Jan Björklund och hans politiska gärning

Den 7 september 2007 valdes Jan Björklund av ett enhälligt landsmöte till ny partiordförande för Folkpartiet. I dag - nästan tolv år senare - deltog han i sin sista partiledardebatt i riksdagen. Stämningen var uppsluppen. Bäst tyckte jag om Jonas Sjöstedts hälsning: -Jag kommer att sakna dig både i kammaren och i debatterna. Jag kommer att snegla och tänka ”Där borde Jan Björklund sitta och twittra att det ska vara mobilförbud i skolan”, sade Sjöstedt och överlämnade en mobillåda som hans barn snickrat ihop i träslöjden. Jan Björklund såg rörd ut.

Jan Björklunds förhållande till digitalisering och ny teknik har ibland setts med skepsis. För några år sedan initierade centerpartisten Niels Paarup-Petersen en insamling för inköp av en "läs- och surfplatta" till Jan Björklund, sedan denne uttryckt oro för att användandet av läsplattor fick för stor plats i skolan. I Almedalen sommaren 2012 pågick en katt och råtta-lek mellan Niels Paarup-Petersen och Jan Björklund, där den senare försökte undvika att ta emot den inköpta presenten Till sist överlämnades läs- och surfplattan till Jan Björklunds pressekreterare Elin Boberg. (överlämnandet kan ses här).

Det har varit politiskt tuffa år för Jan Björklund. Visserligen blev han en del av Alliansens framgångsvåg, där han som minister i Fredrik Reinfeldts regeringar i åtta år (2006-2014) kunde vara med och påverka samhällsutvecklingen. Men för hans eget parti har det gått sämre. Liberalerna har i de senaste riksdagsvalen parkerat sig på ett valresultat kring 5.5 procent, och det var med knapp nöd partiet för ett par veckor sedan klarade spärren till Europaparlamentet. Partiet är splittrat i synen på Januariavtalet och samarbetet med Socialdemokraterna. Jan Björklund var skol-/utbildningsminister i sju år, och i dag har uttrycket "krisen i den svenska skolan" upprepats så ofta att det blivit en sanning, förknippad med försämrade kunskapsresultat, lärarbrist och ökad segregation.

Själv har jag alltid uppskattat Jan Björklund som person, som en skicklig debattör med ett starkt internationellt engagemang och som en kämpe för demokrati och liberala värden. Efter valet stod han fast vid sitt löfte att vägra släppa fram en regering som var beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd. Det var en inställning som utsatte honom och hans parti för stora påfrestningar. Men han stod fast. Respekt.

Mina tankar går till Jesusorden i Markus 5:34. Gå i frid och var fri från din plåga. Jag är övertygad om att nya, viktiga uppgifter väntar runt hörnet.

Jan Björklund, läs- och surfplattor och Wikipedia

Sommaren 2012 pågick en märklig kurragömmalek i Almedalen. Ordföranden för Centerpartiet i Malmö Niels Paarup-Petersen hade under våren initierat en insamling på nätet för att kunna ge utbildningsminister Jan Björklund en läs- och surfplatta så att Björklund skulle förstå hur tekniken fungerade. Niels Paarup-Petersen hade reagerat negativt på uttalanden från Jan Björklund där denne förhölls sig skeptisk till införande av läs- och surfplattor i skolan på den fysiska bokens bekostnad. Ett 50-tal personer bidrog till insamlingen, men när plattan skulle överlämnas i Almedalen höll sig Jan Björklund undan och ville inte ta emot den. Till sist lyckades Niels Paarup-Petersen överlämna den till Björklunds pressekreterare Elin Boberg

Jag kommer att tänka på denna anekdot när jag läser en artikel i Israel Hayom om hur Israels utbildningsminister Shay Piron träffar Wikimedia Foundations ordförande Jan-Bart de Vreede och meddelar att lärarna i Israel skall instrueras att undervisa sina elever i hur de skriver texter för Wikipedia.

Jag är inte helt säker på att Jan Björklund vet vad Wikipedia är. Men om han vet det så har jag ändå väldigt svårt att se att han med entusiasm skulle bejaka pedagogiska projekt där elever utvecklar sin förmåga att medverka i Wikipedia. Det är möjligt att jag är fördomsfull, men Björklunds trovärdighet i frågor kring pedagogiskt utvecklingsarbete är genom hans ensidiga fokus på ordning och reda, betyg, katederundervisning och fysiska böcker något begränsad.

Wikipedia är ett alldeles fantastiskt fenomen, en kollektivistisk antites till den individualistiska hegemoni som just nu präglar vårt samhälle. Wikipedia förtjänar allt stöd. Jag hoppas att svenskt utbildningsväsende låter sig inspireras av sina israeliska kollegor.

Jan Björklund riskerar uppfattas som skolpolitikens Kapten Stofil

Jan Björklund riskerar att allt fler medborgare börjar uppfatta honom som Kapten Stofil i skolfrågorna. Droppen som möjligen fått bägaren att svämma över är Jan Björklunds aggressivt ryggmärgsbaserade avståndstagande mot de skolor i Sollentuna som köpt in läsplattor till barnen i första klass och som väntar till årskurs två med att ge undervisning i att skriva för hand. I radions satirprogram Public Service identifieras Jan Björklunds förfäder Ramses Björklund som försvarade hieroglyferna mot nymodigheten alfabetet, Loke Björklund som försvarade runskriften mot munkarnas nymodighet permanentskriften och inte minst släktens svarta får, den felande länken Cheeta Björklund, som föll ned från ett träd och då kom på att man kunde använda händerna till annat än att klättra i träden och plocka loppor.

I går startade centerpartisten och politiske sekreteraren i Region Skåne Niels Paarup-Petersen en insamling på nätet för att kunna ge Björklund en egen läsplatta. Jan Björklund är skeptisk till ny teknik och jag vill visa honom att den tvärtom är något som alla har nytta av, säger Paarup-Petersen. Ordföranden för Moderaternas ungdomsförbund (MUF) Erik Bengtzboe fyller på: Nej till ny teknik, nej till utveckling, nej till att ta med skolvärlden in i 2000-talet. Björklunds uttalanden är provocerande och hör hemma i forntiden.

Jan Björklunds skolideal tycks hämtade från hans egen barndom. Han blickar tillbaka till en tid där skolan skulle präglas av ordning och reda, lärarauktoritet, betyg, läxor och prov och där skolk bestraffades med kvarsittning. Men Björklund saknar en vision för hur dagens skola skall utvecklas. Utan framtidsvision blir teknikutvecklingen inte en möjlighet, utan ett hot mot den bestående ordningen.

Jan Björklunds har länge kunnat skörda politiska vinster på ett missnöje mot den så kallade flumskolan. Kanske har Björklund denna gång gått ett steg för långt. Socialdemokraterna och de två övriga rödgröna partierna har möjlighet att ta över det politiska utrymme som blir ledigt när Björklund visat tecken på att inte förstå teknikutvecklingens möjligheter för pedagogik, kunskap och lärande. Förmår de rödgröna fånga detta momentum? Läsplatta åt alla skolbarn vore ett intressant rödgrönt reformförslag.