Svensk dagstidningsförsäljning minskar. Åtta dagstidningar av tio minskade sin upplaga 2007, visar Tidningsstatistik AB. Värst är det för kvällstidningarna. Expressen minskade förra året med 24 000 exemplar per utgivningsdag, medan motsvarande förlust för Aftonbladet uppgick till 26 600 exemplar.
Nöden är ju nu en gång för alla uppfinningarnas moder. Aftonbladet presenterade sitt upplageras under rubriken Aftonbladet - störst i Sverige. Expressens chefredaktör Otto Sjöberg kommenterade upplageraset med att Expressen fortsätter att ta marknadandelar från Aftonbladet. Är man positiv så är man.
Frågan är om de minskade upplagorna också avspeglar en minskad betydelse för dagspressen i fråga om opinionsbildning och samhällsdebatt? Visst har dagspressen fått ökad konkurrens genom nätet och bloggarna. Ett aktuellt exempel är den s k Johan Norberg-affären som jag ju diskuterade på en bloggpost nedan (20/2). Johan Norberg ville ha ytterligare en replik införd i DN mot Andreas Malm, i den inflammerade debatten om islamofobi. Norberg förvägrades detta av DN:s kulturredaktion. Med undantag av några ledarkommentarer och ytterligare artiklar i Expressen var debatten definitivt avslutad i dagspressen.
Men i bloggosfären lever debatten sitt eget liv, med mängder av fortsatta inlägg och opinionsbildning i kampanjform. DN:s kulturredaktions vägran att ta in ytterligare en replik från Norberg blev inte slutet på debatten. Ur det perspektivet blev dagspressen en förlorare och bloggosfären en vinnare.
Men saken är naturligtvis mer komplicerad än så. De som följer och deltar i debatten i bloggosfären är inte på något sätt representativa för svenska folket och väljarkåren. I fallet med Johan Norberg tycks det vara "the usuals suspects" som mobiliserar, även om flera vänsterdebattörer givit Norberg rätt i sak. Men så länge virvlarna i bloggosfären inte får genomslag i etermedia och dagspress (som trots sjunkande upplagesiffror når så erhört många fler människor) blir inflytandet begränsat. Dagspress och etermedia är fortfarande långt mer centrala arenor för opinionsbildning än vad bloggosfären är. Därmed inte sagt att det alltid kommer att vara på det sättet. Etermedia och dagspress manifesterar sig ju också i allt större utsträckning på nätet.
Bloggarnas och nätets förtjänst är att alla i debatten kan framföra sina centrala argumentet, oberoende av den grindvakt som en debattredaktör utgör och oberoende av det begränsade utrymme som en debattsida eller motsvarande i en tidning oundvikligen har.
En stor skillnad mellan debatten i dagspress och i bloggosfären är fortfarande språkbruket. Ta en titt på Norberg-debatten och ni finner en vulgarisering i språk, i anklagelser och i självbekräftande fiendebilder som inte förekommer i dagspressen, där en redaktör har ansvar för det offentliga samtalets civilisering. (Jag vill dock poängtera att Johan Norberg själv håller en korrekt stil i sina inlägg.)
Så länge inte bloggarna förmår leva upp till enkla samtalsregler förtjänar de heller inget utrymme i de forum som fortfarande styr debatten, och än mindre något inflytande över det offentliga beslutsfattandet.
14 kommentarer:
Det går naturligtvis inte att säga emot anslaget i uppmaningen att visa hyfs. Men det är inte alltid en helt enkel fråga. Jag känner mig naturligtvis en smula utpekad som deltagare i ett debacle i annan tråd här. Men det är också en fortsättning på frågan om att vara kränkt, var är rimligt tonläge och när har man rätt att känna sig kränkt. Invektiv gynnar inte en debatt, men om människor uttrycker åsikter i ett aldrig så civiliserat tonläge som man själv anser legitimerar svåra övergrepp. Ja då tycker jag att man kan riskera framstå som servil om man inte tar bladet från munnen.
Men jag talar naturligtvis i egen sak.
Bloggformatet, till skillnad från dagspressen, medger ett mått av ånga i debatten. Till en viss magisk punkt tycker jag för min del det är en styrka.
Norbergdebatten lyfts ur för den har fått den publika spridning den förtjänade. Den fortsätter på bloggar för att den engagerar en viss kategori människor. Det fångar skillnaden mellan vilken roll arenorna har och kanske skall ha. Styrkan med bloggar ligger inte i masskommunikation. Det ligger i atomiseringen och det öppna formatets natur, på det sättet kommer den aldrig att utmana stormedia. För ett väl definierat ämne som skall nå ut stort kommer stormedia ha en fortsatt roll i beslutsfattande och det har inte med samtalstonen att göra.
Nej då, Sörgårdskalle behöver inte känna sig utpekad. Jag delar dessutom helt uppfattningen att servilitet inför ogärningar lätt glider över till passiv delaktighet.
Helig vrede är en god sak. Men det gäller att mejsla fram en språkdräkt där vreden synliggörs och får berättigat utlopp, samtidigt som argumenten står i fokus - inte okvädingsord eller primitiva tonlägen.
Bjereld har både rätt och fel. Den som är intresserad av objektiv information och saklig analys om Mellanöstern har inte mycket att hämta i dagspressen. I stället är han-hon hänvisad till bloggosfären. För läsare som söker inspirerad insikt, framstående förklaringar eller skarp stil rekommenderar jag naturligtvis al-hamatsav.org.
Naturligtvis skall det vara al-hamatzav.org. Med vänster hand i bandage råkade jag trycka fel.
/GT/
Bloggar lämnar ett mycket stort utrymme att lämna egna tolkningar av situationer och skeenden. En annan finess med bloggar är den snabbhet med vilken en debatt om aktuella händelser kan startas.
Frånvaron av debattredaktörer, andra än bloggägare, gör att ett personligt engagemang och en fast tro på
riktigheten av den egna saken, lätt leder till ganska hetsiga, ordväxlingar.
Temperamentet hos debattdeltagarna slår också i genom i bloggen, på ett helt annat sätt än i övriga media eftersom deltagarna ofta är anonyma.
Tillkomsten av debattfora i bloggvärlden är spännande eftersom de ger så många människor möjligheter att göra sina röster hörda; Tidningarnas insändarsidor ger ju inte möjlighet till replikväxling och till debattsidor är kanske många kallade, men få blir utvalda.
Men man får inte vara lättkränkt här ute!
När det gäller åsiktsutbyte om den allestädes närvarande MÖ så är denna blogg bra, liksom den som GT rekommenderar.
På den senare serveras alltid färsk information, även om israelisk inrikespolitik, inte minst betydelsefullt i en kommande fredsprocess.
Israelkritiker är naturligtvis också välkomna dit.
Min spontana tanke är att källkritik får stryka på foten när diskussion och nyhetsförmedling lämnar de etablerade massmedierna och går över till bloggar och andra sidor på nätet. Men så tänker jag ett varv till och minns mina studiekamrater på journalisthögskolan (ta inte illa vid er nu) och deras kunskaper inom ämnen och möjlighet till källkritik. Ofta stora brister i kunskap. Lektionen vi hade om statistik och siffror kom ungefär så långt att vi diskuterade vad procent är och hur det skiljer sig från procentenheter.
Fler än jag har säkert slagits av att ofta när man läser en tidningsartikel om något man faktiskt känner till så undrar man var journalisten har hämtat sin fakta.
Så källkritik är kanske inte något som försvinner bara för att vi lämnar massmedia och ger oss in i bloggosfären. Inte heller när det handlar om debatter. Enda skillnaden är att den stora tyckarsidan som alla av värde läser (DN Debatt) har stor genomslagskraft men det tycks mig som att de bloggar som är mest populära till stor del handlar om mode, kläder och kändisar. Alltså, det mest lästa i tidningsvärlden är sånt jag definierar som samhällsintressant, men det största i bloggvärlden ser jag som vanlig exhibitionism.
Kanske är det ytligheten som vinner på bloggarna mer än demokratin. Som Neil Postmans bok från 80-talet så tydligt säger med sin titel; "Underhållning till döds."
/Kent
Ulf, vad gör man när känslorna tar över, när det gäller allvarliga saker man känner måste komma fram? Retorisk fråga och gäller båda sidor i konflikter. Vilken roll tror du Andreas Malms offentliga agerande/uttalande sommaren 2006 och artikeln i Arbetaren, bland annat, spelade i att uppröra folks känslor i affären DN-kultur/Norberg? Det är ju ett återkommande tema i bloggosfären i denna fråga och kan inte ignoreras. Jag känner inte JN och är inte speciellt insatt i vad han skriver om, frihandel etc. Men inte vill jag att DN-kultur ska bestämma åt mig vad han eller andra står för baserat på vad Andreas Malm tycker och citerar fel om! Vad som händer är att jag tappar förtroende för hela tidningen.
Jag tror att någon gång måste folk få säga: "Nu räcker det. Vad i hela världen sysslar de med? Han har ju inga kläder på sig!" Sedan är det en annan sak hur de säger det och hur väl bloggägare vaktar på sin flock.
Håller med om att ton och ordval är viktigt men förkasta inte att folk är heligt rasande. Att svensken i gemen verkar bruka svordomar i vardagstal nåt alldeles ohämmat kan ju också inverka. :)
S-Kalle, ibland när man tar bladet från munnen har man inte hunnit tänka igenom ordentligt. Vad man skriver en kväll kan man ångra nästa morgon. (Händer ofta för mig då jag är aaaningen för impulsiv) Jag känner mig också ofta utpekad (och har varit specifikt utpekad annorstädes) och orättvist misstänkliggjord men man går vidare.
OT (off topic), men FYI (for your information) så betyder ÖHAL Örnsköldsvika Högre Allmänna Läroverk. Inga underliga toppmösoor, men dock vita mössor. Insåg att det var skämt men ändå. Detta var något som kom upp i en annan blogg pga att jag ofta talar om min hembygd. men för den delen vill jag inte behandlas som kollektiv. O.K.?
När känslor råder - och de råder(!) - speciellt när det i grunden gäller allvarliga frågor - så visas det mer i bloggar än i hard copy. Man kan ju inte undgå att notera det underliggande raseriet i kritiken mot DN-kultur.
A-K
Kent,
Det var bloggare som avslöjade Reuters förfalskade foton från Beirut 2006, liksom en del andra falsarier i rapporteringen från det kriget.
Du har helt rätt när du skriver att journalister ofta saknar fack-kunskap. Visst kan man rapportera om riksbankens räntebeslut utan en Ph.D. i makro-ekonomi, men kan en journalist icke-ekonom verkligen göra en analys? Det finns krigskorrespondenter som inte ens kan se skillnad på en tank och en self-propelled howitzer, osv. Bland mycket brus i bloggosfären finns också smultronställen med fack-kunniga som skriver halv-bra, och därmed ligger långt över mainstream journalisternas nivå.
/GT/
Tikotzinsky
Det är riktigt att bloggare påtalade vissa rent amatörmässigt photoshopade bilder, samt även vissa personers ideliga uppträdande på diverse bilder.
Men, samtidigt om man tog ett lite större perspektiv så medverkade dessa bloggar helt klart i någon i forma av desinformationskampanj, där syftet var att ta udden av den kritik som riktades mot Israel för att dess bombningar till största delen drabbade civila i Libanon.
Så det som vid första anblick och beskrivning titulerades "mediekritik" kanske egentligen fyllde det motsatta syftet…
Rörande bloggosfären skulle det behövas någon form av ansvarstagande, kvalitetsmärkning och katalogisering för att man på allvar skulle kunna lita fullt ut vad som skrivs där.
I dagsläget är det alldeles för lätt att manipulera det digitala mediet.
Blogosfären är i många stycken mer informerade i händelser som slås upp stort i media några timmar senare.
I allmänhet fungerar bloggspråket
på en hyfsad nivå - speciellt om skrivarna inte är anonyma.
Dagstidningarnas ledarsidor redovisas i nyhetssändningarna
och så länge inte bloggarna tar sig in där är papperstidningen viktigast.
Guardian,
Vad plötsligt - du brukar inte vara hänfallen till konspirationsterorier?!
Var snäll och förklara exakt vilken desinformationskampanj som www.eureferendum.blogspot.com deltog i. Bloggen är en britisk blogg som motsätter sig UKs medlemskap i EU. Av en händelse så råkade bloggen avslöja Green Helmet. Och vad med www.zombietime.com, som är en fotojournalistisk blogg? Den bloggen avslöjade HRWs ambulans-falsarium. Osv.
Tikotzinsky
Tja, jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det…
Det är ju bara att konstatera faktum; samtidigt som bomberna regnar över civila i Libanon och dödar över 1000, så dras det igång en kampanj för att bemöta det faktiska resultatet av IDF agerande.
Man kan ju även notera att även du hänvisar till bloggarna som någon form av sanningssägare som "avslöjanden" att bilden av kriget i Libanon var ett falsarium.
Återigen ställ det i relation till hur mycket som var fullständigt korrekt, jämfört med vad som kan anses vara diskutabelt …
Jag tycker inte att det är så mycket konspiratoriskt med det.
Sedan kan man ju lite roat fråga sig varför en blogg rörande brittiskt motstånd mot EU fördjupar sig i Libanonkriget…
Guardian,
Bloggarna avslöjade specifika lögner, och behandlade i övrigt inte konflikten*. Kanske svaret på dina frågor är att skribenerna är sannings-sökare.
*Eureferendum skrev några ledare rörande konflikten och har en klart pro-demokratisk (dvs. pro-israelisk) inställning. Jag uppskattar att det rör sig om några enstaka procent av posterna under den aktuella tidsperioden, undantaget materialet om Green Helmet. Sajten, som jag rekommenderar, har som ett huvudtema att kritisera MoD för att förse de brittiska soldaterna i Iraq med inadekvata stridsfordon.
GT
Det är svårt att få ihop Green Helmets återkommande förekomst på olika platser, samma gråtande kvinna på flera olika platser, falsifikatet med en ambulans som sades vara beskjuten av en israelisisk UAV , försvarsfacklor från en F-16, som uppgavs vara missiler och bilder av en brinnande Koran, med en proisraelisk kampanj. I all synnerhet som fotofalsifikaten faktiskt utnyttjades som propaganda av Hezbollah och
att många av bilderna togs av samma fotograf, Adnan Hajj, en libanesisk arab som senare sparkades av Reuter.
det är högst sannolikt att det rörde sig om en antiisraelisk desinformationskampanj regisserad av Hezbollah, eller den organisationen närstående grupper.
För en fullständig redogörelse över alla antiisraeliska fotofalsifikat under det andra Libanonkriget hänvisas till
http://www.zombietime.com/reuters_photo_fraud/
Är det en oemotståndlig drift hos dig att alltid ställa sig på islamisters sida Guardian?
hänvisas till
Skicka en kommentar