2010-06-27

De politiska konsekvenserna av Ship to Gazas framgångar

I israeliska Haaretz ger tidningens politiske kommentator Zvi Bar'el en analys av hur framgångarna för Ship to Gaza/Freedom Flotilla påverkat den politiska situationen i Mellanöstern. Jag delar i alla centrala avseenden Zvi Bar'els analys (vilket händer ganska ofta) och analysen är väl värd en bred läsekrets även i Sverige.

Bar'el listar flera av de framgångar som Ship to Gaza/Freedom Flotilla uppnått. Varutillgången i Gaza kommer att öka. Inte bara med avseende på symbolvaror som koriander och pasta utan även reellt betydelsefulla varor som järn och cement, vilket möjliggör igångsättning av flera efterlängtade byggprojekt. Hamas internationella status har förstärkts. Den palestinska myndigheten tvingas lovprisa Ship to Gaza/Freedom Flotilla och offentligt kräva att blockaden av Gaza hävs. Turkiet har positionerat sig som en ny vän till det palestinska folket. Israels internationella isolering förstärks ytterligare.
Men för Hamas är denna utveckling inte enbart positiv. Det är inte den väpnade kampen eller Qassamraketer som har legat till grund för framgångarna, och Hamas legitimitet för att sända nya raketer mot civila mål i Israel är nu om möjligt ännu mindre än tidigare. Nu stärks i stället den politiska pressen på Hamas att acceptera den av Egypten framförhandlade försoningsöverenskommelsen med Fatah. I förlängningen väntar i så fall också ett accepterande av de överenskommelser PLO slutit med Israel och därigenom ett åtminstone indirekt erkännande av staten Israel. Alternativet för Hamas är att fortsätta att styra Gaza, utan budget, utan erkännande och utan möjlighet att påverka den politiska situationen på Västbanken.
Snart måste nya politiska val hållas bland palestinierna för att återställa ett gemensamt ledarskap. Men just nu fruktar de flesta av konfliktens aktörer sådana val. Hamas vill inte ha nya palestinska val, eftersom Hamas fruktar att bli av med sin maktställning i Gaza utan att stärka sin maktställning på Västbanken. Fatah, Israel och USA vill inte heller ha några nya palestinska val, eftersom de fruktar att Hamas i sådana val skulle förstärka sin maktställning i Gaza och på Västbanken. Situationen är absurd, eftersom nya palestinska val är ett nödvändigt villkor för reella framsteg i fredsprocessen.
Sverige och EU bör göra sitt bästa, menar jag, för att övertala USA om nödvändigheten av nya palestinska val. Utfallet av dessa val måste respekteras av alla parter - oavsett om det är Hamas eller Fatah som står som vinnare.

17 kommentarer:

Guardian sa...

Utmärkt analys!
Jag har alltid argumenterat för att det bästa sättet att försvaga Hamas är att öppna gränserna - inte spärra dom.
I ett avskärmat Gaza folk blir mer beroende av Hamas...

Sedan är det en helt öppen fråga om det finns något reellt intresse i Israel av ett försvagat Hamas...

Nemokrati sa...

Samtidigt som jag passade på att läsa denna informativa bloggpost - så har jag en fråga som jag jättegärna skulle vilja få hjälp med av dig. Har sänt den till dig tidigare och hoppas nu på svar - det här beslutet 4 juni i riksdagen om omfattande förändringar av grundlagen - visst måste det med hänsyn till att det utgörs just av omfattande förändringar av grundlagen - fattas ett beslut till med val emellan och kvalificerad majoritet - kan du svara på det? Det räcker väl inte med bara ett enda riksdagsbeslut med enkel majoritet för 'omfattande förändringar av grundlagen'. Vore mycket tacksam för ett upplysande svar.

lena.sommestad.wordpress.com sa...

Tack för en spännande analys.
Den insats so Ship to Gaza har gjort uppfattar jag som närmast unik. Jag kan inte påminna mig att det finns ett sådant exempel tidigare på att enskilda medborgare i folkrörelser har agerat så direkt i en internationell konflikt och haft så stor påverkan. Hur bedömer du detta? Ser vi början på något nytt?

Roy B. Alterman sa...

Info:
De palestinska valen, som skulle ha hållits i juli, har ställts in. Beslut av PA.

Och: Ship to Gaza ser möjligen ut som en framgång, men - vem är det egentligen som åtnjuter denna framgång?

Att häva blockaden utan att först kräva att Hamasledarna går med Egyptens villkor för en inompalestinsk försoning, riskerar istället att ytterligare legitimera och stärka Hamas. Ship to Gaza, samt dess stödtrupper, plus EU och USA, driver nu på för att gå den militanta islamismen till mötes. Är inte detta ganska märkligt? Vad är det för typ av orwelliska resonemang som ligger till grund för detta passionerade stöd för en terrororganisation, på bekostnad av stödet till och legitimiteten för PA?

Att Israel till synes ger vika är en annan sak, som ytterst handlar om att vårda relationen till Washington. Om priset för att få med sig USA i de övergripande och viktiga frågorna är att Israel beslutar att släppa in mer civila varor och förnödenheter till Gaza, ja vem är så dum att han vägrar betala?

Abbas har luftat hård kritik mot både Turkiet och Ship to Gaza, samt förslagen om att häva blockaden. Bjereld, Gardell och Guardian fnyser åt Abbas, och närmar sig Haniyeh. Intressant.

BR sa...

Den ökade införseln av varor till Gaza är en pytteliten del av den totala strategiska situationen i Mellanöstern.
Såväl USA som EU inser att Israel inte kan tillåta införsel av materiel till Gaza som Hamas kan utnyttja som vapen eller för bunkerbyggen.
Det viktiga är att såväl USA som EU och Israel anser att axeln Iran-Syrien-Hezbollah-Hamas utgör ett strategiskt hot mot demokratins positioner i Mellanöstern och därvidlag råder inga motsättningar mellan de västliga spelarna(inkl. Israel).
Om nu PA som Roy säger valt att uppskjuta valen så kan man bara hoppas att dessa förblir uppskjutna till den dag då de stackars terroriserade gazaborna förstått hur mycket de har att vinna i ekonomisk utveckling på att samleva med Israel som Västbanken gjort under de senaste åren.
Tanken att Israel vill behålla Hamas´rakethot mot Sderot medvetet är givetvis snömos.
/BR

Anonym sa...

"Turkiet har positionerat sig som en ny vän till det palestinska folket."

Helt fel. Efter att snubbats av EU har Turkiet vänt siktet mot den muslimska världen. Landet söker nu uppnå regional supermaktstatus, i konkurrens med Iran, Israel, Egypten och Saudi. Att Turkiet utnyttjade palestinierna som tillfällig språngbräda har ingenting med "ny vän" att göra.

"Israels internationella isolering förstärks ytterligare"

Helt fel igen. Israel är absolut inte isolerat internationellt, tvärtom har landet mycket gott ekonomiskt, militärt och politiskt samarbete med EU, USA och andra länder som är viktiga inom den internationella diskursen (inte Sverige). Dock utsätts Israel för en internationell desinformations- och delegitimiseringskampanj. Decibelnivån i dessa kampanjer har ökat tack vare STG.

GT

Dessa mina minsta bröder sa...

Utmärkt Ulf, bra att frågan lever i debatten vi får inte glömma människorna i Gaza

Ulf Bjereld sa...

Tack för synpunkter och uppskattning!

Nemokrati: Sänd mig din förfrågan på mejl så lovar jag att svara.

Lena: Ship to Gaza är för mig ett uttryck för hur världen har förändrats. Nationalstaternas makt minskar samtidigt som transnationella nätverk växer i styrka. Grunden till denna utveckling ligger i den snabba kommunikationsteknologiska utvecklingen, vilken urholkar territoriets betydelse för maktutövning. Här är vi bara i början på en process som skall bli mycket spännande att följa.

Roy: Nej då, jag fnyser inte åt Abbas utan skulle gärna nominera honom till Nobels fredspris. (Som professor i statsvetenskap har jag nomineringsrätt! :-)) Men det är klart att det finns det kan finnas kortsiktiga gemensamma intressen mellan Fatah och andra aktörer i konflikten kring att isolera Hamas.

BR: Jag noterar din formulering om att inga val bör hållas på de palestinska områdena innan palestinierna "förstått" vad de skall rösta på. Din demokratisyn är lite ovanlig, men det är ju din sak.

Beelzebjörn sa...

Det är lustigt hur de som fokuserar på Hamas som källan till allt ont samtidigt verkar likställa Hamas med hela Gazas befolkning - de BR ironiskt (min tolkning) kallar "de stackars terroriserade gazaborna".

Det finns alldeles säkert en 'Svensson' på Gaza-remsan. Säkerligen en meda´starka åsikter, och stor antipati mot Israel, men knappast för den skull en galen bombkastare. För varje dag denne Svensson lever i misär, är det mer sannolikt att han förvandlas till en dock.

Fick Gaza vatten, el, sjukvård, varor att handla med, och material att bygga med, skulle ganska snabbt väldigt många människor börja arbeta med att bygga upp sina liv igen, snarare än att rusa till Hamas för att få självmordsbälten.

Någon måste bryta cirkeln, och det är faktiskt Israel som har den militära makten, och således lejonparten av ansvaret.

Guardian sa...

Snälla Roy
Det största problemet för Abbas är verkligen inte blockadens vara eller inte - för det har han inget större inflytande över - utan att att moderata palestinier aldrig har haft något att hämta hos Israel – där i ligger grunden till bristen på både stöd och legitimitet för PA.
Det är I-s-r-a-e-l som försvagar Abbas, inte Hamas…

Det är I-s-r-a-e-l som stärker Hamas genom att ha en fullständigt genomkorkad policy mot Gaza och dess invånare, och när man backar från positioner man aldrig borde ha tagit i första läget, gör man Hamas till vinnare.

Roy B. Alterman sa...

Ulf Bjereld,
så du hemfaller åter till det patetiska refuserandet? Det är synd om dig, och dina gelikar. Du tillhör uppenbarligen en sekt, där man frossar i ett antal övertygelser, och stänger hjärnan för allt som ifrågasätter sektens lagar och truismer.

Nåväl - it´s your loss. Ni går miste om centrala och viktiga insikter om skeendet i regionen. Det är synd om dig, Ulf. Ditt hat mot Israel, i kombination med en uppsättning rigida övertygelser, gör att dina s k "analyser" inte är värd särskilt många shekel.

Genom mina kommentarer erbjuder jag mothugg, tuggmotstånd, alternativa samtidsanalyser. Sånt som intellektuella gör, men som kristna och socialistiska statsvetarakademiker uppenbarligen skyr som pesten. Det är synd om dig, Ulf.

Till sist - att du stoppar mina kommentarer, utan förklaringar, är en skymf och en förolämpning. Du har således betett dig illa mot en medmänniska. Jag är säker på att den Gud du tror på kommer att utsätta dig för en annan prövning, i sinom tid, just för att du förolämpade mig. Så tänk på det när nästa prövning dyker upp.

Du är oförskämd och vulgär gentemot medmänniskorna, och fanatisk och extrem beträffande Israel.

Inte bra.

Ulf Bjereld sa...

Roy,

Ditt inlägg och ditt språkbruk talar för sig själv och synliggör varför jag ibland väljer att refusera dina inlägg.

Att bli refuserad är inte en "skymf och en förolämpning". Att bli refuserad är något som hör till spelets regler och som alla som deltar i den offentliga debatten får räkna med att bli då och då.

Gud sänder nog prövningar till oss alla. Men att du tror att de prövningar Han sänder mig skulle ha sin grund i att jag refuserat några av dina inlägg är - för att uttrycka det milt - en ganska så högmodig inställning.

Guardian sa...

Hoppsan, Roy begick en av det seriösa bloggandets dödssynder – att skriva i affekt.
Det blir sällan speciellt bra.

Att börja hojta om guds straff och prövningar bara för att man blir refuserad, är en retorik som i vanliga fall associeras till den israeliska och kristna tokhögern.

Även jag har några gånger blivit refuserad av Ulf, någon gång har jag tyckt att det varit lite petigt – men så är spelets regler, och dom bestämmer blogginnehavaren.
Att då övergå i rena personangrepp ökar knappast möjligheterna till publicering, och om så ändå sker - så ångrar man nog sina ordval när dom kan läsas av alla…

Lite lustigt är det att Willy Silberstein på SKMA skrev om den tunna fernissan på ytan rörande Israelkritik: Hur lätt den försvinner, hur lätt folk, enligt honom, begår övertramp.

Roy understryker bara det Silberstein i sammanhanget glömde att nämna - att fernissan är ännu tunnar ibland Israelvänner.

Ulf Bjereld sa...

Roy: Om du vill ha en genuin dialog i frågan om dina inlägg, sänd mig då ett mejl så kan vi resonera om saken. Min mejladress hittar du lätt på Göteborgs universitets hemsida.

Roy B. Alterman sa...

Guardian, som inte känner till innehållet i den refuserade kommentaren, och som själv gömmer sig bakom en pseudonym och inte vågar stå för sin åsikter, rycker genast ut till Bjerelds försvar. Intressant, och talande.
Sedan fortsätter Guardian med att försöka ta all ära och heder av mig. Talande, och intressant. Och typiskt. Jag förminskas genast till något slags arketyp (Israelvän, tokhöger osv), till en schablon, till en myt som passar in i Guardians begreppsvärld. Det är en gemen och feg taktik, som flyr sakfrågor och kontroversiellla debatter, och istället går till nedlåtande personangrepp. Så - även dina ord, Guardian, kan läsas av alla. Du borde inte vara så snabb med att döma och kasta sten. Om du spottar och fräser på mig, en liberal mitten-israel, då vågar jag knappt tänka hur du reagerar på låt säga en person som Yuval Steinitz. Är det inte hat du känner, Guardian - när du stöter på Israeler? Det verkar så.

Bloggägare har alltid rätt att fatta godtyckliga beslut. Det är helt och hållet ett arbiträrt fenomen. Låt mig avsluta med två aspekter:
- Att bara refusera rätt av, utan att kommentera och förklara, är ett i mitt tycke ociviliserat beteende. Jag hade lagt ner tid och energi på att författa kritiken. Bjereld hade kunnat editera och lägga in en kort kommentar. Ord och gärningar betyder någonting. Det jag skriver har ett värde. Bjerelds refusering, utan editering och kommentar, är att spotta på en medmänniskas ansträngningar, medan mina kommentarsanträngningar, är att hedra nämnde bloggägare. Varför är detta så svårt att förstå?

- Bjerelds (och för all del även Guardians) hållning i den israelisk-palestinska frågan är extrem. Jag pekar på detta, och ni blir arga. Och mer specifikt: Bjereld och Guardian vill släppa in Hamas i värmen utan motkrav. Jag tycker det är en konstig hållning. En del av min kommentar handlade om detta. Var inte rädd - ni måste räkna med att era ståndpunkter blir granskade och kritiserade. Det kallas för demokrati.

- Ulf, om du vill ha en genuin dialog kan du maila mig, du har min mailadress. Ett alternativ är att du publicerar de refuserade kommentarerna. Det vore kanske lärorikt. Om någon inte gillar det jag skriver, så är det fritt fram att kritisera, och då ges jag kanske möjlighet att förklara anledningen till att jag använde tillspetsade formuleringar.

Guardian sa...

Roy, större delen av ditt inlägg består av självömkan och massa ogrundade påståenden om vad jag förmodas anse och göra - precis som din förra postning riktad till Ulf. Tröttsamt.

Om nu ditt inlägg tidigare var så fantastiskt på alla sätt och vis, som du vill göra gällande - varför inte lägga energin på att arbeta om det, istället för att spela martyr?
Du lägger åtskilligt mer tid på att gnälla och påstå saker, än att diskutera sakfrågorna.


Hur man kan slå sig för bröstet som ”liberal mitten-israel” och samtidigt kalla en något mer pragmatisk approach till Hamas, än Israels totala haveri, för ”extrem”, begriper jag faktiskt inte.

Tack vara Israels ohemula krav på Hamas symboliska kapitulation först, klättrande man så högt upp i trädet att det inte fanns någon stege att klättra ner på.
Vem får ta smällen för Israels fortsatta bosättningsbyggande på Västbanken/Östra Jerusalem?
Haniyeh eller Abbas?

Det kan även vara på sin plats att nämna att Abbas först kritiserade Goldstonerapporten, vilket gjorde att han fick hela den palestinska befolkningen mot sig – och tvingades under förödmjukande former ta tillbaka.
Gissa varför PA och USA inte vill ha val...

Jag tycker att mitt inlägg 11.20 fortfarande väl sammanfattar Abbas och PA:s största problem.

Ulf Bjereld sa...

Roy,

Genom att välja att använda tillmälen som "patetisk", "stänger hjärnan", "synd om dig", "oförskämd", "vulgär", "extrem" och "fanatisk" samt att du på fullt allvar hotar med att Guds straffdom kommer att drabba dina meningsmotståndare gör du dig själv omöjlig att ta på allvar i en seriös diskussion. Genom dina tillmälen marginaliserar du dig själv och gör din argumentation ointressant.

Antingen menar du det du skriver - och då får du stå för det. Eller så menar du inte det du skriver - och då skulle du inte ha skrivit det alls.

Diskussionen kring denna bloggpost är härmed avslutad.