Den som tycker att svensk socialdemokrati plågas av problem skulle kanske för ett ögonblick vända blicken mot dess systerparti, Arbetarpartiet i Israel. Igår måndag meddelade dess ordförande Ehud Barak att han med omedelbar verkan avgår för att i stället bilda ett nytt parti, Atzmaut (ung. Oberoende).
Ytterligare fyra av Arbetarpartiets 13 ledamöter i Knesset väljer att följa Ehud Barak in i det nya partiet. Av Arbetarpartiets återstående åtta ledamöter i Knesset har fyra tidigare - bl a i protest mot Baraks politik - försökt att bryta sig ut ur det egna partiet men inte lyckats fullfölja. Man kan undra hur stämningen i Arbetarpartiets sargade parlamentsgrupp är i dag...
Arbetarpartiet dominerade Israels politiska liv under hela efterkrigstiden, fram till högeblocket Likuds valseger 1977. Som mest erhöll Arbetarpartiet 56 procent av rösterna (valet 1969). I det senaste valet (2009) erhöll Arbetarpartiet endast 9.9 procent. Svensk socialdemokrati har onekligen en bit kvar på vägen till den totala katastrofen.
Ehud Barak sitter kvar på sin post som försvarsminister och hans nya parti Atzmaut får fyra platser i den israeliska regeringen. Samtidigt väljer Arbetarpartiet att lämna regeringen. Därigenom drivs Israels politiska liv ytterligare en bit åt höger. Benjamin Netanyahus högerdominerade regering har nu stöd av endast 66 (mot tidigare 74) av Knessets 120 ledamöter.
Israels internationella isolering ökar. Fredsprocessen rör sig inte ur fläcken. Ett desillusionerat palestinskt ledarskap planerar för att ensidigt utropa en palestinsk stat och söka medlemskap i FN. Den ryske presidenten Dmitrij Medvedev antydde nyligen att Ryssland var berett att stödja palestinierna om de väljer att gå den vägen. Frågan är hur Sverige och EU kommer att positionera sig i en sådan process.
6 kommentarer:
Förklaringen till israeliska arbetarpartiets kollaps ligger i att de tidigare försökt få en seriös dialog med palestinierna. Palestinierna har dock inte levererat och därmed är arbetarpartiet totalt komprometterat. Palestinierna har dock alltid varit ärliga med sin nationella vision - fast på arabiska. På engelska säger de något helt annat, och det är på "engelska" kontakten med israeliska arbetarpartiet genomförts.
Israels framtid i händerna på arbetarpartiet har därmed ingen trovärdighet. Palestiniernas agerande och därmed åtföljande "fakta på marken" är avgörande för hur arbetarpartiet uppfattas i Israel.
Tror inte Arbetarpartiet/Socialdemokratien går så framåt i Sverige heller, och det trots tillstånd av fred.
Att skylla ifrån sig, är tydligen den tragiska ryggmärgsreflexen när det gäller att förklara utvecklingen i Israel.
Att anklaga palestinierna för Labours kräftgång är något som saknar verklighetsförankring – men ligger helt i linje med den etablerade israeliska myten om Baraks ”generösa” erbjudande i Camp David år 2000.
Den mycket enkla sanningen är att Labour som parti redan 1984 var halverat till 34 % - alltså 10 år innan staten israel, via dåvarande Labour koalitionen slutligen erkände den faktiska existensen av palestinierna.
Sedan dess har Labour i princip haft en minskning på ca 5 % vid varje efterföljande val.
En faktor är att Labour istället för att försöka bedriva sin egen politik ofta istället försökt vara en light variant på det israeliska högerpartiet Likud.
Man kan bara notera att den största delen av de eländiga och olagliga bosättningarna är byggda av Labour, en utveckling Barack accelererade under fredsprocessen…
I takt med den påtagliga högervridningen av det israelisk samhället, i kombination med en ökad trängsel i mittfåran med exempelvis Kadima, så kan man fråga sig om Baraks nya parti kommer att göra något mer än att minska tiden tills han igen gör politisk sorti.
Han kommer knappast vara saknad.
Att utropa en palestinsk stat vore naturligtvis det enda ratta. Vad vantar de pa nu, nar dessutom Ryssland har uttalat sitt stod for den utvecklingen.
Den sk fredsprocessen ar ju bara ett spel for galleriet , som annars kommer att paga i det oandliga , allt medan bosattningarna fortsatter att byggas ut alltmer.
Att Sverige kommer att stodja palestinierna ar val knappast sannolikt , snarare da lyda USA och bete sig som i Wikileaks-affaren.
Märkligt tyst är det från socialdemokratiskt håll över den kollaps som dess systerparti i Tunisien drabbats av. Varför har ingen ledande socialdemokrat eller broderskapare sagt bu eller bä om det partiet? Skäms S över att under årtionden haft ett systerparti som det tunisiska? Varför har S aldrig protesterat hörbart mot det systerpartiet ställt till med?
Visst borde Socialistinternationalen tagit krafttag mot det styrande partiet i Tunisien för länge sen. Men den dystra sanningen är att högerns samarbetsorganisation inom EU - där Moderaterna ingår - agerat agerat minst lika tafatt: http://blogg.aftonbladet.se/ledarbloggen/2011/01/m-s-vanner-i-eu-samarbetade-med-tunisiens-diktaturparti
Skicka en kommentar