I dagens Expressen kommenterar jag eventuella inrikespolitiska konsekvenser i Sverige av Ship to Gaza. Kritiken mot Israels övervåld har varit samstämmig över partigränserna, med Kristdemokraterna som enda undantag. Ship to Gaza kommer knappast att påverka svensk valrörelse, men bidrar till att åtminstone tillfälligt luckra upp den grymma och folkrättsstridiga blockaden av Gaza.
De svensk-israeliska förbindelserna i dag är frostiga. Det har de egentligen varit ända sedan den israeliska ockupations- och bosättningspolitiken tog sin början efter junikriget 1967 och Sverige några år därefter erkände PLO som det palestinska folkets mest auktoritativa talesman.
Annat var det under 1950-talet och första hälften av 1960-talet. Visserligen fick de svensk-israeliska förbindelserna en svår start genom mordet på Folke Bernadotte 1948. Sverige dröjde med sitt erkännande av Israel i protest mot att den israeliska regeringen inte gjorde sitt bästa för att klara ut mordet och gripa förövarna. Men när Folke Bernadotte-affären så småningom lades till handlingarna så blomstrade förbindelserna mellan Sverige och Israel. En av orsakerna till de goda förbindelserna var att Socialdemokraterna under många år var statsbärande parti i såväl Sverige som i Israel.
Det är i dag också värt att notera att dåtidens SKP (Sveriges Kommunistiska Parti) var det parti i Sverige som med störst glädje hälsade utropandet av staten Israel våren 1948. Kommunisterna såg sionismen och kibbutzerna som progressiva element i en närmast feodal arabisk omvärld. Men när Israel politiskt och ekonomiskt orienterade sig mot väst upphörde stödet från såväl Sovjetunionen som från svenska kommunister. Radikaliseringen av arabstaterna under 1950-talet och den palestinska mobiliseringen under 1960- och 1970-talet skapade ett nytt politiskt landskap i området.
Synen på Israel väcker alltjämt starka känslor i svensk debatt. Jag skall återkomma till det temat lite mer utförligt i samband med att resultaten från den nya SOM-undersökningen om svenska folkets syn på Israel publiceras inom kort.
Om Sveriges relationer med Israel har jag formulerat mig bl a i min doktorsavhandling Svensk Mellanösternpolitik (Carlssons, 1989) samt i Israel och Palestina. 60 år i våra röda hjärtan (red., tillsammans med Ulf Carmesund, Hjalmarson & Högberg, 2008).
3 kommentarer:
Jag har läst er bok ”Israel och Palestina 60 år i våra röda hjärtan” ett bra tisdokument som jag uppskattade.
Same, same. En gång såg israelerna upp till Sverige som ett föregångsland för ekonomisk utveckling och social välfärd. Men på 1980- och 90-talen började vi förstå att Sverige är ett misslyckat socialistiskt (eller halv-kommunistiskt) experiment - debatten är för längesedan kvävd i politisk korrekthet, ekonomiskt och idefilosofiskt nyskapande stannade av på 1960-talet, avundsjukan driver landets bästa hjärnor utomlands och BNP har halkat ner 20 platser på 20 år. Dessutom visade det sig att Sverige är det politiska hyckleriets hemvist på jorden, i alla fall vad det gäller förhållandet till Israel.
GT
Men det är ju Israel som hotas...!? Och då sviker Sverige Israel!
Skicka en kommentar