I denna enda intervju återkommer Anna Kinberg Batra sju gånger (7!) till "ökad tydlighet" i olika ordformer som lösningen på Moderaternas problem.
Att missnöjet breder ut sig, men att alternativen inte är tillräckligt tydliga, det tror jag skadar politiken.
Att vara tydligare som moderat ledning och för alliansens del, det behöver vi mer av.
I frånvaro av det har jag nu valt att säga tydligt att vi moderater skulle vilja se gemensam alliansbudget, för det har det funnits frågetecken om.
Jag tror att ju tydligare man kan vara om den politik man står för och hur den löser Sveriges problem, desto bättre förtjänar man förtroende på valdagen.
Det jag sade den 19 januari är att vi ska vara tydliga i att stå för och söka stöd för vår politik. Det kommer jag att tycka på lördag också.
Då ska vi vara ännu tydligare med varför Sverige behöver en ny regering som vi vill leda.
Då ökar behovet av tydliga politiska alternativ. Det ska vi moderater vara.
Men Anna Kinberg Batras flitiga användande av ordet "tydlighet" i olika former bidrar mest till ökad otydlighet. "Att vara tydligare som moderat ledning", vad betyder till exempel det?
Innebär ökad tydlighet att väljarna ska få bättre kunskap om den moderata politiken? Eller betyder ökad tydlighet att partiet måste bli bättre på att förklara för väljarna varför man för fram en viss typ av förslag? Eller att Moderaterna måste bli bättre på att synliggöra vad som skiljer deras politik från övriga partiers politik? Eller att Moderaterna måste bli bättre på att utforma en distinkt politik som tilltalar väljarna?
Ett mantra är ett ord som inte betyder någonting, men vars upprepande förväntas ge psykologisk eller andlig kraft. Jag kan förstå att Moderaterna i sin nuvarande kris känner behov av ett mantra. Men den som hoppas att mantrat - ökad tydlighet - löser Moderaternas problem lär bli besviken. Partiets kris är djupare än så.
*
Som jag tidigare visat är Anna Kinberg Batra inte den enda partiledaren som bidrar till ökad otydlighet genom att använda ropet på "ökad tydlighet" som ett mantra. Jag tycker fortfarande att svenska journalister låter politiker (oavsett kulör) komma alltför lindigt undan när de använder detta svepande uttryck.
4 kommentarer:
Jag håller med Ulf om att journalister alltför ofta låter politiker komma undan med svepande uttryck. Men det finns undantag. En är SRs Huitfeldt som i SRs Lördagsintervju med Lena Rådström Baastad pulvriserade hennes svepande formuleringar med konkreta exempel så att hon föll platt till marken. (Tom LO gav Huitfeldt rätt i dagens Studio ett.) Motsatsen demonstrerades av Saarinen som nöjde sig med Annie Lööfs svepande (och i sak motstridiga) formuleringar i en annan lördagsintervju.
För att inte överdriva: AKB är ingen bra kommunikatör. Nu är det ju inte heller lätt att förklara att samma ledande personer har bytt åsikter på de flesta områden efter att Reinfeldt föll. På en viktig punkt är hon dock tydlig till skillnad från partiledarna för C, L och S. Hon är den enda som kan förklara hur hon vill bilda en regering som skulle kunna få aktivt stöd av en majoritet (vid varje sannolikt valresultat). De kan inte de andra.
Om nu AKB leder i att använda ordet tydlig kommer Löfven inte lång efter. Det ska bli intressant att läsa Ulfs krönika om denna (o)tydlighet.
Klas Bengtsson
PS Tydligare Lööf: Läser just i Dagens Industri att centern vill fälla regeringens skattehöjningar (marginalskatt, kilometerskatt, 3:12 etc) genom att alliansen lägger en gemensam motion som också innefattar minskade utgifter, t ex slopade byggsubventioner. Enligt C bryter detta tillvägagångssätt inte budgetreglerna. Det skiljer sig i så fall från när S under alliansens tid bröt mot praxis och med stöd av SD fällde enskilda budgetförslag. Övriga allianspartier tvekar än så länge.
Så vi får se om Löfven både får inleda och avsluta sin regeringsperiod med en budget som inte är hans egen eller om han "ska driva ut landet i kaos" som det hette när Annie Lööf inte ville lägga en gemensam alliansbudget före valet och göra sig beroende av SD. Men nu går det tydligen bra. DS
Klas Bengtsson
Det brukar ju sägas att decemberöverenskommelen fortfarande gäller fastän den upphört på papperet. Jag tror inte inviten till SD i sig är förklaringen till moderaternas nedgång, snarare att den kom så sent. Varför först nu när vi börjar närma oss valet 2018?
Tydligen lever alla partier högt på Mattias Karlssons uttalande om att SD skulle fälla varje Regering osv osv....Självklart är uttalandet bara en varningssignal, och inget som skulle omsättas i praktiken "Jamen, han sa ju så". SD är förmodligen så pragmatiska att de i slutänden ändå stöder den budget som de anser vara minst dålig.
Nu blir det bara en massa teknikaliteter när det gäller formerna för inviten till SD. Inget Regeringssamarbete, inget bugetsamarbete ( nähä...), men dock samarbete i Riksdagen. Men i utskotten skall vi samtala med dem, men inget mer ( jähä.. ..). Är det aktivt stöd eller passivt stöd ( jähä.. .).
Moderaterna borde tala om vad de vill och bara säga att vi tar tacksamt emot stöd av alla partier som vill stödja oss. Att fokusera på formerna för politiken mer än innehållet är ju tröstlöst. Jag vet ju imte ens vilken vision M med AKB har annat än att hon vill fälla Löfven....det mantrat har jag dock hört.
Kjell Eriksson
Intressant att socialdemokrater, inklusive Ulf, är så upptagna med att analysera och kritisera oppositionen. De borde vara mycket mer upptagna med att torgföra sin egen poliltik och skryta med sina framgångar (med att lösa Sveriges problem). Kan de vara så att det brister i både politik och framgångar?
Skicka en kommentar