Den politiska dramatiken i regeringsfrågan nådde i dag en åtminstone tillfällig kulmen då Stefan Löfven meddelade att han avsåg att utlysa extra val till söndagen den 22 mars. Givet det senaste dygnets händelseutveckling hade han egentligen bara två alternativ - att avgå och därigenom överlåta ansvaret för den fortsatta processen till talmannen eller att meddela att han tänker utlysa extra val. Han valde den senare och mer offensiva strategin. Om det var klokt eller inte är naturligtvis alldeles för tidigt att säga.
Både de rödgröna partierna och allianspartierna har anledning att känna sorg i dag. Genom sin oförmåga att hantera det parlamentariska läget har man låtit Sverigedemokraterna äga processen, ett ägarskap som kulminerade i partiledningens i sin självförhävning närmast groteska 25 minuter långa monolog till svenska folket framför landets samlade politiska journalister i går kväll. De övriga partierna eftersträvade inte ett extra val, men var så nedgrävda i sina egna positioner att de inte lyckades vrida händelseutvecklingen i annan riktning. Nu går en sargad rödgrön regering till val mot en ledarlös allians och utgången är ytterst oviss.
Det finns en stor risk att de politiska sakfrågorna kommer att hamna i bakgrunden i den korta valrörelsen. De rödgröna partierna kommer att vilja peka ut allianspartierna som samarbetsovilliga och att de genom sin istadighet släppte fram Sverigedemokraterna till en position partiet inte förtjänar. Allianspartierna kommer i stället att vilja peka ut Socialdemokraternas och Miljöpartiets bristande regeringsduglighet som grundorsak till extravalet. Mitt i detta står Sverigedemokraterna och gnuggar händerna.
Vi får väl se vem som gnuggar händerna på valnatten. Å ena sidan kan potentiella väljare komma att Sverigedemokraterna sin uppskattning för att partiet stod upp för sina värderingar och verkligen gav etablissemanget en spottloska i ansiktet. Å andra sidan kan potentiella väljare komma att straffa Sverigedemokraterna för att partiet skapade just det kaos och oordning man tidigare sagt sig vilja undvika. Spänningen kring Sverigedemokraternas politiska framtid är stor. Från de mest skilda håll hör jag konspirationsteorier om att Jimmie Åkesson egentligen inte är särskilt sjuk utan skall återkomma som riddaren på den vita hästen lagom till valkampanjen. Jag undrar det.
Valdeltagande blir sannolikt något lägre än i ett ordinarie val. Kommer vi att se röstningsmönster motsvarande EU-valet med framgångar för Miljöpartiet och motgångar för Socialdemokraterna och Moderaterna? Eller blir det ett val där väljarna söker stabila majoriter och därigenom gynnar de större partierna som Socialdemokraterna och Moderaterna? Vi har inte haft extra val i Sverige sedan 1958, så frågorna är många.
8 kommentarer:
SD kommer att tjäna kanske fem och i bästa fall tio procentenheter. Vi kommer få se en dito på två tidigare valrörelser, dvs politiskt riggade mätningar där SD denna gång pendlar mellan 9-13%. Vissa bolag kommer höja lite på slutet för att inte vara helt fel. Sedan blir det ett resultat runt 18-23% och journalisterna och alla södermalmsboende blir chockade. Faktiskt en skandal att de inte klarar att vikta partiet bättre så det inte blir en överaskning varje gång. Norska Sentio ligger väl någorlunda rätt men troligtvis i underkant.
Vallokalunderökningarna både i eu-val och riksdagsval där 30% av just SD:are inte svarar (eller svarar korrekt) på valdagen borde ge alla en hint.
Bra analys. Du ringer många nödvändiga varningsklockor. EU-valet kan inte jämföras. Det låga valdeltagandet där beror på att det är ett visst skikt som engagerar sig, de mest engagerade. När det gäller hemma är det något annat. Då känns det viktigt för helt andra grupper. Och möjligheten att dupera genom massanstormning av SD-spammet på nätet är stor. De fora där kommentarsfältherrarna dväljes i kluster på 3-500 kommentarer per artikel som berör laddade frågor ger intryck av massa som hjärntvättar just massan trots att det kanske mest bara är några personer med många nick. De kopierar varandras språkbruk och är helt blockerade för varje annan argumentation. De samarbetar hela tiden som ett fotbollslag. Jag tror motståndet måste göra sammalunda - samarbeta och spamma alla sociala media med motsatta budskap, med sakfrågor som berör var och en - plånboksfrågor, skolan, jobben osv. Som Löfvén påtalade - hans budget ger mycket mer åt de sårbara grupper som SD påstår sig stödja men inte alls stöder. Mer motstånd helt enkelt. Hårt arbete.
Det du kallar "att vikta" är en omskrivning för att SD:s väljare ljuger i betydligt större utsträckning än övriga partiers.Exakt hur många av SD:s väljare som skäms så mycket att de ljuger är svårt att förutspå.
Akademiker, media och analytiker har tydligen haft fel om SD.
SD-väljare och SD-politiker tillhör inte det reguljära politiska etablisemanget. De är inte del av "rörelsesverige" och vill framför allt skaka om politiken och vinna väg via ett utbrett folkligt missnöje med invandringen. Deras position är därför ett hot mot den etablerade polltiken som vi vanligtvis känner den.
Enda sättet att desarmera SD är att våga hantera och inkludera deras primärfråga - invandringen.
Jag tror inte SD ägnar sig åt några avancerade matematiska övningar. De konstaterar nog bara att kan vi minska invandringen med 90%, så blir det ännu mer pengar över som kan användas till välfärden. Det blir inte bara symboliskt, det blir reellt.
Personligen kan jag trots allt tycka att det är bra om SD vill göra invandringsfrågan till en dominerande valfråga (om än inte den enda). Det är väl bra att vi dömer av den frågan en gång för alla, och att svenska folket får ta ställning till de olika alternativen. Har de etablerade partierna torrt på fötterna, vilket jag utgår från att de har, så bör de inte ha något problem med den frågan. I en demokrati är väl "svenska folkets " uppfattning det sista vi skall vara rädda för. Ett problem är att den här debatten borde de etablerade partierna ha klarat av för länge sedan.
Jag lyssnade på Maud Olofsson, där hon hävdade att politiker är väldigt känsliga för vad väljarna tycker, och detta blir frågor i valrörelsen. Undrar om inte politikerna missat åtminstone en fråga...
Kjell Eriksson
Re Anders: Nja. Utan att jag på något sätt sympatiserar med SD så håller jag inte med dig.
Det är faktiskt inte särskilt svårt att förutspå. Om exempelvis Valu hade använt viktningsfacit från 2010 i det förra valet så hade man legat i princip spot-on SDs valresultat.
Hur det går för de borgliga partierna i extravalet har jag ingen aning om. Socialdemokraterna lever nog farligt. V, MP, Fi och SD kan antagligen öka sina röstetal.
Kjell Eriksson,
Jag har alltid tyckt att man även borde diskutera flyktingfrågan och hur man bäst hjälper de som tvingas att fly från krig och katastrofer för att rädda sitt och sina käras liv. Som det är nu så har SD monopol på verklighetsbeskrivningen.
Under valrörelsen blir det dock inte någon diskussion utan bara pajkastning och populism, det skulle vara ännu mer förödande, så det blir inte konstruktivt att göra det till en valfråga.
Däremot kan man med fördel diskutera mellan valen. Problemet är att media för att skapa dramatik ofta ställer de mest extrema åsikterna mot varandra och då urartar allt återigen till pajkastning och rasism.
Man måste t.ex. inte bjuda in SD varje gång man ska diskutera invandring och flyktingpolitik (även om det är deras enda fråga).
Sen så kan jag tycka att de seriösa partierna har varit dåligt insatta när det väl har varit "debatt".
Det är mycket skyttegravspolitik. Det ser man nu med budgetdebatten också, det fanns inte utrymme för kompromisser från Alliansens sida. Nu kommer det läggas många hundra miljoner på ett nyval som hade kunnat användas för att skapa jobb och förbättra för äldre, sjukvården och skolan istället...
Skicka en kommentar