Jag räknade till att Åkesson använde ordet "trygghet" i olika böjningsformer ett tiotal gånger under de knappt 14 minuter talet varade. Han lyfte också fram begreppen "tillit" och "sammanhållning", och han återkom några gånger till "det moderna folkhemmet Sverige".
Men den politisk nerven i talet låg inte i talet om tillit och sammanhållning. Nerven låg i stället i de samhällskonflikter han spelade upp, svartmålningen av samhällsutvecklingen och i det auktoritära tilltalet. Samhällsutvecklingen har på punkt efter punkt gått åt helt fel håll, påstod Åkesson, och tillade att Sverige slits isär.
Konflikten står, enligt Åkesson mellan de som bygger bilarna och de som bränner bilarna. Invandrarna ska först göra sin plikt innan de kan kräva sin rätt och man ska "ta seden dit man kommer". (Jag undrar lite försiktigt om det är så självklart att man "ska ta seden dit man kommer", även om man är i till exempel Iran eller Saudiarabien?). Invandrarna ska "anpassa sig". Jimmie Åkesson är också motståndare till sharialagstiftning, barnäktenskap, månggifte och tvångsgifte, ifall någon nu kände osäkerhet på just den punkten.
Efter Jimmie Åkessons anförande lyssnade jag på Anita Strandell, när hon sjunger Bo Parneviks dikt "Invandrare" från 1992. Det kändes skönt. Lyssna ni också.
En del söker lugnet i stället för bråket,
det enda vi svenskar kan bättre är språket.
Det sägs att vi stammar från Adam & Eva
som inte var svenskar - men ja må dom leva!
I morgon är det dags för Ulf Kristersson. Då tar vi nya tag.
8 kommentarer:
Apropos seden dit man kommer. Det stod ju klart redan 2013-14 att den sverigedemokratiska ideologin är kulturrelativistisk. Det var lite svårt att se tydligt innan partiet tagit ställning i den inbyggda motsättning som då fanns i den ideologiska kärnan - om det är härkomst eller kulturell identitet som ska anses definiera den "svenskhet" som för SD bestämmer vad Sverige ska vara. Men här har de ju sedan satt ned foten, i samband med nedläggningen av SDU bl a, och då även gjort klart, att deras nationalistiska idé är en idé om att länder har fixa, egna kulturer, vilka definierar deras (normativa) identitet. Sverige har sin, Saudi har sin och, som bekant har t ex Ungern och Ryssland sina.
Åkesson triangulerar oss socialdemokrater, t ex ”stolt men inte nöjd”, retoriken runt ”folkhemmet”. Han är otroligt skicklig, han vrider fräckt på sanningen och ser tv-tittarna rakt i ögonen utan att skämmas. Han är mycket farlig.
Skickligt upplagt tal av Åkesson. SD kommer att gå fram stort i september. Hans supporters tänker nog inte på de "hål" som fanns i talet, t ex VARFÖR strömmen av flyktingar blev så stor under 2015, och att Europa hade kunnat klara det om alla hade hjälpts åt, Angela Merkels "Wir schaffen dass". Nu lägger han beslag på den fina principen om Folkhemmet, och säger självklart att den som vill komma hit måste ta seden dit hen kommer.
Sen fanns det ju andra stora "hål" i talet, massor av saker som han inte alls tog upp. Hur ska vi ha det med försvaret, EMU ska Sverige övergå till Euron som Jan Björklund vill, etc.
Jag tror att SDs supporters fick höra just det de vill höra, annat behövde de inte bli påminda om, t ex varför SD-personer är så förtjusta i Ungern, Tjeckien och Polen.
Jimmie gjorde ett gott intryck.
En synpunkt till: Partiledare Åkesson nämnde absolut ingenting om eller hur han numera tar avstånd från SD:s bruna förflutna. Man kan undra om detta är någonting som partiets aktuella supporters funderar på.
För det första måste man vara medveten om att SD alltid varit ett parti under stor utveckling och förändring. Politiken och partiet förändras snabbare och bättre än människorna kring partiet. Mycket har blivit bättre och det är enbart ett fåtal som tolkar partiets politik på ett destruktivt sätt. De flesta har ju då också blivit uteslutna eller slutat frivilligt. Samtidigt har partiet vuxit sig större och nya människor har sökt sig till partiet. Människor som kommer både från ex. S och M och de är väl knappast "rasister"? Vågar jag vara provocerande och övertydlig nog att påpeka att fler människor som söker sig till partiet, som har konstruktiva tolkningar av partiets politik, också kommer se till att partiet kommer förbli konstruktivt? Det finns något romantiserande om att kunna få vara någon slags hjälte som slåss mot det onda (nazister? rasister? fascister?). Detta i samklang med Sveriges långa tradition av typisk socialdemokrat i vårt avlånga land. Det fungerade möjligen 1994 då S vann stort, men allteftersom har både S och V (och numera i modernt 2000-tal även alliansen och Mp) baserat sin politik på att utnämna SD som sitt antagonistparti, dvs. det parti som ska agera fiende så de själva kan framstå som hjältar med alla möjliga stigmatiseringar.
Kanske är det också i början på 90-talet mycket blev fel. Vänstern ville så väl med att hjälpa krigsdrabbade människor till vårt land, med kriget i balkan och forna Jugoslavien. Andra märkte av hur det tärde på vårt samhälle, redan då. "Svartmålning" använder DU dig av. Verklighet skulle andra kalla det för. Du menar också att uttrycket "ta seden dit man kommer" är märkligt, för hur kan man vara konsekvent? Om vi tänker oss att man får döda vem som helst i ett land, att det är norm. Går det att sätta in det uttrycket i det perspektivet då? Givetvis inte. Det viktigaste av allt är ju att man följer de grundläggande mänskliga rättigheterna. Så länge ett lands seder inte står i konflikt med det, så är det ju ok. Det är ju rätt självklart att det är det här Jimmie Åkesson menar i sitt tal. Därför blir din kommentar "Jimmie Åkesson är också motståndare till sharialagstiftning, barnäktenskap, månggifte och tvångsgifte, ifall någon nu kände osäkerhet på just den punkten." rätt malplacerad. Då den baseras på en uppfattning som är direkt felaktig.
Till sist vill jag tillägga något som inte har så mycket med vare sig dig eller Jimmie Åkessons tal att göra. Det är tydligt att du är socialdemokrat. Det går inte bra för ert parti och det beror på att ni baserar stora delar på er politik på att ha ett slags antagonistparti. Ni är alltså beroende av att det ska finnas någon slags fiende för att ni ska framstå som trovärdiga som hjältar. I en klasskamp som knappt ens existerar längre (vårt samhälle består till största delen av medelklass) så blir den uttjatade kampen fattig mot rik inte längre trovärdig. Rasister och nazister däremot. De har alltid varit tacksamma att angripa. Men om det inte finns så värsta många att angripa? Hur gör man då? Jo då måste man ju försöka övertyga folk om att visst har vi väl ändå miljoner rasister i vårt land? Och är det inte bara S och möjligen V som kan stoppa det här? Tyvärr (för er del) är det så otroligt genomskådat. Kanske är det bara bra för er del att det har gått utför med ert parti. Möjligen vore det bättre om ni kan bli mer verklighetsförankrade och acceptera 2000-talets paradigmskifte inom politiken - nämligen pragmatiken. Det behövs ingen fiende för att vara en hjälte. Hjälten är något som ska finnas inom dig ändå. Tack för mig.
S har sedan länge förlorat markkontakten med den svenska väljarbasen.
Idag leds S av en grupp ideologiskt skolade politiker som genom allehanda ställningstaganden tror sig agera för ett bra Sverige och en bättre värld bl.a. med hjälp av trendiga begrepp som triangulering, GAL-TAN, etc. S är en förvirrad ideologisk lekstuga med en grundsyn som skaver i frågor som rör både Sverige och i olika utrikesfrågor. Genom att bl.a. erkänna Palestina har Sverige ställt sig bakom en icke existerande "stat" som representerar allt annat än mänsklighet, fred, rättvisa och demokrati. Därmed bidrar S till en sämre värld!
Socialdemokratins politik är tyvärr en stor tillgång för SD!
Orion 77
9:57
"om detta är någonting som partiets aktuella supporters funderar på."
Nej, inte mer än på förflutna tvångssteriliseringar.
Skicka en kommentar