I dag är det ett år sedan Anna Kinberg Batra meddelade att Moderaterna ville gå fram med en gemensam alliansbudget och därmed redan till hösten sannolikt fälla regeringen. Anna Kinberg Batra öppnade också dörren för samtal med Sverigedemokraterna. Centerpartiets Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund tog omedelbart avstånd från Anna Kinberg Batras förslag. Alliansen framstod plötsligt som mer splittrad än någonsin.
På bloggen skrev jag att Anna Kinberg Batras dagar som alliansledare nu sannolikt var räknade: Jag har efter dagens debacle svårt att se Anna Kinberg Batra komma
tillbaka som en samlande kraft för oppositionen. Var det rent av i dag
Anna Kinberg Batra avsatte sig själv som alliansledare?
Och jag blev sannspådd. Anna Kinberg Batras besked inledde en process där Moderaterna på bara några månader tappade en fjärdedel av sina sympatisörer, I Sifos väljarbarometer rasade partiet från redan låga 22 till 16 procent. Centerpartiet växte i styrka och började utmana om rollen som största alliansparti.
Anna Kinberg Batra var svårt pressad av en intern partiopinion att ta steget - sannolikt ville hon det inte själv. Initiativet ledde också till att hon tvingades avgå. Hennes efterträdare Ulf Kristersson har vridit klockan tillbaka till utgångsläget - nu finns inga planer på att avsätta regeringen under denna mandatperiod.
Det är intressant att notera att samma interna partiopinion som pressade Anna Kinberg Batra att ta det steg som ledde till hennes fall nu är tyst. Ulf Kristersson tillåts leda sitt parti i knusende ro, trots att han står för samma linje som de krafter inom Moderaterna som fällde Anna Kinberg Batra avskydde så starkt.
Opinionsraset blev en kalldusch för de som pressade Anna Kinberg Batra att ta steget och de är nu politiskt demobiliserade. Vi kan emellertid vara säkra på att de kommer att mobilisera igen, om inte förr så i samband med höstens riksdagsval. Hur kommer de enskilda allianspartierna att ställa sig om vi får ett valresultat motsvarande valet 2014? Det är en nyckelfråga inför höstens val.
1 kommentar:
Som sagt, det går fort i politiken. Enligt dagens SIFO (SvD) ligger Kristerssons m på 24,4% och Annie Lööfs (hon dansade en sommar) c på 8,8%. Sakpolitiskt har ju inte så mycket ändrats, men för en partiledare som hamnar i en negativ mediaspiral är loppet kört (jfr Juholt).
Några tydliga besked om regeringsalternativ före valet väntar jag mig inte från varken s eller alliansen. Dels för att de helt enkelt inte kan, men dels också för att de flesta svar förmodligen skulle ligga svaranden i fatet i valrörelsen. För ärlighet är ju inte partipolitikens mest utmärkande egenskap. Så vi får nog nöja oss med ickesvaren att s vill regera blocköverskridande och att alliansen vill regera själva. Oklart hur i båda fallen. En ny DÖ betraktar jag som utesluten. Med Reinfeldt ute ur bilden lär inte alliansen kräva att s måste ha stöd av v för att få regera.
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar