Jag räknade till att Åkesson använde ordet "trygghet" i olika böjningsformer ett tiotal gånger under de knappt 14 minuter talet varade. Han lyfte också fram begreppen "tillit" och "sammanhållning", och han återkom några gånger till "det moderna folkhemmet Sverige".
Men den politisk nerven i talet låg inte i talet om tillit och sammanhållning. Nerven låg i stället i de samhällskonflikter han spelade upp, svartmålningen av samhällsutvecklingen och i det auktoritära tilltalet. Samhällsutvecklingen har på punkt efter punkt gått åt helt fel håll, påstod Åkesson, och tillade att Sverige slits isär.
Konflikten står, enligt Åkesson mellan de som bygger bilarna och de som bränner bilarna. Invandrarna ska först göra sin plikt innan de kan kräva sin rätt och man ska "ta seden dit man kommer". (Jag undrar lite försiktigt om det är så självklart att man "ska ta seden dit man kommer", även om man är i till exempel Iran eller Saudiarabien?). Invandrarna ska "anpassa sig". Jimmie Åkesson är också motståndare till sharialagstiftning, barnäktenskap, månggifte och tvångsgifte, ifall någon nu kände osäkerhet på just den punkten.
Efter Jimmie Åkessons anförande lyssnade jag på Anita Strandell, när hon sjunger Bo Parneviks dikt "Invandrare" från 1992. Det kändes skönt. Lyssna ni också.
En del söker lugnet i stället för bråket,
det enda vi svenskar kan bättre är språket.
Det sägs att vi stammar från Adam & Eva
som inte var svenskar - men ja må dom leva!
I morgon är det dags för Ulf Kristersson. Då tar vi nya tag.
