Jonas Sjöstedt är således en kandidat som väljer att inte kandidera. Det skall bli spännande att se om de som vill ha ett ledarskifte i Vänsterpartiet nu väljer att försöka övertala Jonas Sjöstedt att kandidera trots att Lars Ohly står fast vid sin kandidatur. Eller om de väljer att försöka övertala Lars Ohly att dra tillbaka sin kandidatur.
I vilket fall har jag mycket svårt att se hur Lars Ohly skall kunna komma tillbaka med full styrka och leda Vänsterpartiet till ett trendvändande segerval 2014.
Ett spännande partiledarpar som nämns från allt fler håll kring Vänsterpartiet är Jonas Sjöstedt och Josefin Brink. Den duon skulle onekligen ge Socialdemokraterna något att bita i.
*
Den senaste tiden har det mediala ljuset i huvudsak riktats mot ledarkrisen inom socialdemokratin. Men när en ny socialdemokratisk partiledare väl finns på plats och hunnit installera sig så skulle jag bli förvånad om inte snålblåsten börjar vina kring Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly.
Visserligen har Lars Ohly efter striden med Vägval Vänster framgångsrikt lyckats hålla ihop sitt parti och fått medlemmarna att acceptera de långtgående kompromisser som det rödgröna samarbetet innebar. Men samtidigt har partiet under Ohlys ledarskap tappat väljare två val i följd och i dag finns inga tecken i skyn på att han skall lyckas vända den negativa trenden. Socialdemokraternas vandring mot mitten och flirt med mittenväljarna borde ha skapat utrymme för Lars Ohly att vinna över besvikna vänstersinnade socialdemokrater, men så har inte blivit fallet.
Jag har stor respekt för Lars Ohly, både som person och som politiker. Jag har modererat debatter där han med gott humör och frejdigt sinne fått publiken på sin sida och som tågälskare uppskattar jag hans bakgrund som tågmästare. (Jag antogs själv till SJ:s tågmästarutbildning i slutet av 1970-talet, men valde av olika skäl att inte påbörja utbildningen. Ibland ångrar jag mig...) Men jag har svårt att se hur han skulle kunna vända partiets negativa trend. Under valrörelsen och det rödgröna samarbetet 2010 visade det sig också att den borgerliga alliansregeringen med framgång kunde använda Ohly som ett spöke att skrämma tveksamma mittenväljare med. Ohly har charm, men har inte lyckat charma svenska folket.
Vänsterpartiets 39:e kongress genomförs 2012 om jag förstått det rätt. Lars Ohly har markerat att han gärna står till förfogande som partiledare ytterligare fyra år, över valet 2014. Han måste verkligen älska sitt jobb, eftersom han håller sig fast trots motgångarna. Eller är hans inställning ett uttryck för en pliktkänsla, där han oroar sig för att partiet kommer att ha svårt att hantera ett ledarskifte och att en splittring lurar runt hörnet? Eller tror han verkligen att han är den som har bäst förutsättningar att vända partiets negativa trend? Eller vill Ohly med sina uttalanden få arbetsro för att under lugna och ordnade former skapa förutsättningar för någon egen favoritkandidat att ta över 2012?
Jag vet inte. Ingen av de förklaringar jag ovan formulerat känns särskilt övertygande. Därför undrar jag: Varför avgår inte Lars Ohly? Förslag på svar mottages tacksamt.
SVT Rapport uppmärksammar Lars Ohlys politiska framtid i kväll (onsdag). Tipstack till Mats Knutson genom Twitter.
7 kommentarer:
Varför vänsterledare Ohly inte avgår...? Därför att han i likhet med andra vänsterpolitiker och vänsteranhängare inte kan skilja på åsikt och identitet. Man avgår knappast från sin identitet...
Det finns helt enkelt inte någon tradition av sådant resultatrelaterat ansvarsutkrävande i Vänsterpartiet. Det individuella ledarskapets betydelse tonas ner i vänstersocialistisk/kommunistisk organisationsideologi. Och vad gäller partiledarens betydelse för valresultaten lyssnar nog Vänsterpartiet på statsvetenskaplig forskning - där man ju bara ser marginella effekter.
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.528808-fler-i-v-vill-att-ohly-gar
Det ar alltid trist nar politiker sjalva inte inser nar det ar dags att avga.
Om inte trycket funnits pa Mona Sahlins avgang, sa hade hon troligtvis velat sitta kvar trots katastrofvalet.
Det verkar som om politiker mer ser till sitt eget basta an sitt partis basta och att de vill stanna i stralkastarljuset sa lange som detta ar mojligt.
Till skillnad fran Socialdemokraterna , sa har dessutom Vansterpartiet en sjalvklar eftertradare i Jonas Sjostedt, som bl.a med sina erfarenheter fran EU , kan tillfora partiet betydligt mer an Lars Ohly.
Ohly klamrar sig kvar vid makten av samma skäl som alla andra politiker: Han vill vara kvar vid köttgrytorna. Inte vill han gå tillbaka och bli tågmästare igen, inte. Trots att han under valrörelsen ibland koketterade med denna post, gav liksom litet arbetarstuk åt honom ... och faktiskt sa att han visst skulle kunna tänka sig att gå tillbaka dit.
Men aldrig i livet att han har en tanke på att sänka sig så lågt. Han har också utvecklat en ovanligt stor fåfänga, och den vill han få tillfredsställd i det offentligas strålkastarljus. Så han kommer att använda alla tricks och metoder för att klamra sig fast vid ordförandeposten så länge det absolut går.
Och han kommer säkert att få god hjälp av ett antal medbröder/systrar i ledarskapets bunker. De har alla gemensamma intressen och kommer att hjälpas åt så länge de tycker att de har en chans.
Men så småningom kommer de förstås att falla, de liksom alla andra som försöker denna taktik. Och jag tror att fallet kommer att ske betydligt snabbare än vad de själva kan ana.
En sann kommunistledare avgår inte. Han avsätts (Chrusjtjov) eller bärs (Brezhnev)till den sista vilan. C-H Hermansson avgick visserligen men betraktades ju inte som en riktig kommunist av de renläriga.
Du har en poäng Carl B!
Men har vi inte hört detta med ovilliga partiledarkandidater till leda? Vad är det för snack att om "Ohly inte vill kliva åt sidan" så kandiderar inte jag. Jonas är hygglig, men inget partiledarämne. Brink är för oetablerad ännu.
Nästa ledare skall vara en kvinna, innan det finns en efterträdare måste Ohly sitta kvar.
Skicka en kommentar