2009-03-10

Albert Einstein, Bo Rothstein och den israelisk-palestinska konflikten

I senaste numret (2009:1) av Judisk Krönika genomför statsvetarprofessorn Bo Rothstein ett tankeexperiment där han låter Albert Einstein lösa den israelisk-palestinska konflikten.

Bo Rothstein argumenterar för att Albert Einstein skulle ha utmejslat en lösning baserad på principerna om rättvisa, realism, absolut respekt för individens fri- och rättigheter och sekulär humanism. Einstein skulle helst ha sett en federativ lösning enligt schweizisk modell, men av realpolitiska skäl stannat vid en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser. Einstein skulle ha identifierat den främsta orsaken till svårigheten att lösa konflikten i de israeliska bosättningarna på ockuperad mark och palestiniernas krav på rätten att återvända.

Båda dessa anspråk skulle Einstein avvisat, fortsätter Bo Rothstein. Bosättningarna måste upphöra eftersom de är resultatet av militäriska erövringar och därmed till sin natur enligt Einstein "ojudiska". Rätten för flyktingar att återvända därför att det är politiskt och socialt helt orealistiskt att i centrala delar av dagens Israel införliva ett par miljoner palestinska flyktingar.

Hur skulle man då enligt Einstein hantera problemet med de palestinska flyktingarnas rätt att återvända? Bo Rothstein fortsätter: Något som var deras har tagits ifrån dem och för detta har de som individer rätt till kompensation. Egendomen de lämnade har idag ett marknadspris, de inkomster man förlorat kan uppskattas. Israel skulle helt enkelt ersätta flyktingarna (i realiteten deras arvingar) ekonomiskt för vad de gått miste om och på detta sätt erkänna den orätt som de utsått och upprätta deras rättigheter som individer. Ersättningarna skulle avgöras civilrättsligt i opartiska domstolar (Einstein skulle föredragit de Schweiziska) och utbetalas till de enskilda individer/familjer. Einstein skulle avvisat idén att ersättningarna skulle distribueras av de palestinska myndigheterna eftersom han skulle misstrott dem på grund av deras korruption och brist på respekt för mänskliga rättigheter.

Man må ha synpunkter på realismen i förslaget. Men i denna smått sönderdebatterade konflikt är alla nya röster och argument välkomna.

Bo Rothstein har också fäst min uppmärksamhet på en intressant artikel i New York Times (25/1 2009), där antropologen Scott Atran och psykologen Jeremy Ginges redovisar en studie där de undersökt 4 000 palestiniers och israelers syn på tänkbara kompromisser i den israelisk-palestinska konflikten.

Först ställs svarspersonerna inför ett förslag på kompromisslösning av konflikten (t ex att de palestinska flyktingarna avsäger sig rätten att återvända, samtidigt som östra Jerusalem blir huvudstad i den palestinska staten). Därefter sockras budet genom att respektive part erbjuds finansiell kompensation för sina kompromisser (t ex att västvärlden garanterar den palestinska staten 10 miljarder dollar varje år i 100 år).

Svaren visar ett gemensamt mönster: De allra flesta svarspersonerna avvisar inledningsvis den föreslagna kompromissen. När de i andra steget erbjuds ekonomisk kompensation för att anta kompromissen möts förslaget med vrede. Ju högre belopp som erbjuds, desto större ilska - ungefär som om de erbjudits att sälja sina barn.

I ett tredje steg ställs frågan hur svarspersonerna ser på kompromissförslaget om det länkas till en symbolpolitisk eftergift, t ex i form av en ursäkt från den andra parten (t ex att Israel ber om ursäkt för det lidande som åsamkades palestinierna i 1948 års krig). Då händer det saker -palestinska och israeliska "hardliners" blir genast betydligt mer kompromissvilliga! Mönstret återfinns såväl i folkopinionen som i den politiska eliten, där författarna bl a intervjuat Hamas vice ordförande Mousa Abu Marzook och Israels sannolikt blivande premiärminister Benjamin Netanyahu. Författarna summerar: progress on sacred values might open the way for negotiations on material issues, rather than the reverse.

Som sagt - i denna sönderdiskuterade konflikt är alla nya röster och argument välkomna.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Intressanta idéer och bra artikel! Vad skulle i din syn en palestinskt symbolisk eftergift kunna vara?

A-K Roth

Anonym sa...

Jag har just last artikeln, tack for tipset Ulf. Jattebra artikel, med Albert Einstein som ledare (eller Rothstein) skulle konflikten snart vara lost....
Eleni S

Anonym sa...

Det går bra att läsa Judisk Krönika på nätet. Man bläddrar med pilarna och zoomar med Z. Ofta mycket intressant om historia och ffa litteratur.
A-K

Anonym sa...

Mousa Abu Marzook? Var det inte han som nyss åkte till mysige
al-Bashir för att muntra upp honom?! Hade Einstein levt till idag så hade han kanske haft helt annorlunda ideer om någon lösning. Men som sagt, det är ju änndå bara spekulationer:-)
EL

Sixten sa...

Vad Bo Rotstein skriver kan vara intressant, men är ändå bara spekulationer. Skrev han detta före Gazamassakern? Vad Albert Einstein och hans bror musikhistorikern Alfred nu sett för lösning av konflikten Israel- palestinierna kan vi naturligtvis inte veta.
Men med tanke på deras humanistiska inställning är det väl troligt att de kraftigt fördömt Gazamassakern.
Intressantare var referatet om undersökningen, som visade på att det viktigaste för en lösning är att Israel erkänner sina brott visavi palestinierna - inte betalning i pengar!
Det stämmer med vad Ilan Pappe drar för slutsatser av det han framfört i "Den etniska rensningen av Palestina". Nämligen att staten Israel måste be palestinierna om förlåtelse för detta. Och att också själva folket i Israel måste tänka om.
Just nu ser det inte ut att vara möjligt - men det var ju möjligt i Sydafrika!

G. Tikotzinsky sa...

Nekrokrati är väl en av de mer obskyra och ineffektiva styrelseformerna - och genom extrapolation så också om den liknande men namnlösa förhandlingsmetoden. För oss pragmatiker, så är Rothsteins bruk av Einsteins varumärke endast skicklig marknadsföring av sina egna ideer.

Anonym sa...

"... staten Israel måste be palestinierna om förlåtelse för detta. Och att också själva folket i Israel måste tänka om."
God idé!
Araberna måste också be judarna om förlåtelse för allt de låtit dem lida sen långt innan staten kom till. Låt oss ordna ett litet möte där alla ber varandra om förlåelse och saken är ur världen:-)
EL

Sixten sa...

Bra, EL, att du instämmer i att staten Israel måste be palestinierna om förlåtelse. För de fruktansvärda angreppen på byar och städer 1948, som ledde till fördrivningen av ca 700 000 palestinier (etnisk rensning som dock inte fullföljdes fullt ut!)

Men andra delen - att araberna låtit judarna lida långt innan staten Israel)kom till dvs före 1948. Enligt samstämmiga historiker var judarna accepterade som medborgare (bokens folk)inom den islamska världen. Mycket bättre existensvillkor än i de kristna rikena. Tänk på Spanien!

Anonym sa...

Sixten, Albert Einstein skulle vara den förste att ogiltigförklara din kategorisering av Israels svarskrig mot Hamas' raketkrig som "massaker". Men, Sixten, man behöver INTE vara 'rocket scientist' för att fatta detta. Han skulle även råda dig att släppa tvångstankarna om Pappe. Låt det gå, Sixten, låt det gå.

GT: LOL!

EL: Ja, Hamas har ilat till stöd av folkmördarna i Darfur. En nylig artikel om hamasledaren Meshal i SvD var också intressant.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2552397.svd

Men varför ställer Bitte inga djupa motfrågor? Blir alla svenska kvinnor så förtrollade av Meshals charm - han ska ha lagt handen på hjärtat åt henne - att de glömmer Hamas' judehatande agenda? Minns att Helle Klein inte kunde se denne som terrorist för att han hade kostym! Artikeln får det att se ut som att hamas inte är emot judar. Verkligheten visar ju annat.

A-K Roth

Anonym sa...

Riktigt intressant. Tänk att en ursäkt kanske är öppningen i pelstinakonflikten? Det finns bara förlorare i det här kriget.

Anonym sa...

Sixten
Du hajade inte ironin! Och du behöver inte spela din gamla spruckna 78 varvare med dina historielektioner ad nauseam! Vad har Spanien här att göra. Jag trodde det gällde Israel med omnejd. Judarna var acceptereade som dhimmis, dvs andraklass, i arabvärlden. När Nasser tvingade dem ut ur Egypten var de statslösa. Medborgare, to tack!
EL

Anonym sa...

GT, det racker inte med att saga att du ar pragmatiker, du maste bevisa det ocksa. Jag tycker Rothstein var mkt pragmatisk, men vad har du for losning som ar battre i det langa loppet?
Eleni S

Anna sa...

Det här är ju, som vanligt, Geneveinitiativet, give or take lite här och där. Jag vet inte vad som är nytt i det. Inte ens Schweiz inblandning är ny.

Det verkar som om alla så kallade debattörer helt missar denna enda konkreta, detaljerade och genomarbetade (och tyvärr informella) fredslösning som existerar idag. Dessutom arbetar israelisk-palestinska team vidare på det, med ytterligare detaljer.

Kanske just faktum att det är så detaljerat och ingående gör det svårare att ta till sig? Mycket lättare att syssla med slagord (se Sixten).

I Geneveinitiativet föreslås att Israel erkänner sitt medansvar för det palestinska flyktingproblemet, och också bidrar till en internationell fond tillsammans med andra länder för att kompensera flyktingarna. Flyktingarna får medborgarskap i sina nuvarande länder alternativt i tredje länder, och en kvot (uppskattningar ligger på några tiotals tusen) får medborgarskap i Israel.

Det är alltid roligt när folk är kreativa, men det vore ännu roligare om svenska debattörer kunde promota ett alternativ som redan existerar, och som utarbetats av israeler och palestiner själva.

Anna sa...

PS A-K, palestiniernas eftergift är att släppa kravet på att alla flyktingar får rätt att återvända till Israel och också acceptera att FN-s delningsförslag från 1947, som hade 55% judisk stat och 45% arabisk stat, enligt den gröna linjen nu blir 78% Israel och 22% palestinsk stat.

Anonym sa...

Enligt artikeln skulle Marzook ha sagt att en ursäkt vore en början. Netanjahu citerades, om punkten att palstinierna erkänner att en judisk stat hade rätt att finnas i Mellanöstern, “O.K., but the Palestinians would have to show that they sincerely mean it, change their textbooks and anti-Semitic characterizations.”

Något erkännande eller ursäkt för skada gjord från palestinskt håll verkar inte ha varit på tapeten, varken här eller i artikeln om jag inte missat nånting. Det kan ju många se som en sakral punkt också. Nån anledning att inte söka bilaterala ursäkter?
A-K Roth

G. Tikotzinsky sa...

Eleni,

Som pragmatiker, så söker jag inte lösningar som är "rättvisa", eller "bra" eller "dåliga." Jag söker en lösning som fungerar.

Tyvärr måste jag göra dig besviken med att jag inte tror på en fungerande lösning inom ramen för nuvarande geopolitiska, ekonomiska eller inrikespolitiska situation. Lösningen hittar vi först när stora omvälvningar har gjort att Israel och palestinierna får fler gemensamma intressen än intresse-motsättningar. Exakt vilka omvälvningar framtiden har att bjuda vet jag inte, och inte heller hur Mellanösterns stakeholders kommer att påverkas.

Om du söker pragmatiska lösningar inom existerande geopolitiska system så tror jag det bästa är en konfederation mellan Jordanien och AB-områdena, medan Israel annekterar C-områdena. För Gaza kan en fungerande lösning vara att utropa en egen statsbildning.