Julklappar och bibelord till partiledarna

Så här dagen före Julafton skänker jag våra svenska partiledare en varm tanke och överlämnar en julklapp redan nu. Julklappen består av varsitt bibelord att bära med sig och hämta kraft ur under det år som stundar.

Anna Kinberg Batra (M) (Ps 23:4) Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. När nu Anna Kinberg Batra tillträder som herde för den moderata hjorden är det viktigt att hon håller ordning på sin herdestav så att hjorden inte skingras eller blir osäker om vart den är på väg. Efter en svår valförlust och den förre herdens plötsliga försvinnande är hjorden i behov av ett starkt och fast ledarskap. Anna Kinberg Batra kan behöva både käpp och stav för att lyckas med sitt uppdrag.

Annie Lööf (C) (Matt 5:43f) Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er. Annie Lööf är den svenska politikens Dr Jekyll och Mr Hyde. Privat är hon känd som en oerhört sympatisk person. Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt har sagt att hon är den partiledare han helst skulle vilja bli strandsatt med på en öde ö. Men ge Annie Lööf en talarstol och en mikrofon så förvandlas hon till svensk politiks hårdaste slugger, med en retorik som många uppfattar som aggressiv och raljant. Annie Lööf skulle nog tjäna på att låta sin sympatiska personlighet synas lite mer i talarstolen också.

Jan Björklund (FP) (Syr 33:4) Förbered vad du skall säga, så lyssnar man på dig, gör bruk av all din kunskap när du yttrar dig. Jan Björklund har som utbildningsminister försökt distansera sig från "flumskolan" och i stället framstå som kunskapsskolans främste apostel. Det har väl gått sådär. Resultaten i den svenska skolan rasade under Jan Björklunds ministertid. Kanske beror det på att Jan Björklund systematiskt valt att inte lyssna på kunskapen från pedagogisk forskning, utan i stället litat till sina egna hopsnickrade sanningar om katederundervisningens förtjänster och läsplattornas fördärv. Jan Björklund måste ta omtag och bejaka den pedagogiska forskningens kunskaper om han vill bli lyssnad på igen.

Göran Hägglund (KD) (Matt 6:13) Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. I sin artikel på DN Debatt för ett par veckor sedan gav Göran Hägglund olika förslag på hur Sverige kunde sänka sina kostnader för flyktingmottagning. Många uppfattade artikeln som en flirt med väljare som tidigare röstat på Sverigedemokraterna. Om Göran Hägglund i slutet av nästa år skall kunna se sig i spegeln med hedern i behåll krävs att han förmår stå emot alla frestelser om att flirta med SD-väljare i frågor om invandring och asyl. (Ja, jag vet att jag här använde en äldre bibelöversättning. Är man traditionell så är man.)

Stefan Löfven (S) (Matt 5:37) Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda. Stefan Löfven har under året fått mycket kritik för att vara otydlig och inte vilja eller kunna ge besked i flera viktiga frågor. Det är sant att otydlighet ibland kan vara värdefull, eftersom den ger handlingsfrihet och möjlighet att hantera oförutsägbara situationer. Men jag tror att Stefan Löfven måste bli något mer bestämd och konkret i sina svar för att på allvar bli trovärdig i sin roll partiledare och som statsminister.

Gustav Fridolin/Åsa Romson (MP) (Matt 20:16) Så skall de sista bli först och de första sist. Det är tungt att regera. Denna gamla sanning har Miljöpartiet sannerligen fått känna på. Partiets valresultat blev en besvikelse och som lillasyskon i regeringen har man tvingats ingå kompromisser som sänder smärtor genom partiets ideologiska nervsystem. Vägen till att bli Sveriges tredje största parti känns just nu lång och törnbeströdd. Fridolin och Romson får söka tröst i bibelordets profetia.


Jonas Sjöstedt (V) (Ps 35:12) Man lönar mig med ont för gott, jag är övergiven. Jonas Sjöstedt har principfast värnat vänsterflanken i svensk politik. Inför valet i september var Vänsterpartiet i mångas ögon en sannolik eller åtminstone tänkbar regeringspartner för Socialdemokraterna och Stefan Löfven. Men bara någon dag efter den rödgröna valsegern kastade Stefan Löfven ut Jonas Sjöstedt i den politiska kylan genom att utan några föregående förhandlingar klargöra att någon regeringssamverkan med Vänsterpartiet inte stod på agendan. Jonas Sjöstedts realpolitiska möjligheter att ta sig tillbaka in i regeringsmatchen är begränsade. Han kan behöva hjälp från ovan, i form av det som bjuds i det citerade bibelordets fortsättning: Klä dem i skam och nesa, de som triumferar över mig. Men låt dem som unnar mig min rätt få jubla och glädja sig.

Jimmie Åkesson/Mattias Karlsson (SD) (Gal 3:28) Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla människors lika värde är en grundbult i kristendomen. Sverigedemokraterna, som har så svårt för islam och som ägnar så mycket tid åt att sortera människor i olika kategorier, borde besinna sig och lägga större fokus på vad som förenar oss människor i stället för att söka saker som håller oss isär. Som extrapresent överlämnar jag 5 Mos 10:19 Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten.

Bloggens alla läsare skall också få en julklapp i form av ett bibelord, och jag väljer 1 Kor 13:13 Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken. I tro, hopp och kärlek önskar jag bloggens läsare en riktigt God och Välsignad Jul. 

Du är jobbig, vet du det?

Du är jobbig, vet du det?, säger den fallne ängeln till Jesus i Göteborgs Stadsteaters uppsättning av Bibeln som hade premiär igår. Även fallna änglar kan tala sanning. Jesus är jobbig. Han lägger sig i och har synpunkter, är utan synd och skuld och kan dessutom gå på vatten. Man kan få rascha för mindre.

Överhuvudtaget är det jobbigt att vara människa i den värld som Gud har skapat. Adam och Eva kastas ut ur Edens lustgård efter att ha ätit av kunskapens frukt. Syndafloden utplånade allt mänskligt liv på jorden, utom Noa och hans närmaste. Abraham beordrades att döda sin son Isak bara för att Gud ville pröva hans trofasthet. Moses fick leda Israels folk i öknen i 40 år utan att själv få komma in i Kanaans land. För att inte tala om Job och hans lidande. Mycket krig och dödande är det. Och alla dessa bud och levnadsregler. Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk. Bara den regeln nämns inte mindre än tre gånger i Gamla Testamentet (2 MB 23:19, 2 MB 34:26, 5 MB 14:21).

Människans relation till Gud har aldrig varit enkel. I Göteborgs Stadsteaters storslagna föreställning (4 timmar och 40 minuter, inklusive 2 pauser) görs inga försök att förklara varför relationen är så komplicerad. I stället läggs kraften på att lyfta fram kärlekens kraft och livets möjligheter, givet den komplicerade relationen mellan Gud och människa. När Gud genom Jesus förändrar sitt sätt att vara i världen skapas också förutsättningar för mänsklig frihet och mänskligt växande. I en gripande scen visas livet olevt, öppet att levas och fyllas med innehåll av oss som lever eller skall leva. Jona i valfiskens buk interfolieras med befriande textpassager ur Johannesevangeliet och Uppenbarelseboken. Ett stänk av himmelskhet sänker sig över salongen. Befrielsen är nära.

Ordet står i centrum föreställningen igenom. Föreställningen är väldigt textnära och det pratas mycket. Ordet gestaltas genom ordet. Här finns också många dråpligheter och lättsamheter, nödvändiga för att vi skall förmå ta oss fram i det allvar som i grunden genomsyrar framställningen

Uppsättningen är en kollektiv manifestation. Det är typiskt att skådespelarna efter avslutad föreställning konsekvent väljer att ta emot publikens applåder gemensamt, i inrop efter inrop. Jag kan ändå inte låta bli att lyfta fram Carl-Magnus Dellow, vars rollgestaltning av Noa och Moses var ett kraftprov av Guds nåde. Jag har tidigare inte sett Dellow, som till vardags tillhör Dramatens faste ensemble. Dramatiker är Niklas Rådström och Stefan Metz är regissör. Tillsammans med Stadsteaterns konstnärliga ledare Anna Takanen och övriga inblandade har de skapat en föreställning som förtjänar respekt.

Stadsteaterns uppsättning av Bibeln är ett tidens tecken, ett uttryck för religionens återkomst till det offentliga livet. I anslutning till föreställningen arrangerar Stadsteatern tillsammans med Göteborgs universitet och Sensus Studieförbund en söndagsskola i form av en serie fördjupande och problematiserande seminarier under sju söndagar i vår. Kom gärna!