Du är jobbig, vet du det?, säger den fallne ängeln till Jesus i Göteborgs Stadsteaters uppsättning av Bibeln som hade premiär igår. Även fallna änglar kan tala sanning. Jesus är jobbig. Han lägger sig i och har synpunkter, är utan synd och skuld och kan dessutom gå på vatten. Man kan få rascha för mindre.
Överhuvudtaget är det jobbigt att vara människa i den värld som Gud har skapat. Adam och Eva kastas ut ur Edens lustgård efter att ha ätit av kunskapens frukt. Syndafloden utplånade allt mänskligt liv på jorden, utom Noa och hans närmaste. Abraham beordrades att döda sin son Isak bara för att Gud ville pröva hans trofasthet. Moses fick leda Israels folk i öknen i 40 år utan att själv få komma in i Kanaans land. För att inte tala om Job och hans lidande. Mycket krig och dödande är det. Och alla dessa bud och levnadsregler. Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk. Bara den regeln nämns inte mindre än tre gånger i Gamla Testamentet (2 MB 23:19, 2 MB 34:26, 5 MB 14:21).
Människans relation till Gud har aldrig varit enkel. I Göteborgs Stadsteaters storslagna föreställning (4 timmar och 40 minuter, inklusive 2 pauser) görs inga försök att förklara varför relationen är så komplicerad. I stället läggs kraften på att lyfta fram kärlekens kraft och livets möjligheter, givet den komplicerade relationen mellan Gud och människa. När Gud genom Jesus förändrar sitt sätt att vara i världen skapas också förutsättningar för mänsklig frihet och mänskligt växande. I en gripande scen visas livet olevt, öppet att levas och fyllas med innehåll av oss som lever eller skall leva. Jona i valfiskens buk interfolieras med befriande textpassager ur Johannesevangeliet och Uppenbarelseboken. Ett stänk av himmelskhet sänker sig över salongen. Befrielsen är nära.
Ordet står i centrum föreställningen igenom. Föreställningen är väldigt textnära och det pratas mycket. Ordet gestaltas genom ordet. Här finns också många dråpligheter och lättsamheter, nödvändiga för att vi skall förmå ta oss fram i det allvar som i grunden genomsyrar framställningen
Uppsättningen är en kollektiv manifestation. Det är typiskt att skådespelarna efter avslutad föreställning konsekvent väljer att ta emot publikens applåder gemensamt, i inrop efter inrop. Jag kan ändå inte låta bli att lyfta fram Carl-Magnus Dellow, vars rollgestaltning av Noa och Moses var ett kraftprov av Guds nåde. Jag har tidigare inte sett Dellow, som till vardags tillhör Dramatens faste ensemble. Dramatiker är Niklas Rådström och Stefan Metz är regissör. Tillsammans med Stadsteaterns konstnärliga ledare Anna Takanen och övriga inblandade har de skapat en föreställning som förtjänar respekt.
Stadsteaterns uppsättning av Bibeln är ett tidens tecken, ett uttryck för religionens återkomst till det offentliga livet. I anslutning till föreställningen arrangerar Stadsteatern tillsammans med Göteborgs universitet och Sensus Studieförbund en söndagsskola i form av en serie fördjupande och problematiserande seminarier under sju söndagar i vår. Kom gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar