Visar inlägg med etikett Jesus. Vänstra Stranden Piratpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jesus. Vänstra Stranden Piratpartiet. Visa alla inlägg

2011-05-22

Kopiera och sprid! Om kopimismens Evangelium och dess strävan att bli erkänt som trossamfund

Det Missionerande Kopimistsamfundet har till Kammarkollegiet ansökt om att få bli registrerat som trossamfund. Kammarkollegiet har avslagit deras ansökan, men ett överklagande är under behandling.

Kopimismen är en rörelse som erkänner information som det högsta heliga. Information har enligt kopimisterna ett värde i sig, oavsett vad informationen har för egenskaper. Eftersom information är helig blir det också, enligt kopimismen, en helig handling att kopiera, sprida och remixa information. Kopimistsamfundet har en formell organiserad struktur med spirituella ledare (s k opar), symboler och riter. Kopimistsamfundets symbol är den s k kopimi-pyramiden, en pyramid med bokstaven K inuti. Även knappkombinationen 'ctrl-C+ctrl-V' är helig, eftersom den representerar kopieringstillfällen.

Kopimiströrelsen kan ses som en andlig syster till Piratrörelsen, och delvis är det samma personer som har ledande uppgifter inom båda dess rörelser. Visst skulle det vara möjligt att avfärda kopimisterna med att de endast är ett taktiskt försök av fildelare att få ytterligare uppmärksamhet för sin sak, vinna privilegier i form av samfundsstöd eller i religionsfrihetens namn få rättsligt skydd för sina utövare. Men fullt så enkelt är det inte.

Fildelningsfrågorna och Piratpartiet är bara toppen på det isberg som växer fram när den kommunikationsteknologiska revolutionen gör rådande ägandeförhållanden och rättsregler inom kunskaps- och kultursektorn hopplöst föråldrade. Revolutionen inom området förändrar maktförhållanden och gör att nya politiskt relevanta skiljelinjer kring spänningen mellan kunskap-marknad växer fram. Det tankegods som Piraterna och kopimisterna för fram har framtiden för sig.

Men är det då rimligt att betrakta kopimisterna som ett religiöst samfund? Är inte helgandet av information bara ett konstruerat förandligande av en problematik som i grunden är politisk? Jag är inte så säker på det. Vi behöver inte gå längre än till Johannesevangeliet för att hitta kopimisternas andliga inspiration: I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. (...) Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus (Joh 1:1-4). Att sprida Ordet är en kristlig handling, att sprida Information är en kopimistisk handling.

Skall kopimisterna vinna trovärdighet i sin strävan efter att registreras som ett trossamfund så krävs tålmodighet. Erkännande får man inte, erkännande vinner man. Jag hoppas att kopimisterna därför nu utnyttjar alla tillfällen att delta i mångreligiösa sammanhang som t ex seminarier, konferenser och manifestationer. Sök samarbete med andra samfund i frågor där det kan finnas gemensamma beröringspunkter eller intressen. Bredda den politiska kontaktbasen så att Kopimistsamfundet inte uppfattas som en sidoorganisation till Piratpartiet. Kopimister som delar arbetarrörelsens värderingar är t ex hjärtligt välkomna i Socialdemokrater för Tro & Solidaritet. Här finns utrymme att driva frågor kring integritet, immaterialrätt och informationsfrihet.

Vi slutar med Joh 1:14: Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

2011-03-15

Frihetlighet - i Kanada och i Sverige. Piratpartiet vs. Liberaldemokraterna

Befinner mig på frihetligt territorium - i Montreal, Kanada för att delta i International Studies Associations (ISA) årliga jättekonferens, denna gång med den med tanke på händelserna i Nordafrika nästan kusligt aktuella rubriken Global Governance: Political Authority in Transition.

Kanada har för mig alltid varit en frihetens hemvist på jorden. Kanske präglades jag av barndomens läsning av Onket Toms stuga, där plågade, förrymda negerslavar sökte ta sig till Kanada och därigenom vinna friheten. Till skillnad från sin mäktiga granne i söder avskaffade Kanada dödsstraffet redan för ett halvt sekel sedan. Montreal betraktas dessutom som den stad i Kanada där frihetligheten är starkast - kanske för att staden blev en populär tillflyktsort för törstiga amerikaner under förbudstiden.

Frihetskänslorna blir inte direkt mindre av att jag inkvarterats på The Fairmont Queen Elisabeth, och i ett rum just ovanför rum 1742, där John Lennon och Yoko Ono 1969 skrev "Give Peace a Chance". (Mer osäkert är hur man skall se på det faktum att den första gäst som checkade in när hotellet invigdes 1959 var Kubas president Fidel Castro).

På hemmaplan ser jag att Alexander Bard tillsammans Carl Johan och Caspian Rehbinder inför Piratpartiets årsmöte i april agerar för att driva Piratpartiet i en närmast ultraliberal frihetlig riktning. Bard och Rehbinder x 2 är medlemmar i både Piratpartiet och i Liberaldemokraterna. Om de senare skrev jag så här i en tidigare bloggpost: Om Piratpartiet ärett frihetligt, individualistiskt parti, där individens frihet och frigörelse har en central plats. På den dimensionen utmanas inom kort Piratpartiet av de s k Liberaldemokraterna, som med Alexander Bard i spetsen arbetar för att bilda ett nytt liberalt parti i Sverige. Piratpartiet och Liberaldemokraterna kan mycket väl komma att konkurrera om de yngre, främst manliga, väljare som t ex vill riva upp sexköpslagen. Men där Piratpartiet försöker skapa ett helhetsperspektiv utifrån en informationspolitisk utgångspunkt är det ännu osäkert vad Liberaldemokraterna på sikt skall kunna bidra med.

Nu uppfattar jag situationen som att Bard et al försöker väva samman Piratpartiet med Liberaldemokraterna till en gemensam politisk rörelse, i stället för två rörelser som delvis konkurrerar om samma väljare. Piratpartiets ordförande Anna Troberg bemöter Bard et al här.

Situationen är svårbedömd. Piratpartiet är splittrat och delar av dess medlemskår skulle bejaka en utveckling i den riktning Bard önskar - andra skulle med säkerhet välja att lämna partiet om det gick i en sådan riktning.

Piratpartiets framgångar grundar sig i att de mobiliserat längs en ny politisk skiljelinje kring synen på kunskap i informationssamhället. Bard tycks mera slåss för en allmän ultraliberalism som bara delvis berör kunskapspolitik.

Jag tror inte att den politiska spelplanen är tillräckligt stor för båda dessa partier. Men en sammanslagning av rörelserna skulle kunna innebära att var en ens politiska originalitet försvinner och rörelsen blir ointressant. Återstår då en kraftmätning. Piratpartiet vs. Liberaldemokraterna. Vem vinner? Jag tror att Piratpartiet har bäst förutsättningar om de lockas gå vidare med att utveckla en frihetlig helhetspolitik för informationssamhället. Men underskatta aldrig Alexander Bards skicklighet. Han är ultraliberalismens svar på Gudrun Schyman.

Uppdaterat: Läs gärna debatten kring Liberaldemokraterna och Piratpartiet hos Opassande.

*


Varför inte avsluta denna frihetligt inspirerade bloggpost med några rader av en av vår tids mest kända och uppskattade artister med ursprung från Montreal:

Oh, the wind, the wind is blowing,
through the graves the wind is blowing,
freedom soon will come;
then we'll come from the shadows.

L. Cohen

2010-08-09

Kristdemokraternas valmanifest - bidrar knappast till att skärpa partiets profil

I dag presenterade Kristdemokraterna sitt valmanifest 13 steg och 89 vallöften för ett mänskligare Sverige. Valmanifestet lär inte sätta några djupare avtryck i debatten. Nyheterna är få, och föga kontroversiella (t ex lovar partiet att inom offentlig sektor skapa 10 000 nya jobb för funktionshindrade). Valmanifestet innehåller heller inte några medialt tacksamma förslag, som t ex Piratpartiets vilsegång i barnpornografifrågan eller Jan Björklunds spektakulära utspel om burkaförbud och tvångshämtning av föräldrar till skolan.

Kristdemokraterna har ett fortsatt bekymmer i hur partiet skall övertala den allmänborgerlige väljaren att rösta på KD i stället för på Folkpartiet, Centerpartiet eller Moderaterna. Jag har i tidigare poster försökt hjälpa Kristdemokraterna på traven ;-) genom att peka ut en generös bistånds- och flyktingpolitik som ett tänkbart område där partiet skulle ha en stor trovärdighet att profilera sig i förhållande till de övriga borgerliga partierna. Men av en sådan profilering finns det endast svaga spår i valmanifestet.

Överlag uppfattar jag det som att Kristdemokraterna under senare år övergivit omsorgen om de mest utsatta och dessa mina minsta för att i stället lägga sina omsorger på vanlighetens, förlåt verklighetens, folk. Vänstra Stranden jämför förre KD-ledaren Alf Svenssons retorik med Göran Hägglunds retorik och finner att Kristdemokraternas människosyn förskjutits "från individen i marginalen till gruppen i mitten". I dag är det de som befinner sig långt från marginalerna, som är i fokus för Kristdemokraternas budskap. Cecilia Dalman Eek ställer frågan om Jesus själv verkligen skulle ha inrymts i Kristdemokraternas definition av verklighetens folk. Jesus var ju varken välartad eller lättanpassad - i stället umgicks han konsekvent med de utstötta och de föraktade.

Jag tror fortfarande att Kristdemokraterna kommer att klara fyraprocentsspärren i höstens val och därigenom rädda sig kvar i riksdagen. Men om Kristdemokraterna skall lyckas bryta sin nedåtgående trend och stärka sin ställning i förhållande till sina allianskollegor behövs det en skarpare ideologisk plattform än vad partiet i dag lyckas åstadkomma. Ramlar partiet ur riksdagen finns det en risk att partiet faller samman och aldrig kommer tillbaka. Klarar partiet sig kvar finns det en risk att det sprider sig en känsla av förnöjsamhet och att Kristdemokraterna går in i valrörelsen 2014 ur en ännu svagare position än den partiet har i dag.

Lästips: Douglas Brommesson, Svenska kristdemokrater i förändring. Från konfessionellt universella till sekulärt partikulära. Statsvetenskaplig Tidskrift 2010/2.