Wikileaks som varumärke faller samman framför våra ögon. Från att ha uppfattats som en modig, oberoende och trovärdig avslöjare av övergrepp och ohederligheter vrids nu bilden till att spegla en organisation fylld av inre konflikter och där ledarens bekymmer kletar fast på organisationen. I dagens Studio Ett var Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och journalisten Emanuel Karlsten rörande överens om att Wikileaks trovärdighet är irreparabel så länge Julian Assange finns kvar på ledande plats i rörelsen.
Wikileaks är en paradox. Wikileaks sjunger öppenhetens evangelium, är en modern, nätverksbaserad rörelse som gestaltar en digitaliserad tid där allt är offentligt. Jag har tidigare beskrivit Wikileaks verksamhet som något i grunden positivt: Öppenheten är en ny verklighet som nationalstater och andra politiska aktörer har att förhålla sig till. I grunden är denna öppenhet något positivt. Krigshandlingar kännetecknas av en lägre våldsnivå och färre folkrättsbrott när TV-kamerorna är på. Synlighet civiliserar. Nu gäller det för den internationella diplomatin att hitta nya arbetsformer som är funktionella i vår tid.
Men Wikileaks kan inte leva som man lär. För att kunna främja öppenheten och vinna förtroende bland anonyma källor och uppgiftslämnare krävs att rörelsen själv agerar i den strängaste sekretess. Nätverksorganisationen ger enskilda personer stor makt utan att att det går att utkräva något ansvar av dem. Det personliga blir politiskt, om man så vill.
Diskrepansen mellan uppdraget - öppenheten - och organisationsformen - slutenheten - blev ohållbar. Jag sörjer det verkligen. Det är möjligt att Wikileaks så småningom lyckas återhämta sig. I annat fall kommer ett annat nätverk att ta över uppgiften. Den digitala revolutionen kan inte göras ogjord och slutenhetens tid är förbi. De politiska aktörer som inser vidden av denna utveckling skaffar sig ett försteg i förhållande till sina konkurrenter.
Läs också gärna journalisten Sofia Mirjamsdotters artikel i ämnet på SVT Debatt.
4 kommentarer:
Det där var i Sverige - där alla har bestämt sig för att, som det sas i programmet - dödförklara Assange. Det har sina skäl!!! Men Sverige är den partiska ankdammem som andra struntar fullkomligt i. Presskonferensen i London var lika välbesökt som vanligt, men eftersom ingen nämnde Bildt var inga svenskar intresserade. Så det sas tom att Bhopalskandalen var för "tunn" för svenska medier att bry sig. Tror ni det inte. så lyssna på programmet!/ Gunnel Werner om.Skrämmande!/ Gunnel Werner
Wikileaks som varumärke är helt irrelevant. Det enda som räknas är vilka läckor de levererar, och de levererar.
Inte blir Wikileaks förtroendekapital större av att Israel Shamir utsågs till organisationens representant i Ryssland och Shamir son Johannes Wahlström till medarbetare i Sverige.
Kan inte du Ulf som är kunnig och smart fundera lite på vad Expressen har för grund för sitt påstående att WL kartlägger svenska journalister? Om du la några timmar på att undersöka saken skulle du kanske komma fram till att den mest sannolika hypotesen är att man har tagit material från internetsajter där det skvallrats kring Mattsson och Knutson, och sedan hittat på att detta material är "interna Wikileaksdokument". Om den hypotesen skulle visa sig mest sannolik, så skulle du kanske bli intresserad av att fundera vidare över den mediakampanj som pågår just nu, med syfte att karaktärsmörda Assagne. Något säger mig att det här kommer att bli ett mönsterexempel på journalsithögskolor i framtiden.
(För säkerhets skull ska jag tillägga att det naturligtvis finns massor med kritik som kan riktas mot Assange såväl på det personliga som det organisatoriska planet. Men den totalt ensidiga mediebild vi nu ser är chockerande, och för tankarna till McCarthyismen.)
Skicka en kommentar