2008-10-26

Martti Ahtisaari och frågan om fred i Mellanöstern

Årets mottagare av Nobels fredspris - Martti Ahtisaari - säger i Ekots lördagsintervju att han skäms över att världssamfundet ännu inte löst konflikten i Mellanöstern. Marti Ahtisaari säger att det saknas en seriös politisk vilja i USA och EU att åstadkomma en lösning, och att det var fel av väst att bojkotta den palestinska Hamasrörelsen, som ju vann palestiniernas parlamentsval 2006. Vi uppmuntrar människor att ha ett val, och sedan när valet hålls, och anses relativt fritt och demokratiskt, så säger vi att "tyvärr, fel människor vann", säger han.

Jag delar såväl Ahtisaaris bedömningar som känslor. Läget i Mellanöstern har väl heller inte direkt ljusnat efter beskeden om att Israel sannolikt går mot nyval. Helt säkert att det verkligen blir nyval är det i skrivande stund inte, det finns en möjlighet att president Shimon Peres kommer att be Tzipi Livni från Kadima-partiet att göra en sista ansträngning under den vecka som fortfarande ryms inom de tidsramar som den israeliska konstitutionen medger.

Om det blir nyval är frågan om Tzipi Livni går in i valrörelsen med en förlorarstämpel på sig, eftersom hon en smula oväntat misslyckats med försöken att bilda en ny koalitionsregering. Eller kommer hon, som en del tror (eller möjligen hoppas) i stället att framstå som en stark och okorrumperad ledare som valde nyval trots ett svårt opinionsläge och i stället för att kohandla och ge efter för makthungriga småpartier?

I ett nyval kommer Kadima och det socialdemokratiska Labour att konkurrera om samma väljare, och risken finns att de sliter varandra i stycken medan högerblocket Likud sitter på första parkett och gnuggar händerna. Jag har tidigare uttalat tvivel om huruvida Kadima verkligen klarar en period i opposition, och det tvivlet kvarstår.

En Likudseger kommer inte precis att underlätta fredsprocessen, för att uttrycka det milt. En högerseger med bristande förhandlingsvilja kommer sannolikt att stärka stödet för Hamas på de ockuperade områdena, och risken ökar för en militär urladdning mellan Hamas och Fatah på Västbanken.

Vill världssamfundet verkligen ha en sådan utveckling? I så fall kommer åtminstone jag att fortsätta att skämmas. Är det kanske trots allt så att hoppet står till att USA under en ny president omtolkar sina nationella intressen, och väljer att sätta verklig press på Israel för att få fram de eftergifter som är nödvändiga för att en fredlig och varaktig lösning skall bli möjlig?

Helt off topic vill jag också passa på att puffa för den blogg som min vän och kollega docent Henrik Oscarsson just har startat upp. Där kommer ni under den närmaste tiden att kunna läsa några av de skarpaste analyserna av svensk politik. Bloggen återfinner ni här.

32 kommentarer:

Anonym sa...

Jag fårstår inte riktigt hur Ahtisaari och andra fredsivrare rakt av bortser från att Hamas och även Fatah har Israels eliminering som sitt huvudmål. Därmed är ju alla realistiska fredsförsök som vi känner dem, irrelevanta. Det är liksom som att Hamas och Fatah inte tas på allvar, istället är det medlarnas vilja som gäller... märkligt!?

Ulf Bjereld sa...

Till anonym: Jaså, "Fatah har Israels eliminering som sitt huvudmål". Vilken planet var det du sa att du kom ifrån?

G. Tikotzinsky sa...

1. Israel, liksom tex. UK, har inte någon konstitution. Det finns naturligtvis ett antal lagar rörande regeringsformen, valen osv., men de är inte konstituerande.

2. Shas är väl inte något "småparti"? Med sina 12 ledamöter har de 10% av sätena i Knesset, eller lika många som Likud.

3. I Israel uppfattas inte småpartierna (tex. Yahadut HaTora, Meretz, Khadash, etc.) som "makthungriga." De är bara "pengahungriga" och kan traditionellt köpas för några hundra miljoner shequel till hjärteprojekten. Likaså Shas, som aldrig egentligen har utövat något större inflytande över regeringens politiska policy är de väl kommit med i koalitionen.

4. Varför skulle en Likud-seger vara ett hinder för fredsprocessen? Israels första fredstraktat, med Egypten, stod Likud för. Likaså sägs det oftast i Israel att Labor kan få med fackföreningarna i ekonomiska reformer, medan Likud kan få med sig gatan för politiska eftergifter i fredsfördrag.

Till slut - Bjereld är något optimistisk om han tror amerikansk press på Israel kan åstadkomma en varaktig fred. Hur skulle sådan press lösa problemet med den arabiska vägrarfronten?

Ulf Bjereld sa...

Till Tikotzinsky:

1. Korrekt, men det spelar ju ingen roll för sakfrågan.

2. Allt är relativt. Shas har ingen potential för att växa särskilt mycket utöver de tio procenten - det har däremot Likud...

3. De eftersträvar utpressningmakt för att kunna använda den den makten till att tvinga fram finansiering av sina hjärteprojekt.

4. Ingenting är omöjligt. Men ur ett fredsprocess-perspektiv hade jag föredragi en stark center-vänsterkoalition.

5. Om USA får med sig Israel och palestinierna i en gemensam fredsöverenskommelse marginaliseras vägrarfronten.

Anonym sa...

Om jag inte är helt fel underrättad säger PLO och därmed Fatah att de "erkänner Israels rätt att existera inom säkra gränser och avsvär sig rätten att använda terror". Israel ska alltså förhålla sig till en fiende som tänjer på det diplomatiska exakta språkbruket och lindar in begrepp "erkänner" så att det inte förpliktigar till någonting. Samtidigt har PLO/Fatah inte ändrat sina tidigare mål där det tydligt framgår att Israel ska elimineras. Terror har ju PLO/Fatah inte stoppat överhuvudtaget! Det måste Israel klara av själva genom barriärbyggen, vägspärrar, militär beredskap, etc.
Ulf, förklara varför Israel ska diskutera fred med en motpart som har visionen, drömmen och en klar strävan att helt enkelt få bort Israel!

G. Tikotzinsky sa...

Tack för svar.

1. Helt rätt. Men jag är en freak för att fakta skall vara korrekt.

2. Jag bedömer Shas potential som 12-17 mandat, beroende på hur snabbt den svikande världsekonomin orsakar arbetslöshet bland industriarbetarna i den israeliska glesbygden (kallas lokalt "periferin"). I det 15:e Knesset hade Shas 17 mandat, och var då det 3:e största partiet. Hur som helst så betraktas inte Shas som ett småparti i Israel.

4. "...hade jag föredragi/t/..." Ah, naturligtvis. Men det är väl en ideologisk preferens, och inte en realpolitisk preferens? Personligen föredrar jag det parti som har de största chanserna att skapa fred, oavsett ideologi.

5. "Om USA får med sig Israel och palestinierna" - ja, det låter ju helt annorlunda än att USA "väljer att sätta verklig press på Israel." Men det är nog en önskedröm (wishful thinking) att USA skall kunna påverka palestinierna att gå med på de eftergifter som är nödvändiga för att få till stånd en varaktig fred.

Ulf Bjereld sa...

Till Anonym: Ingenting i det du skriver stärker bilden av att "Fatah har Israels eliminiering som sitt huvudmål". Man skall vara varsam med orden. Det samma gäller din avslutning. Som en illustration av hur icke-konstruktivt ditt språkbruk är så vänder jag bara på ditt perspektiv: varför ska palestininera diskutera fred med en motpart som har visionen, drömmen och en klar strävan att helt enkelt få bort palestininerna!

Till Tikotzinsky:

4. Jag menar att jag föredrar en stark center/vänsterkoalition just ur ett realpolitiskt perspektiv.

5. Jag påstår att USA måste "sätta verklig press på Israel" för att få med sig Israel och palestinierna till ett fredsavtal.

Anonym sa...

"5. Jag påstår att USA måste "sätta verklig press på Israel" för att få med sig Israel och palestinierna till ett fredsavtal." är en lite lustig formulering.
Varför skulle inte USA (och resten av kvartetten) sätta press på palestinierna som ju inte kan uppvisa vad som ens liknar en enighet i fredsfrågan.

/BR

Ulf Bjereld sa...

Till BR: Visst är palestinsk enighet en nödvändig förutsättning för fred mellan israeler och paestinier, och jag har ju vid flera tillfällen anfört ståndpunkten att omvärlden måste bidra till en dialog mellan Hamas och Fatah för att åstadkomma en sådan enighet. Så där tycks jag och BR vara helt eniga, vilket gläder mig.

Att USA måste sätta pressen på Israel beror ju på att Israel är den starkare parten i konflikten, och därmed den som har det största ansvaret för att åstadkomma en fredlig och varaktig lösning.

Anonym sa...

Jag måste anmäla avvikande mening där Ulf!
Att Israel är den starkare parten är ingen bra motivering för att sätta den största pressen på det landet; Israel är inställt på en tvåstatslösning men Hamas är det inte entydigt.
Den största pressen måste därför, enligt min mening, sättas på just Hamas för att organisationen officiellt skall acceptera de tre kända kraven och därmed accepteras som en samtalspartner.
/BR

Anonym sa...

Ulf, var anonym bor vet jag inte, men följande länk från december 2007 finns tillgänglig på vår planet. Vad säger den om Fatahs mål? Är det så annorlunda än Hamas?

http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1196847406095&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

"...The underlying message of the poster is that Fatah, like Hamas, does not recognize Israel's existence.

The emblem is in violation of Fatah's declared policy, which envisions an independent Palestinian state alongside, and not instead of, Israel.

By including a rifle in the poster, Fatah is sending a message to the Palestinian public that it has not abandoned the option of "armed resistance," despite current peace talks with Israel..."

Vad säger andra? Att det hela bara gällde nostalgi om tidigare mål?

A-K Roth

Anonym sa...

Bra att Martti Ahtisaari så klart kommenterar den hittills förda Mellanösternpolitiken från främst västvärlden.Konflikten mellan palestinier och israeler måste lösas på hög politisk nivå där en ny president i USA och ett handlingskraftigt EU sätter in alla klutar.
Var kommer en presumtiv statsminister som Mona Sahlin att stå i Mellanösternpolitiken? Vilka rådgivare omger hon sig med i dag?
Kommer hon att gå samma väg som sina israelvänliga företrädare som Ingvar Carlsson och Göran Persson med Pär Nudel i kulisserna?Frågorna är många.
E

Anonym sa...

Man får hoppas, signatur E, att Sverige, under vilken regering det än har, inte agerar israelfientligt, att det i sak är "israelvänligt" i betydelsen icke fientligt. Borde inte medlare i konflikter ha båda parters intressen vad gäller fredlig samexistens och säkerhetsfrågor i sinn? Om inställningen är fientlig från svensk sida har Sverige ingenting där att göra; likadant förstås vad gäller den palestinska sidan.

Ulf, hur betydelsefullt är det att Ahtisaari inte ställer krav på FN som på USA/EU? Anser han att FN har händerna bakbundna? Vidare, anser Ahtisaari och du, eftersom du är i medhåll, att man ska samtala med Hamas utan några som helst minimikrav?

A-K Roth

Anonym sa...

Problemet här är naturligtvis att Israel inte erkänner Palestinas rätt att existera. Dessutom vägrar Israel att avväpna sina terroristgrupper som t.ex "bosättarna" utan stödjer dem istället. Att bosättarna och den israeliska armén avväpnas och erkänner palestiniernas rätt att existera vore ett minimikrav för att överhuvudtaget lyssna på israelerna.

Vi kan inte acceptera länder som inte bara talar om att utplåna sina grannländer utan också går till anfall mot dem, förintar 400 byar och utför massaker på massaker. Israel som startat krig 1948, 1956, 1967, 1982 och 2006 är inte ett land som går att respektera. Först bör skurkarna och terroristerna där avväpnas och ställas inför internationell tribunal. Sedan kan vi tala om fred.

Anonym sa...

Trots att mina kommentarer bemötts avvisande av dig Ulf, måste jag ändå återkomma till mitt inlägg om att PLO/Fatah inte ändrat sitt ursprungliga mål om Israels eliminering i sin "charter". I sammanhanget är det viktigt att notera att Chartern naturligtvis är överordnat tillägget med texten "...erkänner Israels rätt att existera...". Observera att det INTE explicit står att de erkänner Israel... vilket är märkligt i det annars mycket exakta diplomatiska språkbruket.
Frågan man därför måste ställa är om PLO/Fatah därmed vill hålla en dörr öppen för möjligheten att dels få en fortsättning på rådande läge utan fred och att dels vid en fredsuppgörelse kunna hänvisa till den ursprungliga stadgan. PLO:s "statsvapen" säger en hel del om vad detta hanldar om... vilket redan påpekats...
All fredssträvan måste bygga på att parterna på allvar vill bygga en framtid som grannar. Både PLO/Fatah:s stadgar och Hamas stadgar säger tydligt vilken motpart Israel har att förhålla sig till.

Ulf, jag undrar därför igen hur Israel ska agera i en seriös fredsprocess med dessa parter? Att diskutera sin egen utplåning kommer knappast att bli aktuellt.

Anonym sa...

Tack, anonyme 4:00, för lite comic relief! :)

A-K

Anonym sa...

BR, tyvarr ar det inte sa enkelt som att saga att Israel vill ha tvastatslosning. Demokratiskt sinnade Israeler vill det, men likudrostare vill ha palestinska bantustans i ett hav av bosattare, och yrar dessutom om "the jordanian option". Dessutom bygger Israel ut bosattningar, sedan Annapolis har de okat betydligt. Darfor ar det viktigast att satta press pa Israel innan de bygger bort tvastatslosningen helt.
Eleni S

Anonym sa...

Försiktigt, Eleni! :) VILL ha Bantustans??? Förlåt lite straight talk men vad är det för försoningsprat? Alla likudröstare då, eller? Är alla i likud eniga? Får fråga nån i Israel.

Methinks man får vakta mot slagord, eller? Slagord inbjuder till tit-for-tat om vad palestinier VILL? De röstade ju på Hamas så vad ville de? Men - så enkelt är det inte. Bäst inte gå den vägen. Det finns säkert palestinier som röstade på Hamas men som inte gillar terror.

Lösning: Sätt press på BÅDA sidor och hårt! Det är inte "chopped liver" palestinska terrorgrupper ägnar sig åt. Ingenting att ignorera och hoppas det går bort. Undrar vilken press Ahtisaari har i tankarna åt båda hållen.

Jag tror att Ahtisaari också skäms att länder och FN i åratal har donerat till PLO/PA astronomiska summor som gick till vapen och personliga fickor. Det liksom ingår i hela skammen.

A-K Roth

Anonym sa...

Med all respekt Roth. Om du anser att jag fortalar Likud pch kommer med slagord och progaganda kanske du helt enkelt kan ta reda pa vad deras politik gar ut pa, partiets mal osv, och sedan beratta vilka fel jag har. Ditt ryggmargsmassiga forsvar av Israel racker inte.
Eleni S

G. Tikotzinsky sa...

Bjereld 9:28 AM,

4. Tänk så olika vi uppfattar situationen! Israel har dragit sig tillbaka två gånger från områden som ockuperades (befriades för den som vill) i kriget 1967. Första gången, Sinai, genomförde Likud med Menachem Begin reträtten. Andra gången genomförde Likud med Ariel Sharon reträtten.

För att genomföra en reträtt behövs inte bara en vision och helst ett avtal, utan också en stark och karismatisk ledare, helst med militär bakgrund. Det är oklart om det finns en sådan ledarpotential in Kadima-Labor idag.

Det är också oklart om en center-vänster koalition kan mobilisera den majoritet som behövs i Knesset. Politiska bedömmare här anser att trösklen är ca 70 mandat, dvs 61 judiska ledamöter samt de arabiska.

Rabins delvisa reträtt från Judea och Samarien ifrågasätts i Israel på ett helt annat sätt än Likuds reträtter - förmodligen mest därför att Labor stod som författare.

Det är ganska osannolikt att Kadima-Labor skulle kunna driva igenom en reträtt till obefästa och oförsvarbara gränser anno 1949. Det är också otänkbart politiskt att förhandla bort halva Jerusalem. Hur mandatfördelningen än blir efter nuvalet 2009, så är det ganska säkert att Likud, Mafdal, Shas, Israel Beiteinu tillsammans med avhoppare från Kadima kan blockera sådana eftergifter.

Mer om israelisk inrikespolitik finns på al-hamatzav.org där Roy Alterman postar omfattande analyser.

5. Det är mera rimligt att palestinierna gör avkall på sina verklighetsfrämmande och historiskt ogrundade önskedrömmar om Jerusalem eller 1949-års stilleståndslinjer än att Israel ger avkall på den kartografiska realiteten som gäller i området. Därför är det arabstaternas, EUs och USAs uppgift att sätta press på palestinierna för att vi skall uppnå ett fredsavtal.

Guardian sa...

Eleni S

Bra sagt!

Likud har mig veterligen fortfarande inte erkänt en palestinska stat – men är det snacka om att svälta folk och lägga blockad – när det gäller Israels inrikespolitik ?

Anonym sa...

Eleni, du får gärna ge mig ryggmärgsbedövning; kan behövas ibland. Men jag talade inte om likud vars status quo-linje jag inte är så glad i, utan om din kollektivanklagelse mot "likudröstare", att de inte är demokratiskt sinnade och att de "vill" ha bantustans. Kanske röstaren hade något annat i sinnet än att vilja ha bantustans? De svenska väljare som övergav socialdemokraterna och gick till Sverigedemokraterna, är de också som likudröstarna, motsatsen till demokratiskt sinnade? Jag såg hela den meningen som skriven i affekt, något som inte gynnar förståelse.

With all due respect och :),

A-K

Anonym sa...

Jaha, nu blir det tal om "svälta folk". Det går utför, Eleni. Kan du bidra med lite ryggmärgsbedövning att gå bloggen runt? Annars kan det bli ett hav av propagandistiska beskyllningar.

Och, BTW, i fall jag uttryckte mig oklart i ett exempel i senaste inlägget: jag hyser inga sympatier för något invandringsfientligt parti i Sverige eller på andra ställen.

:),

A-K

Anonym sa...

Ja, AK Roth, den var skriven i affekt. For all del, det kanske finns humanistiska likudrostare ocksa, vad vet jag?
Och vad galler Sverigedemokraterna....Lat oss saga att jag kanner for dem som du kanner for den svenska vanstern....
Inga favoriter direkt.
Jag antar hela USA darrar av spanning infor valet.....
Eleni S

Anonym sa...

Tack Guardian!
Eleni S

Anonym sa...

Eleni, låt mig nyansera och säga att jag ogillar både extremvänster 'och' extremhöger. En vänsterpartiledare som proklamerar hur svenskar ska bo men själv bor 'fint', som proklamerar mot fritt skolval men skickar eget barn till privat skola....det är underbart och klart! Jag irriterar mig på en sorts elitism inom vänstern som inte är mindre än högerns. Man tror liksom man har monopol på humant agerande.

Det finns nog en del humanistiska - ägnar sig åt språk, historia och filosofi - likudröstare liksom det kan finnas en och annan dito från SD eller V men mest hoppas man ju på att alla visar lite vanlig humanism, medmänsklighet. Obs, retas, Eleni! Som utlandssvensk slår jag ofta - oftare och oftare ju äldre jag blir :( - upp ord på
http://lexin.nada.kth.se/sve-eng.html

Du kanske har den bokmärkt också?

Mvh,

A-K

Guardian sa...

Ja, A-K, det var faktiskt så han valde att lägga orden, den israeliske politikern.
"Att sätta folk på diet"

Anonym sa...

Jaha, Guardian, var det sätta folk på diet eller var det svälta? Elakt och dumt sagt, vilken minister det än var. Även om uttalandet naturligtvis ska ses i samband med Hamas' terrorkrig mot Israels folk var det dåligt gjort. Men som du vet har Israel inte låtit palestinier svälta eller för den delen skapat ett koncentrationsläger i Gaza; tycks minnas att du var inne på den vägen en gång i tiden. Jag trodde du hade blivit lite mer nyanserad de senaste par åren; hoppas du inte har återgått till tidigare hej vilda anklagelser.

A-K

Anonym sa...

He, he. Jag blandade visst ihop begreppen Roth.Nej, jag haller inte alls ofta med vanstern, men Sverigedemokraterna.....Jag kan erkanna att jag ar radd for dem och vad de representerar.
Tack for tipset med lanken!!
Eleni S

Guardian sa...

A-K
Med tanke på judarnas historia är kommentaren fullständigt vidrig.
Man måste inte varenda gång dra in massa annat för att urskulda ett idiotiskt tilltag. Punkt.

Anonym sa...

Ja, Guardian, skaffa billiga poänger på ett folks lidande är inte något någon borde ägna sig åt. Det var inte medmänskligt sagt. Det är också därför är det så vidrigt att se somliga utan betänkligheter komma med jämförelser med Gaza och koncentrationsläger. Allvarligare förstås om det kommer från ministrar eller dem med inflytande hos regeringar. Punkt.

A-K

Anonym sa...

Eleni, SD är nog ganska så populistiskt, kanske temporärt (hoppas man) attraktivt för somliga men som kan slå över och bli något helt osvenskt i sig. Inte för mig heller.

A-K