Fegt beslut att plocka ner Elisabeth Ohlsons altartavla

I dag beslöt kyrkoherde Per Svensson att Elisabeth Ohlsons omdiskuterade altartavla "Paradiset" inte längre ska få hänga kvar i kyrkorummet i S:t Pauli kyrka i Malmö. Jag tycker att det är ett fegt beslut.

Elisabeth Ohlsons tavla mottogs av S:t Pauli kyrka första advent i år. Tavlan anspelar på reformationskonstnären Lucas Cranachs verk "Adam och Eva", men i Elisabeth Ohlsons version finns bland annat två Evor och två Adam. Tavlan har väckt starka känslor. Inte i första hand för att den bejakar homosexuell kärlek och sexualitet, utan för att ormen kan uppfattas som en transperson och för att det råder tolkningssvårigheter om hur de äpplen som ligger på marken (!) ska uppfattas. Bland annat har teologen och tidningen Dagens ledarskribent Joel Halldorf argumenterat för att tavlans motiv är gnostiskt, eftersom gnosticismen till skillnad från kristendomen har en positiv syn på ormens roll.

Per Svensson motiverar sitt beslut med att "sammantaget kan så många olika tolkningar göras där flera perspektiv kan bli vanskliga". Det är ett mycket märkligt argument. I min värld är det bra om ett konstverk inbjuder till olika tolkningar. När jag såg bilden på ormen som en transperson relaterade jag motivet till kyrkans historiska stigmatisering av kärlek som inte vilar på heterosexuell grund. Och att kunskapen äpple(n) ligger på marken kan uppfattas som en markör mot vår tids relativa sanningar och Fake News. 

 

Andra tolkningar är förstås också möjliga. Jag vet inte om konstnären själv uttalat någon tolkning av sitt verk som skulle vara oförenlig med kristen tro och/eller Svenska kyrkans lära. Men konstnären äger ju inte tolkningsrätten till sina verk. Jag ser tolkningsbredden som en fördel, inte som en nackdel.

 

Prästen och konstnären Kent Wisti ställer i Dagens Nyheter frågan Hur kan evangelium gestaltas genom erfarenheter hos människor som står utanför samhällets normbildning, till exempel människor i hbtq-spektrat? Han tycker att tavlan gott kan få hänga kvar. Det tycker jag också.

Svenska kyrkan och kravet på sterilisering vid könsbyte

Det är glädjande att Kristdemokraterna till sist ändrat inställning i frågan om tvångssterilisering av transsexuella. Kristdemokraternas ändrade ställningstagande innebär att samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna nu är beredda att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte.

Däremot är det trist att Svenska kyrkan fortsätter att huka i frågan. Senast Svenska kyrkan formulerade sig var år 2007 och då hade man inga invändningar mot tvångssteriliseringarna. På dagens DN Debatt argumenterar jag och Eva-Lena Gustavsson för varför kravet på sterilisering är felaktigt och varför Svenska kyrkan borde ta avstånd från detta krav.

I det Manifest för en kristen vänster som Socialdemokrater för Tro och Solidaritet antog 2009 står att vi strävar efter en värld utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning. Vi vill att alla barn ska ha samma möjligheter att växa och utvecklas oavsett föräldrarnas situation. Varje människa ska ha rätt att definiera sig själv, i samspel med andra.

Det vore utomordentligt välkommet om Svenska kyrkan slutade stå vid sidan av och i stället valde att bli en del av denna frigörelseprocess.

Hela vår artikel kan läsas här.

Uppdaterat 21 februari kl 20.50: Ärkebiskop Anders Wejryd har nu svarat på DN Debatt. I sak berättar Wejryd att han ändrat åsikt i sakfrågan och i dag är motståndare till krav på sterilisering vid könsbyte. Det är bra. Ännu bättre vore det om kyrkostyrelsen, där Anders Wejryd är ordförande, tog ett formellt ställningstagande i frågan. Samt att övriga religiösa samfund bröt sin tystnad och tog avstånd från tvångssteriliseringarna.