I dag skriver jag på Ajour om en nypublicerad studie av den oberoende brittiska tankesmedjan Demos som analyserar Facebook-användare som är anhängare till Sverigedemokraterna. Analysen ingår i en större studie som undersöker anhängare till nationalistiska, populistiska partier i tolv europeiska länder.
I valet till riksdagen 2010 fick Sverigedemokraterna 5.7 procent av rösterna. Men i nätdebatter och sociala medier syns och hörs Sverigedemokrater mycket mer än vad de dryga fem procenten i valet kanske skulle ge anledning att tro. På Facebook gillas till exempel statsminister Fredrik Reinfeldts sida i dag på morgonen av 4 769 personer, medan Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons sida gillas av 23 493 personer. Varför är det så?
I den svenska delstudien har 567 personer som gillat Sverigedemokraternas sida på Facebook fått svara på ett antal enkätfrågor. Gruppen kan förstås inte på något sätt anses representera Sverigedemokratiska väljare, sympatisörer eller aktivister som helhet. Men resultaten inspirerar ändå till en del tankar.
Vi vet från valundersökningarna vid Göteborgs universitet att Sverigedemokraternas väljare är lägre utbildade och mindre intresserade av politik än vad den genomsnittlige väljaren är. Låg utbildning och lågt politiskt intresse brukar hänga samman med låg politisk aktivitet och lågt politiskt deltagande. Men flertalet av de Sverigedemokrater som besvarar Demos enkät tror på politiken – 61 procent anser att politik är ett effektivt sätt att bemöta samhällsfenomen som man uppfattar som bekymmersamma. Det är en signifikant högre andel än genomsnittet för övriga undersökta anhängare till nationalistiska populistiska partier i Europa.
Anhängarna till Sverigedemokraterna är också något mindre våldsbenägna än sympatisörerna till övriga nationalistiska populistiska europeiska partier. Av Sverigedemokraterna var det 14 procent som ansåg att våld var ett legitimt medel för att uppnå politiska mål. Genomsnittet för övriga europeiska nationalistiska populistiska partier ligger på 26 procent.
Hela texten kan läsas på Ajour här.
2 kommentarer:
Dels gissar jag att extrema partier och rörelser generellt, d v s även på vänsterkanten, är överrepresenterade på nätet. Det ligger ju lite i sakens natur att om man använder metoder som gränsar till det olagliga, eller rentav systematiskt överskrider denna gräns, så kan man inte bedriva kampanjer på ett helt öppet sätt.
Sedan kan jag möjligen tänka mig att det ändå finns en skillnad mellan högerextrema och främligsfientliga partier å ena sidan och vänsterextrema rörelser å den andra, i att de senare tenderar att vara något mer accepterade bland de konventionella medierna.
Svarade kanske lite för snabbt...
Jag vill absolut inte antyda att de flesta Sverigedemokrater är extrema i meningen att de förespråkar olagliga metoder och liknande.
Varför just Sverigedemorater är överrepresenterade i sociala medier tror jag nog främst beror på att det i stora delar av samhället är socialt oacceptabelt att vara Sverigedemokrat (om detta är helt igenom dåligt är naturligtvis en helt annan fråga).
Jag kan t ex inte på rak arm komma på en enda känd person som öppet säger att han/hon är Sverigedemokrat, medan jag kan nämna många som tillhör betydligt mindre rörelser eller partier på vänsterkanten.
Skicka en kommentar