Sverigedemokraternas propagandafilm - ett försök att relativisera sin egen historia

Sverigedemokraternas propagandafilm där socialdemokratin förknippas med rasbiologi, antisemitism och tvångssteriliseringar har förstås mött stark kritik. Lösryckta citat presenteras utan kontext och tittaren ges bilden att texter ur Aftonbladet bär socialdemokratisk prägel trots att de härrör från tider långt innan LO köpte tidningen.

Tittaren förleds tro att filmen avslöjar något nytt. Men så är det inte. Det finns oerhört mycket forskning, litteratur och medierapportering om ohyggligheterna kring rasbiologin, antisemitismen och tvångssteriliseringarna. Jag blev faktiskt förvånad över att alla de arbetsinsatser som ligger till grund för filmen inte lyckades bidra med något egentligt nytt.

Socialdemokratin bär ett stort och eget ansvar för sin historia. Fattas annat. Men filmen fördunklar historien genom att medvetet dölja att flera av de beslut som lyfts fram på ett självklart sätt fattades i samförstånd över blockgränsen. Socialdemokratin var liksom övriga partier en del av en tidsanda där det vi idag uppfattar som illdåd i stället uppfattades som en normalitet. Det är ingen ursäkt, men väl en förklaring. Att medvetet dölja denna bakgrund är också att medvetet vilseleda de som ser filmen.

Sverigedemokraternas syfte med filmen är sannolikt att relativisera det egna partiets nazistiska och rasistiska rötter. Om socialdemokratin kan förknippas med rasbiologi och tvångssteriliseringar så blir Sverigedemokraternas eget nazistiska förflutna mindre känsligt. Alla är i så fall lika goda kålsupare.

Men så enkelt är det förstås inte. Nazismen och olika rasbiologiska idéer hade sin höjdpunkt på 1930-talet. Andra världskrigets fasor och den ohyggliga Förintelsen innebar att de allra flesta människor insåg rasbiologins och nazismens vidrighet. Men inte alla. År 1988 - när alla kände till nazismens och rasbiologins ohyggligheter - bildades Sverigedemokraterna av personer varav flera hade en bakgrund i just nazistiska och fascistiska organisationer. Några år senare - 1995 - anslöt sig Jimmie Åkesson till detta parti.

Nej, Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra. Sverigedemokraterna är ett parti med nazistiska rötter, impregnerat av rasism. Inga försök till relativisering kan ändra på den saken.

Svenska kyrkan och kravet på sterilisering vid könsbyte

Det är glädjande att Kristdemokraterna till sist ändrat inställning i frågan om tvångssterilisering av transsexuella. Kristdemokraternas ändrade ställningstagande innebär att samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna nu är beredda att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte.

Däremot är det trist att Svenska kyrkan fortsätter att huka i frågan. Senast Svenska kyrkan formulerade sig var år 2007 och då hade man inga invändningar mot tvångssteriliseringarna. På dagens DN Debatt argumenterar jag och Eva-Lena Gustavsson för varför kravet på sterilisering är felaktigt och varför Svenska kyrkan borde ta avstånd från detta krav.

I det Manifest för en kristen vänster som Socialdemokrater för Tro och Solidaritet antog 2009 står att vi strävar efter en värld utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning. Vi vill att alla barn ska ha samma möjligheter att växa och utvecklas oavsett föräldrarnas situation. Varje människa ska ha rätt att definiera sig själv, i samspel med andra.

Det vore utomordentligt välkommet om Svenska kyrkan slutade stå vid sidan av och i stället valde att bli en del av denna frigörelseprocess.

Hela vår artikel kan läsas här.

Uppdaterat 21 februari kl 20.50: Ärkebiskop Anders Wejryd har nu svarat på DN Debatt. I sak berättar Wejryd att han ändrat åsikt i sakfrågan och i dag är motståndare till krav på sterilisering vid könsbyte. Det är bra. Ännu bättre vore det om kyrkostyrelsen, där Anders Wejryd är ordförande, tog ett formellt ställningstagande i frågan. Samt att övriga religiösa samfund bröt sin tystnad och tog avstånd från tvångssteriliseringarna.