Den inom-palestinska krisen rullar vidare. Läget i Gaza kännetecknas visserligen av politisk stabilitet. Men lugnet är bedrägligt. Den humanitära nöden är svår och knappast något tyder på att läget håller på att förbättras. Världssamfundet har ett tungt ansvar att avvärja en humanitär katastrof i området.
Inom Al Fatah och dess militära grenar pågår en intern strid om hur skuldbördan för den uppkomna situationen skall fördelas. President Abbas har skuldbelagt militära ledare på Gaza för att de genom oskickligt agerande bidrog till att Hamas kunde ta över kontrollen av området. Företrädare för al-Aqsa-martyrernas brigader skuldbelägger i stället Abbas och det äldre politiska ledarskapet inom Al Fatah för att genom korruption och politisk impotens ha banat väg för Hamas.
Varje realistisk väg till en hållbar fred mellan israeler och palestinier förutsätter upprättandet av en palestinsk stat vid sidan av Israel, efter 1967 års gränser. Upprättandet av en sådan palestinsk statsbildning kräver i sin tur ett enat palestinskt ledarskap som har legitimitet hos hela det palestinska folket. Skapandet av ett sådant legitimt ledarskap för palestinierna kan inte genomföras utan att Hamas och Fatah först kommer överens om hur den uppkomna situationen skall hanteras. Därför måste samtal mellan Hamas och Fatah komma till stånd så snart som möjligt.
Men Fatah är i stunden inte intresserade av sådana samtal. I stället tar Abbas tacksamt emot all den politiska välvilja som just nu strömmar emot honom från USA, EU, Ryssland och Israel. Tanken är att stödet skall stärka Fatah så mycket att Fatah står bättre ekonomiskt och politiskt rustat inför den kommande kraftmätningen med Hamas.
Men risken är att det blir en Döbelnsmedicin. Abbas kan inte skapa fred med Israel och upprätta en palestinsk stat utan stöd från palestinierna i Gaza - genom allmänna val och i en framtida folkomröstning om ett fredavtal. Och det stödet lär utebli om palestinierna i Gaza uppfattar sig som bortglömda inte bara av västvärlden utan också av Fatah och Abbas.
På sikt måste nya val genomföras på Västbanken och Gaza. Det är oroväckande att Abbas uttalat sig om att ändra vallagen, i syfte att försvåra eller omöjliggöra för Hamas att vinna eller ens ställa upp i sådana val. Det framtida palestinska ledarskapets legitimitet förutsätter att nästa palestinska val blir lika demokratiska som de som genomfördes i januari 2006.
En Hamas-styrd enklav i ett Gaza som präglas av social misär och frånvaro av framtidshopp kan bli den gnista som tänder om inte en världsbrand, så i alla fall en militant-islamistiskt inspirerad upprorsbrand i stora delar av Mellanöstern. Det bör ligga inte minst i Israels intresse att motverka en sådan utveckling. Låt oss därför ihärdigt arbeta för att bryta Gazas politiska, ekonomiska och humanitära isolering.
9 kommentarer:
Det är inte alls svårt att bryta isoleringen av Gaza. Det hela behöver inte ta mer än några få minuter. Allt som behövs är att Hamas gör följande:
1. Erkänner Israels existensrätt
2. Avslutar terrorn mot Israel
3. Efterlever ingångna traktat.
Adressen är Hamas, inte Israel eller Västvärlden.
Ulf:
Jag tror inte att det spelar någon roll alls vad palestinierna gör, enas eller splittras eller vad som helst. De kommer inte att kunna skapa fred under några omständigheter, inte ens genom att erkänna staten Israel.
Det är Israel som måste visa den goda viljan och sluta att annektera palestiniernas områden - bit för bit. Det är Israel som måste utsättas för så kraftiga påtryckningar att de inte kan fortsätta sin annekteringspolitik.
Kerstin,
Jo, jag tror att det faktiskt spelar roll vad palestinierna gör. Men självklart skall vi också ställa krav på Israel. Den israel-palestinska konflikten är en assymetrisk konlikt, med Israel som den starkare parten. Därför är det också på Israel vi bör ställa de största kraven. Det är Israel som är ockupationsmakt och som därför också har det största ansvaret för att konflikten skall lösas.
Ulf,
Israel är inte ockupationsmakt i Gaza. Så enligt ditt sätt att resonera så är Israel därför helt utanför bilden vad gäller det territoriet.
Vidare är Israel ockupationsmakt i Judea/Samariens B och C-områden helt i enlighet med internationella traktat (Oslo). Därför är det helt ologiskt att påstå att Israel har ansvaret för att ändra status quo. Israel kan inte ensidigt säga upp Oslo-traktaten.
Visserligen kan Israel dra sig tillbaka ensidigt , men vi har ju sett i Gaza vad som händer. Raket-terror mot Israels civila, Hamas-terror mot palestinierna själva, samt inbördeskrig.
Ulf:
Det är klart, om alla palestinier flyttar ur allt det som somliga betraktar som Israel, så kanske det kan bli fred, så du har rätt, palestinierna kan göra något - och alldeles själva till och med :-(!
Kerstin!
Du måste ha läst fel eller är lite ofokuserad. Nu gällde det det isolerade GS där Israel inte har någon närvaro och vars kontakter med yttervärlden helt avgörs av Hamas´ vilja att:
1/ Erkänna staten Israel
2/Avstå från terrorism
3/Erkänna ingångna avtal
Svårare än så är inte det första steget mot förhandlingar mellan araberna och Israel även om de mest antidemokratiska och proterroristiska krafterna föredrar att kalla staten Israel "vad somliga kallar Israel"!
Ulf Bjereld skriver att
"Men självklart skall vi också ställa krav på Israel".
Kan Ulf berätta vilka krav han och hans parti ställer på Hamas? Mig vetterligen lägger sig Brödraskapet helt platt för dem gröna (och jag menar INTE miljöpartiet)
Intressant inlägg Ulf!
Självklart är den inre dynamiken på båda sidor avgörande för möjligheten att få till en lösning.
Tror och tror...
På marken har det verkat så att Israel har tvingats bli starkt för att ens existera. När Israel har envisats med att fortsätta existera, kommer dessa - Ulf, Kerstin et al - som "tror" med ensidiga krav. Så kan bara jag se det när det inga krav på Hamas specifieras och när de tre krav som givits i denna tråd ignoreras totalt, som om de inte hade någon merit.
Att generellt säga att det inte ska få ske terrorattacker är inte krav. (med ursäkt om jag har missat några specifika krav från Hamas från bloggägaren under min underbara sverigesemester.)
Hur har ni som "tror" si och så tänkt er att stoppa dessa attacker?
Jämför gärna med att jag t.ex. säger att mobbning inte ska få ske på svenska skolor. Det blir meningslöst om man inte sätter upp följelinjer, strategier, och ställer ansvaret på någon i ledarposition för att det följs.
Skicka en kommentar