Krisen i Svenska Akademien djupnar. Frågan är om Svenska Akademien går mot en total kollaps, eller om kollapsen redan inträffat utan att de tio kvarvarande ledamöterna insett det.
Svenska Akademiens akuta problem är att stadgan kräver minst tolv närvarande ledamöter för att nya medlemmar ska kunna väljas. Men ledamoten Horace Engdahl bekymrar sig inte särskilt mycket över den saken. Till Expressen säger han: Låt oss först som sist fastslå att den som tolkar Svenska Akademien stadgar är Akademin själv. Vi inhämtar de expertsynpunkter som vi anser oss behöva, men avgörandet ligger hos ledamöterna, ingen annan.
Horace Engdahl har såvitt jag förstår rätt i att Svenska Akademien äger rätten att tolka sin egen stadga. Så är det för alla föreningar, såvida det inte finns något överställt organ som äger rätten. I det här fallet skulle det vara kung Carl Gustaf, som ju är Akademiens "höge beskyddare". Men det är svårt att finna juridiskt stöd för att beskyddarrollen skulle ge företräde när det gäller att tolka stadgan.
Margaretha Thorgren, informationschef vid hovet, ser saken på ett annat sätt. Här handlar det inte om att "tolka" vad som står i stadgan: Det är inte ens en tolkning, det står i stadgarna, säger hon. I det har hon alldeles rätt. XII § slår fast: Ej må val af nya Ledamöter företagas, utan at til thet minsta Tolf Ledamöter tilstädes äro.
Men även om Svenska Akademien skulle kringgå sin egen stadga och välja in nya ledamöter trots att de inte är beslutsföra stöter de på nya problem. Kungen ska nämligen godkänna valet av nya ledamöter. I XIV § stadgas att: Vinner then föreslagne Thes Nådiga bifall, tå är han behörigen vald.
Så även om Svenska Akademien har rätt att tolka sin egen stadga så har kungen rätt att vägra godkänna nyvalda ledamöter. Givet den prestige som nu gått i saken har jag svårt att se kungen godkänna nya ledamöter om valet av dessa gått till på ett sätt som till synes bryter mot stadgarna och mot kungens/hovets vilja.
Nu ser jag inga möjligheter för Svenska Akademien att själv reda ut situationen. Det behövs hjälp utifrån, till exempel en brett sammansatt krisgrupp med representanter från Riksmarskalksämbetet, Nobelstiftelsen, Vetenskapsrådet och Kulturdepartementet. Som jag tidigare sagt: För att kunna lägga en ny grund med nya ledamöter och ny stadga bör de som fortfarande finns kvar avsäga sig sina stolar. Avgå alla. Avgå nu.
2 kommentarer:
Det handlar ju om en mini-Riksdag, där man positionerat sig, vid inval, som skapat lojaliteter, och därmed split. Dvs utgången av alla omröstningar, inkl Nobelpriset är på förhand given. Detta framgår av HE uttalande: "dåliga förlorare" dvs att de som förlorat en omröstning inte klarar av detta. men om man antar att det tidigare kunde vara olika utfall av omröstningar, men att det till slut låst fast sig, och kanske var lite oenighet om de sista invalen, så är det inte konstigt egentligen, att ett gäng avsagt sig sina platser, eftersom man inte får reservera sig utåt, dvs stå bakom beslut inför omvärlden. Horace är nog inte det enda problemet. Utgången borde vara:
1. vänta på att två ledamöter trillar av pinnen.
2. Hoppa tillbaka med ett gästspel på ett möte om ett år och 11 månader.
3. Låta Vitterhetsakademien utse Nobelpriset. Eftersom det står Akademien, som prisutdelare, går det att anta att Nobel tänkt sig den akademie som utses, så det kan ju vara Franska eller Norska akademien med.
4. Invänta Åklagaren och ev domstol, innan nya inval, eftersom det är rätt givet att en upphöjd person som skulle kunna vara föremål för inval, inte vill bli invald, förrän solkigheterna är utredda.
5. HE har ju kämpat för sin gode vän med näbbar och klor, och hade de inte gjort detta, så hade denna sorgliga föreställning inte inträffat.
Det mest episka vore om akademien får självdö, det är väl inte mer än 30 år, och vad är det när allt kommer omkring. Det är ett simpel maktspel, där människor sätter personliga intressen framför något slags yttre diffust högre mål, men när allt kommer omkring är detta en personlig fråga, vad som är rätt, i postmodernismens självaste tidevarv.
Det är en fantastisk föreställning som visas upp, och är i sig själv ett konstverk.
Tar man det inte på alltför stort allvar, så är det faktiskt bra med konst, även den som inte är icke-fiktiv, dvs realistisk. En spegel av människodjuret. För fulla segel mot framtiden om vad som är bäst "für alle". Det går att anta att akademien inte klarat av att kompromissa, utan löst allt med votering, och detta (demokrati) fungerar så klart om positionerna kan ändras, men knappast om majoriteten väljer in nya trotjänare. DÅ kan man ju lika gärna hoppa av. S.W
Det enklaste vore väl att göra det enda rätta: Inför engelskan som officiellt språk tillsammans med svenskan. På det viset blir alla offciella handlingar, universitetsstudier, domstolsförhandlingar etc. tvåspråkiga, eller ännu hellre bara på engelska. På sikt blir målet att avskaffa svenskan och överföra landet till engelska.
Skicka en kommentar