs
Anders Lago
Per Winberg (fd. Transport)
Håkan Juholt
Evin Cetin
Karl-Petter Thorwaldsson (ABF)
Superteam!
Jag tycker tanken kring ett delat ledarskap är väldigt intressant för vårt parti.Kanske också med hela det system som MP lagt upp så att det automatiskt går vidare till någon annan i rörelsen efter ett tag. Jag tycker vi binder för mycket kraft till en partiledare. Den personen skall åstakomma guld och gröna skogar när det egentligen är vi i rörelsen som skapar förändringen. Visst får man röster om man har en karesmatisk talare - men är det dom väljarna vi vill bygga partiets verksamhet på? Jag skulle vilja se en valberedning som består av en mix människor - unga, gamla som med en friare tanke skapar underlaget för de val vi skall göra. Det är vi som skapar förändringen!!!
//Michael Arvidsson
Varför just tudelat? De nya moderaterna skapades och drevs igenom av en grupp på 4-5 personer. FR lagom värdig person utåt, US och PS hölli den viktiga kommunikationen, SOL höll i organisationen o alliansen medan AB skötte ekonomin.
Jag diskuterar gärna ett bredare styre än just tudelat ledarskap - men någonstans måste man börja. :)
Fredrik Reinfeldt och hans förtrogna hade på ett sätt en lättare uppgift. Moderaterna är ju inget folkrörelseparti och därför var det lnte lika nödvändigt för dem att förankra förändringen i lokalorganisationerna.
Skicka en kommentar