Mona Sahlin - The Comeback Woman? Titeln är inte min, utan tillhör en artikel skriven av professor Sören Holmberg i boken Skilda världar (SOM-rapport 44, SOM-institutet, Göteborgs universitet) från hösten 2008.I artikeln redovisar Sören Holmberg hur Mona Sahlin i 1994 års SOM-undersökning var Sveriges mest populära politiker överhuvudtaget. Året därpå rasade hennes popularitet dramatiskt i samband med kontokortsaffären och att hon detroniserades som påtänkt socialdemokratisk partiledare.
Men som nytillträdd partiledare för Socialdemokraterna växte Mona Sahlins popularitet åter i styrka. I början på den ekonomiska krisen 2008 var Mona Sahlin den partiledare som hade högst popularitetssiffror i SOM-mätningen.
I dag matas väljarna nästan dagligen med opinionsmätningar om hur Mona Sahlin återigen har rasat i opinionen. De förutspådda borgerliga Mosa Mona-kampanjerna har ersatts av rubriker som dagens Svagt stöd för Sahlin hos S-väljare (Expressen och Aftonbladet har exakt samma rubrik!), beledsagade av bilder på en tyngd och modstulen Mona Sahlin. Opinionsrapporteringen tenderar att bli självuppfyllande. Väljarna får av media regelbundet veta att väljarna inte har förtroende för Mona Sahlin. Sedan kontaktas väljarna av opinionsinstitut som frågar dem om de har förtroende för Mona Sahlin. Cirkeln blir ond, mycket ond.
Svenska väljare tenderar dessbättre att rösta på parti och inte på person. De personeffekter som ändå finns avser i huvudsak väljarförflyttningar inom och inte mellan blocken. En del av Miljöpartiets framgångar i opinionen skulle t ex kunna vara en Maria Wetterstrand-effekt där ett antal allmänna rödgröna väljare söker sig till Miljöpartiet i stället för till Socialdemokraterna.
Någonstans finns det kanske också en gräns där de ständiga diskussionerna om det svaga förtroendet för Mona Sahlin uppfattas som ett hackande - på gränsen till mobbing - av en framstående kvinnlig politiker.
Jag beundrar den styrka som Mona Sahlin förmår uppvisa inför offentligheten mitt i den debatt som rasar mot hennes person. Uppförsbacken är tung. Men det går inte att utesluta att Mona Sahlin genom sin styrka och politiska skicklighet ännu en gång kan leva upp till epitetet The Comeback Woman.
6 kommentarer:
Det är verkligen en bedrövlig kampanj som medier och andra aktörer driver mot en enskild politiker. Jag är övertygad om att innehållsstudier av denna valrörelse i efterhand kommer att visa att vi haft en av de mest obalanserade valrörelserna i modern tid, till Socialdemokraternas och framför allt Mona Sahlins nackdel.
Nja. Jag tror faktiskt att många börjar dra öronen åt sig ju närmre valet kommer. En röst på S är ju faktiskt också en röst på att få in V i regeringen, inte precis vad gråsossarna vill. Det är också en röst på MP, lika illa det för många traditionella socialdemokrater. Sedan skall vi inte heller underskatta problemet med sverigedemokraterna. Om SD kommer in i riksdagen blir det viktigt att det block som vinner får en egen majoritet. En röst på det förlorande blocket blir inte bara en röst på förloraren, det blir också en icke-röst på vinnaren - vilket öppnar för en vågmästarroll för SD. Denna känsla, att vinnaren måste vinna rejält, gör att den som ligger marginellt under måste få ordentligt med stryk för att hålla SD borta från en styrkeposition. Den diskussionen har jag hört på två-tre ställen bara nu den senaste veckan (lunchrummet, typ). Det är naturligtvis ett mardrömsscenario för S, men som läget är idag är en röst på S också en röst på SD. Jäkla märkligt.
Man kan inte skylla bristen på egen politik, som attraherar människor, och ett ledarskap som inte lyfter i så hög grad på motståndare och media. Det är att inte ta sitt eget ansvar.
Det är märkligt att en så begåvad och påläst politiker som Mona Sahlin inte får bättre omdömen i väljarkåren
Instämmer helt! Under våren har vi haft en ingående diskussion om Monas väska men inte nämnt vare sig Fredriks klocka eller Ohlys kavajer för den delen. Det har viskats om Mona Sahlins 20 år gamla toblerone-affär medan Moderaternas valfusk kväses. 2006 var Fredrik något fräscht och spännande. 2010 är Mona vacklande och opålitlig. Manliga attribut i samma prisklass har ett annat värde. Fusk är lite mer fusk om det gäller Mona Sahlin än när det gäller Fredriks parti. Nytt är nytt med Fredrik men osäkert under Mona.
Politik är ett kollektivt agerande, men rimligen lyfts de personer fram som bäst representerar var kollektivets tyngdpunkt ligger. Och då måste jag säga att Mona Sahlin är deprimerande. Senast i DN-artikeln om att det behövs ännu mer nedskärningar, åtstramningar och arbetslöshet: http://www.dn.se/debatt/europa-behover-en-ny-och-stramare-stabilitetspakt-1.1117403
Skicka en kommentar