Svenska Akademien kollapsar mitt framför ögonen på oss. Det är en absurd och djupt tragisk händelse. Händelseutvecklingen skadar Nobelpriset i litteraturs status och kan även fläcka ner Sveriges rykte i världen.
Hur kunde det gå så illa? Nedan följer tre reflektioner.
1.) Öppna och demokratiska arbetsformer. Svenska Akademien har längre präglats av interna motsättningar, bland annat om behovet att utveckla och modernisera sitt arbete och sina arbetsformer. Det är inget konstigt med det - så är det i många organisationer. Men Svenska Akademiens stadga har visat sig helt otillräcklig som styrmedel för att hantera de konflikter som uppstått. Bristen på fungerande regelverk öppnar dörren för godtycke och kotteri, och i förlängningen för skolgårdsmentaliteter och barbari.
Stadgarna skulle naturligtvis ha moderniserats för länge sedan.
Gustav III, som var en modern och samhällsengagerad kung, vrider sig i sin grav när han ser sin då moderna skapelse nu framstå som en kvarleva från dinosaurietiden. Jag har förstått att
Sara Danius som ständig sekreterare införde Vetenskapsrådets strikta jävsregler i Svenska Akademien. Det var bra, men åtgärden vidtogs alldeles för sent.
2.) Kön och makt. Det började med avslöjanden om sextrakasserier. Det slutade med att två kvinnor fick gå.
In Nobel Scandal, a Man Is Accused of Sexual Misconduct. A Woman Takes The Fall,
skriver New York Times.
Riktigt så enkelt är det förstås inte. Men ingen kan väl tvivla på de patriarkala strukturer som alltför länge haft en hemvist i Svenska Akademien. "Brevets innehåll framstod inte som viktigt",
säger tidigare ständige sekreteraren
Sture Allén om varför han inte ens svarade när en kvinna tillskrev honom och berättade att hon utsatts för sexuella trakasserier. "Hade du väntat dig det, lilla vän?",
säger akademiledamoten
Göran Malmqvist till en kvinnlig journalist från Aftonbladet när han vägrar kommentera hennes frågor om att han skulle ha hotat skada karriären för hustrun till en kinesisk poet som han låg i fejd med. Svenska Akademien har just nu 11 aktiva ledamöter. Åtta av dessa är män med en medelålder på drygt 76 år. Gubbvälde. I dag bär vi alla knytblus.
3.) Auktoritetsnedrivning. 50 år efter 1968 faller kanske den sista av vår tids auktoritetsbastioner. Svenska Akademien
har varit både högstämd och folkkär. I dag är bara högstämdheten kvar.
*
Hur ska då Svenska Akademien kunna rekonstrueras? De som nu är kvar och dominerar i Svenska Akademien uppvisar tyvärr inga som helst tecken på att själva vara tillräckligt kompetenta för uppgiften. Jag skulle gärna se en krisgrupp med ett exekutivt uppdrag sammansatt mellan till exempel Riksmarskalksämbetet, Nobelstiftelsen, Vetenskapsrådet och Kulturdepartementet. För att kunna lägga en ny grund med nya ledamöter och ny stadga bör de som fortfarande finns kvar avsäga sig sina stolar. Avgå alla. Avgå nu.
5 kommentarer:
Notera återigen saken, saken och saken, så löser det där andra med kön och makt per automatik.
1. Det handlar om oegentlig verksamhet, på fler än ett plan, som akademien valt att mörka genom åren, för att vara solidariska inåt. Det handlar om en klubb som en av akademiledmöterna varit delägare i som övriga 17 slussat pengar till, och som några av de 18 själva, utöver bidragen, själva varit komprometterade med, alltså verksamheten på Forum.
2. DN drar ner brallorna på kulturprofilen, och därmed på den arena som gjort hans lite småsjuka beteende möjligt, men ännu mer sjukt är så klart att ha kunnat hålla på i alla år utan konsekvenser.
3. Avslöjandet leder till en utredning, som Danius håler i, eftersom hon är ständig sekreterare. Att sedan i efterhand läcker uppgifter till tidningar att hon låtit det hela gått på löpande räkning kostnadsmässigt säger bara att man försökt stoppa vidden och djupet av utredningen, så att det inte skulle bli så omfattande. men Danius ville gå till botten med frågan, trots att utredningen så klart kom nära andra ledamöter, i första hand så klart KF, men även Horace och hans likar.
4. Utredningen blir klar, och rekommenderar polisanmälan, men detta vill nu vissa ledamöter förhindra, eftersom det som står i utredningen är komprometterande, dvs det skulle avslöja problem med "heder och ära" som alltså utgör grund för uteslutning.
5. Akademien röstar om saken, sannolikt var det en rösts övervikt att inte inge anmälan,
men detta kommer inte fram, eftersom ett alternativt sätt att lösa problemet med JCA utan offentlig skandal är att utesluta KF alternativt att förhindra henne från att delta i inval och framför allt i arbetet med Nobelpriset.
Ställningstagandet om både anmälan respektive KFs framtid tas med en rösts övervikt och går i sin tur går tillbaka till tidigare frågor om inval, dvs att akamdemin varit oeniga kring nya ledamöter, vilket i sin tur påverkar frågan om lojalitet kring hur man ställer sig till lag Danius eller lag Engdahl, och därmed i frågan om oegentligheter, dvs lagbrott. S.W
Media rapporterar nu att den internationella status som Nobels litteraturpris hittills åtnjutit/vunnit är i fara.
Det litterära Nobelpriset kan räddas om Nobelstiftelsen övertar ansvaret för priset genom en ny priskommitté med lämplig sammansättning t ex 10 ledamöter och rimliga mandattider, säg 8 år.
Svenska Akademien kan räddas för att sköta sina övriga arbetsuppgifter genom en rekonstruktion efter den senaste tidens bisarra händelser. Byte av samtliga ledamöter, och en modernisering av stadgarna.
Nobels testamente säger att Akademien i Stockholm ska dela ut litteraturpriset. Kanske passar någon annan akademi än Svenska Akademien bättre?
Nobelstiftelsen ställer nu tre tydliga krav på Akademien:
• Sekretess- och jävssituationer ska hanteras enligt Svenska Akademiens och Nobelstiftelsens regelverk.
• Svenska Akademien måste säkerställa att arbetet med årets Nobelpris i litteratur kan genomföras på ett trovärdigt sätt.
• Alla misstänkt brottsliga handlingar ska hänvisas till och hanteras av rättsvårdande myndigheter.
Det skulle vara intressant om Sara Danius behåller sin plats i Nobelstiftelsens och arbetar för att se till att kraven följs.
Tack gode gud för Espmark, som sas pekar ut riktningen, att det finns en massa goda krafter kvar av de åtta, och att det visst går att bygga tillbaka. Av en artikel på "Ledarsidorna" framför E van der Heeg att det skulle vara fråga om en uppdelning mellan:
- de åtta, lag Engdahl som skulle vara reaktionära (typ småborgerliga) och inte gillade knytblus
- de sju, lag Danius; som skulle antas vara vara progressiva, typ kulturmarxister,
dvs Österberg, Espmark, Engdahl, Wästberg, Danius, Stridsberg, Svenbro, hm kulturmarxister…..
Det är mer realister och kanske materialister, och i någon mening är ju språkvetarna i Göteborg ganska
så naturvetenskapligt orienterade med fokus på icke-idelogiska frågor om ordens sammansättning respektive
relationer till andra ord. Så man ska nog vara väldigt försiktig att göra någon slags politisk värdering av detta,
det är vänskapsband och lojalitet som halkat helt fel, gått för långt och när det var fem i tolv försökte man nog bromsa,
men det var visst någon/några som ville ducka, genom att gasa vidare, och det är sällan en god taktik, att fortsätta med
idealen, som det borde vara, i stället för att se verkligheten i vitögat.
Så har nog somliga dragit lite fel slutsatser politiskt eller ideologiskt, så fungerar det nog inte alls, alltså som märkliga Flashback-hypoteser.
Det är fråga om vänskapskorruption, där Engdahl var inblandad.
Man har haft olika syn på hur man ska ta itu med frågan om att städa och vädra ut problem inne i den egna kretsen, där man gått för långt av lojalitetsskäl under 20 år. När det kom till sin spets, blev det kabinettsfråga, att ta itu med problemet eller inte. Det var inte fråga om att ändra eller inte ändra på akademiens arbetsformer, i vart fall inget som någon sagt. S.W
När nu Lag Engdahl ställt allt på sin spets, för att skydda jaget framför laget, så kommer det att bli mycket större ändringar, än om de tagit i tu med saken, dvs en ledamots respektive, samt denna ledamots bolag. Då hade det gått finfint och "skandalen runnit av akademien som på en gås. Nu var det HE själv som var helt kompromisslös, och då kom hela anden ut ur flaskan. Det gäller alltså att inte borra sig fast vid två lag, det är i vart fall sexton lag, och frågan ligger kvar. Inger akademien en anmälan mot forums verksamhet, så har man ställt sig på lagens sida, och kan man sedan lägga den saken bakom sig. Mörkar de, kommer det bara att fortsätta utför.
På sätt och vis är det inte bara akademin själv, eller de ständiga sekreterarna som ska skämmas för 20 års blundande, utan även granskarna och de övriga som givit bidrag. För det borde ha hänt något vid granskningen 1997, och att DN till slut gjorde reportaget, var sas "äntligen" dvs på tok för sent. Att det sedan var perfekt timing med metoo var mer en slump.
Ingen kan säga att det var fel att granska akademien, och ingen kan säga att det som ett led att detta var fel att akademien granskade sig själv. problemet var bara att akademien inte ville dra någon korrekt slutsats av faktum. Varför man fällde sig själv. Det hela är ett konstverk i sig själv.
Upphöjdhet som leder till högmod, som leder till fall. precis som i de flesta sagor. Det är mer eviga sanningar, än en massa tramsiga moderna raster och facetter om hur vi tror att enskilda ledamöter agerar efter för ideologiska mål. Även dessa, om de nu finns, är sannolikt illusioner och mer uttryck för människans behov av att känna sig hemma i någon slags samhörighet och intressegemenskap. Nu halkade det snett, av att något halkade i diket utan åtgärd, och sedan fortsatte de att köra i 20 år som om ingenting hade hänt. Det är då man blir fartblind och tappar sansen och vettet, i hur hård och brutal verkligheten utanför bubblan är, om man tex stöter på en bergvägg eller en stupkant.
Fattar inte föraren att man kör omkring i en verklig och inte fiktiv värld, så kanske man inte anpassar sin förmåga till omständigheterna. Det är väl detta som avses med att vara modern, dvs att vara jour med världen som den är. Det är inget nytt ens för författare, att vara relevant och aktuell med vad det nu är man försöker förstå sig på. S.W
Skicka en kommentar