I dag talade jag kring temat Har svenska folket blivit borgerligt?, vid Socialistiskt Forum på ABF-huset i Stockholm. Socialistiskt Forum arrangeras av LO och ABF och kan närmast beskrivas som ett vänster-Almedalen i miniatyr. Mängder av intressanta seminarier, en kringverksamhet med bokbord och försäljning samt en folkfest med politiker, journalister, akademiker och politiskt engagerade medborgare. Huset var proppfullt, man fick tränga sig fram.
Intresset för det tema jag skulle beröra var stort och vi fick byta lokal för att alla skulle få plats. Jag räknade till närmare hundra i publiken. Men det är svårt att prata och räkna samtidigt så siffran är ungefärlig.
Har då svenska folket blivit borgerligt? Vid en ytlig betraktelse kanske frågan uppfattas som onödig. I den senaste opinionsmätningen från Synovate är Moderaterna tio procentenheter större än Socialdemokraterna, 37.5 mot 27.7 procent. Det är siffror som socialdemokratiska valstrateger och partiaktivister tidigare aldrig kunnat ana ens i sina värsta mardrömmar. Fredrik Reinfeldt rider på vågen och har i de senaste årens förtroendemätningar utklassat Mona Sahlin. I VALU från höstens val var andelen personer som uppgav sig höra hemma till höger på det politiska fältet 43 procent, vilket är den högsta noteringen någonsin i VALU:s mätningar.
Men bilden är inte entydig. Andelen väljare som i VALU sade sig höra hemma till vänster uppgick till 38 procent, vilket t ex var fyra procentenheter högre än i valet 1991. I de sakfrågor som brukar tolkas i termer av vänster-höger syns inte heller någon högervåg. I den senaste SOM-undersökningen är det t ex endast 25 procent som tycker det är ett bra förslag att minska den offentliga sektorn, medan 40 procent tycker det är ett dåligt förslag. Väljaropinionen är också negativ till utförsäljning av statlig egendom och till privatiseringar. I dessa frågor syns inga större förändringar.
Mitt svar på frågan om svenska folket blivit borgerligt är därför nej. I stället har svenska folket över tid blivit mer individualistiskt och Sverige beskrivs i undersökningar från World Value Survey (WVS) som världens mest individualistiska land. Individualism kan ta sig två uttryck: individualism som egoism och en satsa på dig själv-mentalitet eller individualism som frigörelse och mänskligt växande. Individualism och längtan efter frihet och oberoende går hand i hand.
Väljarnas starka stöd till Fredrik Reinfeldt och till Moderaterna är ett uttryck för att Alliansen varit betydligt bättre än de rödgröna på att utforma en politik och en berättelse som appellerar till denna individualism och frihetslängtan. Individualismen hänger samman med den kommunikationsteknologiska revolutionen, ur vilken nya politiskt relevanta skiljelinjer springer fram. Vänsterns utmaning består i att utforma en vänsterpolitik för denna frihetslängtan och för dessa nya skiljelinjer. I denna utmaning tror jag att frågor om arbetsförhållanden, arbetstid, arbetsmiljö och utbildning blir centrala. Om vänstern misslyckas med uppgiften är jag rädd att dess ökenvandring kommer att fortsätta.
19 kommentarer:
Blir så löjligt nöjd över din slutkläm. Klokt!
Frågan är svår att besvara, eftersom betydelsen av borgerlig först måste förklaras.
Jag har blivit beskylld för att vara borgerlig, när jag försvarat föräldradrivna förskolor och skolor. Jag blev ansågs mycket borgerlig, när jag flyttade till Hälsingland och berättade om vårt omsorgskooperativ i Västerås.
Det är kanske så att den stora skillnaden, mellan borgerlig och vänster, inte går mellan S och M. Det är kanske så, att den stora ideologiska vallgraven går mellan S och M på den ena sidan och strävan till egenmakt å den andra.
Mycket intressant tycker en gammal folkbildare och nybliven medlem i Broderskapsrörelsen
Jag tror verkligen du är nåt på spåren här när det gäller att fånga den generella svensken.
Jag tror som jag också tolkar ur din text, att svenskarna är individualistiska socialdemokrater. De önskar en stark och bred välfärd med allas rätt till bra och lika utbildning, vård, äldrevård, samhällsservice osv, precis det som socialdemokraterna under 100 år byggt upp (givetvis tillsammans med en hårt arbetande befolkning som gjort det möjligt). Samtidigt har vissa delar av den gamla socialdemokratin tjänat ut sin roll. Saker som t.ex. televerkets långdragna monopol där de t.o.m ägde telefonerna, tycker jag fångar essensen av det som inte längre hör hemma i det moderna Sverige. Svenskarna vill ha maximalt självförverkligande ovanpå denna välfärd. Där kommer skattesänkningarna i Moderaternas politik in, och en utökad "valfrihet" i den offentliga sektorn, ökad konsumtion, mer privata alternativ som konkurrerar med de offentliga osv.
Moderaterna framställer sig som "den nya tidens socialdemokrater" där den stora medelklassen (som socialdemokraternas politik "skapat" genom fördelningspolitik och allas rätt till bra utbildning osv) ska vara kärnväljarna. Det jag tror att många missar, är dock att det som fanns hos de gamla moderaterna med uförsäljningar och nedskärningar i den offentliga sektorn, numera snarare figurerar bakom kulisserna istället. "Värna välfärdens kärna" osv. sätter upp "skenet" (subjektiv vänstertolkning givetvis) att det socialdemokratiska "arvet" kommer att värnas och finnas kvar. Konsekvenserna av deras politik blir istället att denna kärna krymper. Mer och mer säljs ut, sociala skyddsnät försämras (och ersätts då av privata alternativ, eftersom också regelverket för detta bryts upp, ex: sjukförsäkring, apoteken osv vilka dock kräver att man har råd med dessa, alltså blir de en klassfråga).
forts:
För den genomsnittlige halv-insatta väljaren är Moderaterna lite av ett äta-kakan-och-ha-den-kvar-parti. Du får välfärden, men du får också skattesänkningar och ökad privat konsumtion. win-win. eller? Jag bävar för vad dessa fyra år kommer göra med Sverige. De skydd man alltid haft kommer att försämras, den offentliga sektorn kommer bli det statliga, lite sämre alternativet för de som inte har råd med det nya påstått mer effektiva, privatiserade alternativet till offentlig sektor. Friskolor, privata sjukhus, vårdcentraler, apotek osv.
Ytterligare en (vänster-cynisk) effekt blir att dessa privata alternativ ALLTID kommer att sätta vinstintresset i första rummet. Det är alltid så, det spelar ingen roll vad det är för branch, att öka vinsten är det primära, allt annat kommer underordnas detta, kvalité, anställningstrygghet, samhällsnytta osv.
Titta bara på SJ (som iofs inte är privatiserat, men det är både uppslittat och bolagiserat) och regeringens bakochframpolitik med bolaget. Regeringen bantar underhållsstödet till spåren (banverket), förra vintern skapade det kaos och i år ska hälften av alla x2000-tåg ställas in för att de ska hinna med. Banavgifterna kommer öka, därmed kommer biljettpriserna att öka.
Anställningstryggheten inom den privatiserade offentliga sektorn försämras genom t.ex. bemanningsföretag, visstidsanställningar och delade turer inom vården osv.
forts.
När det gäller svenskars individualism som den mäts av WVS bör man not hålla i minnet analysen om statsindividualism som gjordes av Lars Trägårdh och Henrik Berggren i "Är svensken människa?" Sen tycker jag WVS inbegriper en massa andra frågor som kan sätta svaren om individualism i ett sammanhang.
Jag skulle vilja fråga moderatväljaren: Är alla dessa försämringar värda dom där extra 1000 kr i månaden? Tror du att du är någon ensam ö som existerar helt oberoende av de medmänniskor du delar land och samhälle med? Har du funderat på det som kallas "jämlikhetsanden"? Det finns en faktabok som heter så, där det framgår (forkningsrapport efter forskningsrapport) att jämlika samhällen har mindre kriminalitet, längre livslängd, mindre sjukdomar osv.
Själv betalar jag gärna högre skatt och ser en stark och bred offentlig sektor som levererar bra och effektiv samhällsnytta till låga priser, där inte vinstintresset är det primära, utan en bra samhällsnytta till en rimlig kostnad. Höj skatten, jag kan lätt betala. Jag är inte ett dugg orolig över att allting försvinner iväg till "fuskande sjukförsäkrings- och bidragsberoende" osv. Jag tror bestämt att näst intill alla, vill jobba och göra rätt för sig. Det är inte kul att bara sitta hemma hela dagarna, det är nog ganska få som tycker det, och vad beträffar dem: och? jag kan betala för dom också.
Fullt av förtvivlade socialdemokratiska snyftare i kommentarsfältet ser jag.
Det är, enligt min mening, bara att inse att Sverige pga EU och globaliserad ekonomi kommit att närma sig det Europa som det senaste decenniet, generellt, gått i antikollektvistisk och ickestatlig riktning.
Privata iniativ har i Europa ökat inom alla områden för företagande och samhället har insett att statlig monopolföretagsamhet enbart borgar för ineffektivitet och att konkurrensutsättning ökar produktiviteten och antal arbetstillfällen, finanskrisen oräknad.
När så folk i allmänhet till sist inser att ett drägligt samhälle inte kan byggas på att långtidssjukskriva och förtidspensionera fr.a. unga med låtsasdiagnoser så återstår enbart bidragstagarna som socialdemokratiska kärnväljare.
Detta är sannolikt den största förklaringen till den socialistiska bakåtgången i Sverige.
Maximen "av var och en efter förmåga,till var och en efter behov" har inneburit att folk har börjat fnysa åt de "utbrända" 20-åringar som vänstern velat att de som jobbar skall försörja.
Socialdemokraterna kommer, återigen enligt min mening, inte att återkomma som en betydande politisk kraft innan den anammar ett mer "borgerligt" synsätt på individen och förstår att fånga den växande medelklassen.
Men jag som är borgerlig skulle verkligen välkomna en socialdemokratisk vänstersväng med ex.vis Veronica Palm som partiledare.
Det skulle säkra ett borgerligt maktinnehav för lång tid framöver.
/BR
Dread:
Jag är inte så säker på att du gör rätt analys. Att vi är ett individualistiskt folk är säkert rätt som Ulf väl menar, trots att det är paradoxalt eftersom vi under många varit ett kollektiviserat land (utan värdering).
Men om man som moderatväljare (och för den den delen de flesta andra också) vill ha en god generell välfärd betyder ju inte det automatiskt att man vill ha högre skatter.
Tyskland är ju ett bra exempel på ett land som har lägre skattetryck än Sverige och som ändå under många år har ansetts haft en generell välfärd. Där är det dessutom CDU (de konservativa) som varit utformaren av systemet även om socialdemokrater också funnits vid makten vissa perioder.
Tvärtom tror jag att LeoH är inne på rätt linje. Problemet för S idag är att man fortfarande målar upp M som den stora fienden och att man konsekvent vägrar att inse att M rört på sig politiskt. Både M och S vill ju gärna se varandra som huvudfiender. Kanske skulle man fundera på om det verkligen är så, men då måste man ju förändra sin världsbild och det är ju lite problematiskt. Eller?
Dina siffror för S och M är inte riktigt rätt. Det ska vara 37,5 för M och 27,7 för S (enligt din DN-länk)
Frågan bör hellre ställas så här: Har svenska folket slutat vara socialistiskt?
Den svenska kollektivistiska modellen framträder som alltmer anakronistisk. Bjereld har säkert rätt att svensken numera vill ha fler individuella friheter och valmöjligheter. Men utöver det, så är det också helt uppenbart att hela det socialistiska ideologiska bagaget är irrelevant i dagens samhälle: Marx klassdefinitioner från 1850-talet passar inte in i det post-industriella samhället; empiriska studier har för länge sedan visat att statliga monopol är ekonomiskt ineffektiva; bidrags-samhället saknar verklighetsförankring i den upp-och-nervända befolkningspyramid som uppstår i 1.5-barns-samhället; osv.
När nu svenska folket upptäckt att de socialdemokratiska ideerna är förlegade, så blir naturligtvis resultatet att de lämnar partiet. Alternativet är de borgerliga partierna, som en proteströst mot (s).
Nej, jag tror inte att svenska folket har blivit mer borgerligt. Jag tror att det är så enkelt som att M syns mycket mer i media och beröms så ofantligt där. Eftersom S inte har några stora tidningar längre, så befinner partiet sig i en rejäl medieskugga, om media inte har något negativt att skriva om dem.
Vi vet ju att den eller de som exponeras mycket i media får fler röster än den som inte syns där, till och med om det som sägs om en person eller ett parti är negativt så ökar andelen som säger sig gilla eller stödja det parti som syns ,för det är det parti eller de namn som tillfrågade minns just då. Dystert, men mer politiskt medvetna än så är många människor inte.
Anonym: om man tittar på resten av Europa så är det i samtliga fall där S svängt åt höger som de permanent förlorat makten. Norge gjorde precis tvärt om, deras sossar gjorde en vänstersväng och fick makten. De lyckades modernisera partiet och mobilisera väljarna med en 2000-talets socialdemokrati.
Jag tror inte heller som du skriver, att marx är förlegad på 2000-talet. Om man tittar på konsekvenserna av den borgerliga politiken fom förts de senaste 4 åren så ser man att anställningstryggheten kraftigt har försämrats, bland annat med hjälp av bemanningsföretagens sätt att behandla sina anställda. Även, som jag skrev, vårdens (både den lanstingsstyrda och den privatiserade) vägran att anställa. De kör visstidanställningar som gör att man lever i ovisshet, man kan inte ta banklån för att köpa hus, man får inte samma rätt till semester osv, de kör dubbla turer (jobba samma dag t.ex. 7-11 och 16-20). Borgerlig politik i hela Europa handlar om att förstärka företagens roll och försvaga fackföreningar och den lilla medborgarens rättigheter på arbetsmarknaden, så Marx' mest kända citat: "Proletärer i alla länder; förena er" gäller i högsta grad även idag! Socialdemokraternas rekordlåga siffror som är nu, är i rimligen förväntade med tanke på att de håller på att byta ut hela styrelsen, sin partiledare osv. Det är klart att de har lågt förtroende när de är ett parti som står i stark förändring. Siffrorna kommer säkert öka litegran (även om jag tror att, om inget revolutionerande händer så kommer de inte växa om M på åtminstone ett par år, om ens då) när kaoset har lugnat sig, de har valt styrelse och partiledare och utformat en ny politik. forts:
Jag tror det ligger mycket i vad Kerstin skriver också, media är väldigt borgerligt ägd och fokuserat på M, samtidigt som Reinfeldt är en skicklig retoriker, samtidigt är inte väljarna nog insatta i konsekvenserna av den politik som förs. Ser man bara sin egna lilla teg och hur mycket mer man får i månaden är det lätt att glömma de samhällsomfattande konsekvenserna som en urhålkad välfärd innebär.
Appropå tyskland: deras "välfärd" är inte givet så bred som påstås. T.ex. har man privata sjukförsäkringar som kostar tusentals kronor i månaden, förlorar man jobbet har man inte alls självklart råd med detta. Vidare är byråkratin för journaler t.ex. så pass dålig, att dom din läkare inte har tid på länge framöver, så har inte en substitutläkare tillgång till din journal. Bra va?
Tack för uppskattning och kommentarer (och till Erik Wreland för tillrättaläggande).
Niclas: Jag är ett stort fan av Berggren och Trägårdhs tes om statsindividualismen.
BR: "Det är, enligt min mening, bara att inse att Sverige pga EU och globaliserad ekonomi kommit att närma sig det Europa som det senaste decenniet, generellt, gått i antikollektvistisk och ickestatlig riktning."
Vilket Sverige och vilket Europa lever du i egentligen?
Den påtvingade kollektivismen har stärkt. Staternas makt har ökat. Auktoriteten har tilltagit. Verksamheter har likriktats. Ekonomin har monopoliserats.
Europa har aldrig varit så monolitiskt och så totalitärt som i dag.
När du talar om att Europa gått i en "icke-statlig riktning" så kan du knappast med 'stat' mena den centrala kontrollen, makten, disciplinen. Vad du talar om är snarare 'välfärden' vilket är någonting väsensskilt, men som statsmakten överallt stärkt sin kontroll av genom mer regler, ökad villkorsskärpning och allt standardiseringshelvete med eviga tester, betyg, utvärderingar osv. som inneburit en centralisering av informationskapitalet och flyttat makten från vanliga människor till de priviligerade eliter som har makten att ställa frågorna och tolka svaren.
Högern har aldrig varit anti-stat (inte socialdemokratin heller, det är detta vad som skiljer den från marxismen), man ser inget som helst problem i att staten ska kontrollera och suga ut folket så länge som det gynnar kapitalisterna. Se hur man satsar tusentals miljarder på att rädda det parasitära och förlamande finanskapitalet, men när människorna eller naturen behöver stöd så finns det inga resurser...
De folkvalda landstingen är högern skeptiska mot, men aldrig de ovanifrån tillsatta länsstyrelserna. Alltid demokratin, aldrig auktoriteten. Välfärden vill man skära ner i, men knappast för att stärka medborgarnas makt över sina egna liv utan tvärt om för att kontrollera dem bättre genom att villkora de tjänster som vi alla är beroende av.
Hycklare!
Europas folk inkl. det svenska har sagt nej till projekt som definierar sig som vänster hur mycket signaturen Alex än försöker sig på en marxistisk omvärldsanalys.
Social ingenjörskonst i alla sina former har fått en alltmer krympande acceptans hos den växande andel av Europas befolkning som kan definieras som medelklass och konkurrens på fria marknader är det enda som kan öka effektivitet och kvalitet på produkter
Först gick den illröda socialismen i graven med Sovjetimperiets fall.
Nu kommer, enligt min tro, det rosa alternatiet att gå samma väg.
Socialistiska ekonomier är helt enkelt inte tillräckligt effektiva för att kunna tillgodose moderna människors differentierade krav och behov.
Som ett kuriosum kan nämnas att den enda industriprodukt som höll en anständig västlig standard i det gamla Sovjet var krigsflygplan där det fanns just ett litet antal konkurrerande tillverkare som Mikoyan, Tupolev och Sukhoi.
/BR
BR: Nu tycker jag bara synd om dig, du är uppenbart hjärntvättad och upprepar lydigt och utan tillstymmelse till ett kritiskt perspektiv allt du får höra från överheten.
Vänsterns värderingar och ideologi har fortfarande starkt stöd. Problemet är att det inte existerar någon vänsterpolitik.
Social ingenjörskonst är ingenting som försvunnit, det är bara medlen och målsättningarna som förändrats. Tro inte för en sekund att "New Public Mangement" skulle vara något annat än social ingenjörskonst.
"Medelklassen" har ingen ännu lyckats definiera så jag förstår inte ens varför vi ska hålla oss med begreppet.
"Konkurrens på fria marknader" är en illusion, något sådant existerar inte. Kapitalismen är inte en marknadsekonomi och har aldrig varit! Det finns inga beröringspunkter mellan hur en torghandel fungerar och hur en kapitalistisk ekonomi fungerar.
Monopol och oligopol är en de korrekta termerna.
Det finns inga belägg för att privatiseringar skulle innebära en ökad effektivitet. Däremot finns det i flera fall, inte minst vad beträffar välfärdstjänster, goda belägg för det motsatta.
Men du verkar som sagt inte intresserad av forskning och fakta utan blott av att upprepa de dogmer du matats med.
Läste lite kommentarer i början, och analysen att folk röstat om att spara en tusenlapp i skatt är grovt felaktig i mina ögon, Sven J-son kommer väl närmast sanningen.
Själv såg jag att en rödgrön regeringen skulle kasta Sverige in i kaos och kris, en borgerlig hålla ordentligt i rodret.
Kaos hade kostat betydligt mer än en tusenlapp så det var ett enkelt val på så sätt.
Bilden av ett rödgrönt kaos behöver inte vara sann, den kan ha uppstått i borgerlig media som någon påpekat, men detta var iallafall vad jag såg framför mig.
Glöm inte heller att Alliansen i mycket driver en politik som bygger på att det är fint att jobba, och att det tilltalar i princip alla väljare som, just jobbar. Kombinera sen in löften om att inte göra några drastiska ändringar i trygghetssystemen och du har en rätt bra politik som kan accepteras av de flesta.
Jag tror med andra ord att folk i första hand valde ett tryggt alternativ istället för ett borgeligt/frihetligt/rödgrönt/kaotiskt/otryggt.
Skicka en kommentar