Nedanstående post har jag publicerat på den alltid lika eminenta Blåvita fotbollsbloggen Bara ben på Glenn Hysén.
En Ängel är alltid för Fair Play. Men vad menas med Fair Play egentligen?
Alla minns vi Glenn Strömbergs vackra änglaflykt genom luften i Sveriges VM-kvalmatch mot Tjeckoslovakien på Råsunda den 5 juni 1985. Stig Fredriksson passar Glenn Strömberg som tunnlar tjecken Jan Berger och rusar in med bollen i tjeckiskt straffområde. Väl där faller Glenn Strömberg på absolut ingenting och domaren Eamonn Farrell blåser straff. Robert Prytz slår in straffen och Sverige tar ledningen med 1-0 med mindre än kvarten kvar att spela. (Strax därpå fastställer Lasse Larsson slutresultatet till 2-0 efter pass av Torbjörn Nilsson.)
Glenn Strömberg är i dag en fotbollsikon, och när incidenten på Råsunda tas upp är det mest som en rolig krumelur i Glenns fantastiska karriär. Men vad är det som gör att vi gärna överser med en del sorts fusk men blir oerhört upprörda över andra sorters fusk? Vi hyllar i dag Glenn Strömberg, men Ludmila Engquist är stigmatiserad.
Det fulaste en idrottsman kan göra i dag är att dopa sig. "Stäng av fuskarna på livstid" ljuder fältropet. Varför det? Var ligger skillnaden mellan att tillskansa sig själv en otillbörlig fördel genom att äta otillåtna medel än att filma sig till en straffspark? Fusk som fusk?
Eller hur skall vi se på en målvakt som i desperation fäller en motståndare som sprungit sig fri? Visst - målvakten blir utvisad och det blir frispark eller straffspark. Men varför stämplar vi inte målvakten som en fuskare trots att han medvetet bryter mot regelverket och mot spelets idé?
Och vilka regelbrott uppfattar vi som helt okontroversiella? Om Adam Johansson försöker stjäla 10 meter vid ett inkast? Om Pontus Wernbloom köttar ner en motståndare på mittfältet? Eller om Hjalmar Jonsson använder handen utan att domaren ser det?
Jag tror det är två saker som avgör hur upprörda vi blir. Den första är intentionen. Det är sin sak att i stridens hetta bryta mot reglerna - en annan sak att utanför matchsituationen
förbereda regelbrott (som doping). Den andra är konsekvensen. Vi minns Glenn Strömbergs filmning eftersom den blev matchavgörande. Hade Prytz missat straffen hade Strömberg filmning vilat i glömskans sjö. Ett stulet inkast blir sällan matchavgörande.
Allt kan hända i stridens hetta. Men att vara Blåvit är att ha stil. Så jag vill gärna se ett IFK Göteborg som i år går till spel på en nya arena och som inte filmar, inte tjuvar inkast och framförallt inte gnäller på domaren. En sådan stil kräver självbehärskning. Den som har självbehärskning har också nyckeln till segern.
Mot SM-guld 2009!
2 kommentarer:
Att folk fortfarande minns Strömbergs famösa fall tror jag beror på den enkla omständigheten – att han inte var känd för sånt. Vi svenskar är hederliga och står upp – i allmänhet…. :)
Sedan har väl tiderna förändrats, tempot ökat, det är svårare för domaren att hänga med – därmed så ”lönar” det sig mer med skådespeleri.
Kolla lirare som Totti, Inzaghi eller vissa portugiser i senaste landskampen, som ideligen spelar på att falla i "rätt" läge.
Ett annat känt fusk är Maradonas handbollsmål mot England – man kan fundera på hur Maradona bedömts om han gått fram till domaren och sagt att målet inte var korrekt – och skulle strykas!
Att Maradona även skrev in sig i historieböckerna av andra anledningar, är inte oförtjänt – men den lille liraren hade säkerligen blivit ännu mer legendarisk om han hade haft mer känsla för Fair Play.
Skillnaden mellan doping och olika förseelser på planen är väl också att dopingen ger ett mer permanent övertag, medan en filmning är en enstaka företeelse.
Fast i fallet Strömberg vill jag minnas att diskussionen handlade om att han satt filmningarna i system. Kan ha fel, men har för mig att han "fixade" en minst lika billig, matchavgörande, straff i en 1-0-seger mot Norge någon vecka före tjeckmatchen.
Själv tyckte jag filmningen mot tjeckerna var direkt uppprörande, och såg det som en sorts 'poetisk rättvisa' när Sverige till sist missade slutspelet.
Skulle kunna fortsätta (t ex om när Joakim Björklund spelade för Sunderland, och i en match hade stora delar av Alan Shearers tröja virad flera varv runt armen), men det tar vi en annan gång...
AW i Skottland
Skicka en kommentar