De borgerliga allianspartierna fortsätter att knappa in på den rödgröna koalitionens försprång i opinionen. I den senaste mätningen från opinionsinstitutet Synovate fick den rödgröna koalitionen 50 procent av väljarstödet, mot 46.1 procent för de borgerliga partierna.
Ingen borde egentligen vara förvånad. De rödgröna partiernas rekordstora försprång på 19 procentenheter i början av hösten 2008 hade sin grund i en sällsynt låg mobilisering av borgerliga partisympatisörer och potentiellt borgerliga partisympatisörer. I princip samtliga experter förutsade att opinionsförsprånget skulle minska i god tid före valet 2010.
Det olyckliga för socialdemokraterna är således inte det minskade opinionsförsprånget i sig utan de omständigheter under vilka opinionsförsprånget minskade. Den finansiella krisen i kombination med fubblandet kring bildandet av den rödgröna koalitionen innebar att opinionsförsprånget inte minskade successivt utan i stället genom ett ras. Ett sådant opinionsras appellerar direkt till en medielogik som fokuserar på dramatik och förändring. Således är fokus inte längre på oppositionens överläge i opinionen utan på att överläget i opinionen har minskat. Trots ett konstant överläge i opinionen framställs den rödgröna koalitionen som förlorare.
Lugn i stormen, säger jag. Utan att ha räknat exakt skulle jag tro att det sedan valet har genomförts ungefär 50 opinionsmätningar kring de svenska väljarnas partisympatier. I princip samtliga av dessa 50 mätningar har oppositionen i form av den rödgröna koalitionen ett signifikant överläge gentemot den borgerliga alliansregeringen. Och enligt samma medielogik som jag nämnde ovan - med fokus på dramatik och förändring - så kommer fokus ju närmare valet 2010 vi kommer i stället att förskjutas mot möjligheten till regeringsskifte.
Så givet opinionsläget under mandatperiodens första 2 ½ år så kvarstår min bedömning: möjligheterna till ett regeringsskifte 2010 är utomordentligt goda.
Jag konstaterar också att Sverigedemokraterna försvunnit helt ur debatten. Orsaken är finanskrisen och återupprättandet av en blockpolitik med två distinkta alternativ. Även här kvarstår min bedömning: Möjligheterna för Sverigedemokraterna att ta sig in i riksdagen 2010 är mycket små.
Men jag vill betona att det rör sig om bedömningar. Som någon en gång uttryckte det: Det enda vi med säkerhet vet om framtiden är att vi inte vet något om den. Så för säkerhets skull gäller det att verkligen lägga manken till också i valrörelsen 2010.
8 kommentarer:
Blockpolitiken har nu etablerats i Sverige.
Därmed kommer mycket av fokus att hamna på de resp. ledarna av blocken, Sahlin och Reinfeldt.
Sahlin sjunker som en sten i förtroendemätningarna medan Reinfeldt med hans utstrålning av kompetens (och med hjälp av Anders Borgs torra och kunniga ekonomiska analyser) ökar.
Min personliga uppfattning är att det är kört för de rödgröna 2010.
Att sedan V kan komma att förknippas med antisemitism och våldsamma upplopp (vi får se hur det blir i Malmö) och Mp med tillväxtfientlighet kommer inte att hjälpa oppositionen heller i ett ekonomiskt krisläge.
/BR
Att Sverigedemokraterna inte skulle komma in i riksdagen den 19 september nästa år 2010 är ju något som bara hörs ifrån dig, Ulf Bjereld, när det går lite dåligt i opinionsmätningarna för SD, något som också beror på att SD underskattas hos opinionsinstituten. Du vet om detta, och du tiger när det går desto bättre. Därför är du inte trovärdig. Du är mer socialdemokrat än statsvetare i dessa sammanhang. Och du är nog ganska ensam bland dina statsvetarkolleger om att tro att SD inte kommer in i riksdagen. Du vill bara snacka ned partiet, inte ge någon seriös analys.
BR: Valforskningen har visat att svenska väljare i huvudsak röstar på parti och inte på person. Därför är Mona Sahlins svaga opinionssiffror ett betydligt mindre problem för socialdemokraterna i Sverige än vad som skulle varit fallet i många andra europeiska länder. Och visst - det är en fri värld. Men det känns inte särskilt seriöst när du påstår att "det är kört" för det block som haft ett signifikant överläge i opinionen i 2 ½ år...
Anders: Du tycks uppfatta det som en naturlag att Sverigedemokraterna kommer in i Sveriges riksdag. Jag måste göra dig besviken - så är det inte. Däremot är det en gammal sanning att två skarpa blockalternativ som står emot varandra missgynnar högerpopulistiska eller högerextremistiska partier. Och du måste väl själv också tillstå att det varit väldigt tyst om Sverigedemokraterna i massmedia och i den politiska debatten de senaste månaderna. Eller är samtliga nyhetsmedia i Sverige också med i den stora konspirationen...
Tja, Ulf. Med så cementerade block som Sverige nu fått kommer sannolikt väljarnas fokus på parti att förflyytas till ledarna för blocket.
Min tro är att detta kommer att gynna regeringen mycket signifikant.
Det opinionsöverläge för oppositionen på 20 % har på mindre än tre år minskat till runt 4 %.
I kristider tenderar människor att stödja en lugn och trygg landsfader i regeringsställning liksom också om en vändning av ekonomin sker.
Det kungliga bröllopet lär också gynna regeringen.
Jag håller nog fast vid min spådom.
/BR
Sverigedemokraterna har inte ökat de senaste 2 åren. Tar man hänsyn till alla opinionsundersökningar och inte bara de enstaka tillfällen de kommer upp till fyra procent så visar det sig att SD har stannat upp kring 3 procent.
Lars Persson
Ulf, jag hoppas du har ratt ang sd, men tank pa finanskrisen. I kristider behover de flesta nagra att skylla pa. Jag tror det finns stor risk att de kommer in!
Eleni S
Ulf:
Det är visserligen säkert rätt att svenska väljare i högre grad än amerikaner, inte röstar på person, men jag undrar om det inte är att gå lite väl långt att utifrån detta dra slutsatsen att Mona Sahlins framtoning inte betyder något för nästa valresultat.
Man säger nog i intervjuer, troligen av tradition, att man röstar på x-partiet för att det partiet har de bästa idéerna, men varifrån får man information om partiernas idéer, jo framför allt från partiledarna, men även från andra i massmedia ofta förekommande personer i partierna. Därför är partiledarna högst sannolikt av stor, kanske av avgörande betydelse för partiernas valresultat, i synnerhet numer, då partitrogenhet inte är lika utpräglad som förr.
Eleni: Så länge kriskänslan är akut så tror jag inte att SD gynnas (inte ens SD törs skylla finanskrisen på invandrarna - tror jag...). Men när vi väl kommer in i konsekvenserna av krisen i form av kraftigt höjd arbetslöshet blir risken större.
Kerstin: Jag tror inte att Mona Sahlins svaga opinionsstöd "inte betyder något" för valresultatet. Men jag tror att det betyder ganska lite.
Tesen att svenska väljare röstar på parti och inte på person bygger inte bara på väljarnas självbild, utan på jämförelser mellan partiledarnas popularitet och partiernas valresultat. Westerbergeffekten 1985 då folkpartiets partiledare Bengt Westerberg bidrog till att kraftigt höja folkpartiets valresultat är ett undantag som bekräftar regeln.
Skicka en kommentar