Ta terrorhotet på allvar. Så formulerade Peter Wolodarski - politisk redaktör i Dagens Nyheter - igår sin främsta förhoppning inför 2011.
Det är naturligtvis svårt att säga emot. Kan alla som tycker att terrorhotet inte skall tas på allvar räcka upp en hand? Men det är alltid något märkligt med uttalanden som alla kan instämma i. Antingen är de så betydelselösa att de blir ointressanta. Eller så avses egentligen något annat än vad som faktiskt sägs.
Peter Wolodarski är en klok person, som ofta skriver läsvärda texter på DN:s ledarsida ur ett socialliberalt perspektiv. Men här blir han bara en i den kör som oreflekterat talar om att vikten av att "ta terrorhotet på allvar".
Vad menar Wolodarski egentligen? I sin text betonar han att Sverige inte har blivit ett otryggare land att leva i efter självmordsattentatet i Stockholm och det misstänkta terrorförsöket mot danska Jyllands-Posten. Han konstaterar att det "finns svenska medborgare" som bär på ett hat mot yttrandefriheten, demokratin och jämställdheten, och att dessa personer knappast ändrar uppfattning om Sverige lämnar Afghanistan eller om Lars Vilks aldrig ritat någon rondellhund. Wolodarski betonar vidare att risken för nya terrordåd inte ska överdrivas, även om enskilda individer använt Sverige som bas för att planera attentat eller till och med sprängt sig själva i luften.
I allt detta är det enkelt att instämma. Men vad betyder då hans slutsats, d v s att terrorhotet skall tas på allvar, att "hotet från extremisterna aldrig får bagatelliseras eller nonchaleras, utan ska bekämpas med rättsstatens skarpaste vapen". Vem är det Wolodarski riktar sin uppmaning till? Vem är det som enligt honom och den verklighetsbeskrivning han ger "inte tar terrorhotet på allvar"?
Är det möjligen så att Wolodarski egentligen menar att polisen bör få skarpare befogenheter för att motverka terrorism? I så fall borde Wolodarski skriva det rent ut, för då blir diskussionen genast mer konkret och kontroversiell. Säpo:s generaldirektör Anders Danielsson har ju t ex själv i en intervju i Studio Ett sagt att han av hänsyn till rättsstaten inte vill ha några utökade befogenheter.
Oavsett sina intentioner bidrar Peter Wolodarski genom sin innehållsmässigt tomma uppmaning om att vi måste "ta terrorhotet på allvar" till att vrida upp diskussionsläget i en fråga där de flesta är eniga om att eftertanke är en dygd. Genom uttalandet antyder Wolodarski att det finns centrala aktörer i svensk politik och debatt som inte tar terrorhotet på allvar, annars hade ju Wolodarski inte haft någon anledning att formulera sin förhoppning överhuvudtaget. Samtidigt väljer Wolodarski att inte peka ut dessa aktörer. Givet den högst nyanserade verklighetsbeskrivning av terrorhotet han själv formulerar i artikeln är det oerhört svårt att se med vilka han egentligen är oense.
Enkla slagord som "ta terrorhotet på allvar" är förföriska i sin enkelhet. Men i sak döljer de mer än täcker av och bidrar därför till att fördunkla debatten.
En annan oklarhet står ordföranden i Justitieutskottet, socialdemokraten Morgan Johansson, för när han på sin blogg argumenterar för att "terrorhotet är verkligt", medan integritetsskälen till att Säpo inte får beställa information från FRA:s spaningsresultat är "konstruerade". Om man som Morgan Johansson målar upp skiljelinjerna som "verkliga terrorhot" gentemot "konstruerade integritetsskäl" så kommer socialdemokratin oundvikligen att halka efter i den pågående debatten om spänningen mellan demokratisk öppenhet och nationell/individuell säkerhet. Inte ens Fredrik Reinfeldt uttryckte sig så när FRA-debatten härjade som värst.
Vem skall ha rätten att bestämma vilka hot som är "verkliga" och vilka argument som är "konstruerade"? Det är väl heller ingen som tror att den man som sprängde sig själv till döds i Stockholm för några veckor sedan hade kunnat hindras om Säpo haft möjlighet att beställa spaning av FRA. Morgan Johansson använder det stämningsläge som nu råder i terrordebatten till att försöka påverka Socialdemokraternas politik i integritetspolitiken. Det gör mig bekymrad. Jag är också orolig för att så få framträdande socialdemokrater vågar eller vill ta steget fram och med kraft försvara medborgarintegriteten. Eva-Lena Jansson är alldeles för ensam i det arbetet.
Sammantaget: Var noggrann med orden i debatten om terrorism och integritet. Till dem som läser tillsynes övertygande eller tvärsäkra texter i ämnet säger jag med Bertold Brecht: Sätt fingret på varje bokstav - fråga hur kom den dit?!
14 kommentarer:
Nja, nu finns det väl en hel del personer som mer eller mindre har förnekat existensen av ett islamistiskt terrorhot mot Sverige.
Mattias Gardell framstår väl som den tydligaste rösten. Och med tanke på de positiva recensioner hans senaste bok om "islamofobi" har fått på diverse kultursidor så är han knappast ensam i sin uppfattning.
Aje Carlbom som är inne på samma tankegångar som Wolodarski är lite mer konkret i en debattartikel på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/03/beskyllningar-om-islamofobi-st-rker-extrem-islamism
Vad anser du - som verkar hävda att den typ av förnekelse som Carlbom beskriver inte existerar -om Carlboms inlägg?
Kanske är det detta som Wolodarski avser:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/terrorjakt-ar-inte-islamofobi_5839399.svd
Anonym 12:56 Utan att ha läst Mattias Gardells bok så har jag svårt att se att han inte skulle instämma i den nyanserade verklighetsbeskrivning av terrorhotets omfattning och innehåll som Peter Wolodarski ger uttryck för i sin artikel. Wolodarski talar ju inte heller om "ett islamistiskt terrorhot" mot Sverige, utan om hot från enskilda radikala islamister. Det är en viktig skillnad.
Aje Carlboms artikel tycker jag är nyanserad, men jag läser den på lite annat sätt än du. Jag tycker inte att Carlbom gör någon poäng av att det skulle existera en "förnekelse". I stället vill han ifrågasätta hur stark den s k islamofobin egentligen är i Sverige.
Anonym 2:11 Det är möjligt, men det är inte det Wolodarski skriver. Jag tror t ex inte att Guillou ifrågasätter den bild av terrorhotet som Wolodarski gav i sin artikel. Då blir i stället den springande punkten på vilket sätt Säpo och andra samhällsaktörer bäst bekämpar terrorism. Där finns det säkert skilda uppfattningar. Men att det finns skilda uppfattningar i den frågan handlar inte om att ta terrorhotet "på allvar" eller ej.
Risken för terroristattentat i Sverige har ökat under hösten, Ulf. Varför skulle Säpo annars ha höjt sin terrorvarning?
Och jag tycker nog att du ska hålla dig till sanningen när det gäller Säkerhetspolisen och FRA. Du antyder att Säpo inte vill ha ökade befogenheter, d v s inte kunna beställa information från FRA. Det är fel. Säkerhetspolisen har hela tiden ansett att det är ett problem att man inte har den möjligheten. Det framgår senast i en intervju med Säpo-chefen i DN 15 december:
"Det finns dock ett undantag för Säpochefens varningar för att öka kontroll och befogenheterna för myndigheterna.
Och det gäller Säpos möjligheter att beställa signalspaning. När FRA-lagen stiftades så undantog riksdagen efter en uppslitande politisk debatt polisen från att kunna beställa övervakning av datatrafik och samtal över gränsen. Anders Danielsson har varnat för att det försvårar Säpos möjligheter att lösa sina uppgifter.
Han säger att det naturligtvis är en spekulation, men att det inte kan uteslutas att det hade gått att få indikationer om Taimour Abdulwahabs planer genom hans e-post eller surfande till personer utomlands som har kopplingar till terrorism."
Och ja, jag anser att det är konstruerade argument, när man kan godta att den militära underrättelsetjänsten kan använda FRA, men inte Säpo. Säpo behöver helt enkelt detta för att kunna kartlägga möjliga terrornätverk i utlandet.
Jag vill inte underblåsa någon allmän rädsla, och jag bortser inte på något sätt från vikten av sociala insatser för att på sikt förebygga terrorism. Jag var ju trots allt socialtjänstminister i den förra s-regeringen.
Men det räcker inte med sociala insatser. Det behövs också polisiära möjligheter för att kunna bevaka och ingripa mot dem som ägnar sig åt grov organiserad brottslighet. Abdulwahab var en hårsmån från att ta livet av och lemlästa kanske ett hundratal människor. Ingen vet hur många som de som skulle slå till mot Jyllands-Posten skulle ha hunnit att döda, om inte dansk och svensk säkerhetspolis hade ingripit.
Är det någon som tror att dessa våldsverkare kommer att bli de sista som försöker sig på terrordåd i Norden?
Att påtala det är inte att "utnyttja ett stämningsläge". Det är snarare att ta ansvar för en högst verklig samhällssituation.
Så här skriver Gardell själv (sidan 113):
"Frånvaron av islamisk terror fick inget genomslag i media år 2010, inte heller åren dessförinnan. Inga braskande rubriker i kvällspressen lockade med "Rädslan för islamisk terror överdriven", "Muslimer extremt fredliga" eller "Inga muslimska bomber i år heller". Dokument inifrån gjorde inga avslöjande reportage om fredsbudskapen i de muslimska friskolorna, ingen talade om källarmoskéer som underjordiska fredscentraler och Nalin Pekgul tog inte tillfället i akt att berätta att hon minsann träffat fredliga muslimer i Tensta. Istället närde media allmänhetens fruktan för islamisk terror genom dramatiska rubriker om terrorgripna och terrorsvenskar då svenska muslimer arresterats på, som det skulle visa sig, lösa boliner. Så skedde exempelvis i februari 2008 då polisen arresterade tre Somaliasvenskar i Rinkeby och i september 2009 då Mehdi Ghezali, Awad Munir och Safia Benaouda gripits i Pakistan. När samtliga senare släpptes utan att åtal väckts blev rubriksättningen föga dramatisk och sannolikt gjorde rättens bedömning mindre avtryck hos allmänheten än de slutsatser media dragit på förhand. Så bidrar media till att befästa en bild utan underlag där det som är empiriskt möjligt att fastställa – frånvaron av islamisk terror – vänds till sin motsats".
Morgan: Tack för svar. Det är möjligt att risken för terrordåd har ökat i Sverige under hösten. Det kan inte jag bedöma, utan där har vi bara Säpo:s överväganden att luta oss mot.
Du får också gärna hålla dig till sanningen när du refererar vad jag skriver. Jag har inte påstått att Säpo inte vill kunna beställa signalsapning av FRA. Däremot har jag lyft fram Anders Danielssons skepsis mot att ge Säpo ökade befogenheter på ett mer generellt plan.
Vi kan ha olika uppfattningar om värdet i att Säpo skall kunna beställa signalspaning via FRA. Min huvudpoäng här är att dessa frågan bör diskuteras under lugna och ordnade former och inte avgöras i skenet av självmordsbombningen i Stockholm och det misstänkta planerade terrordådet i Köpenhamn.
Att polisiära insatser också är nödvändiga i kampen mot terrorismen tror jag inte någon bestrider. Det är formerna för dessa insatser som frågan gäller.
Att det är självklart att vara emot terror idag som svensk visar väl på en förändring av det politiska landskapet? För det är väl inte självklart? På 70-talet t.ex. såg betydande delar av vänstern terror som en naturlig del av den väpnade kampen för kommunistisk revolution. Tiderna har förändrats ... men idag ser delar av andra rörelser förankrade i andra kulturer terror som en naturlig del i andra typer av politisk, religiös, kulturell kamp ...
Och varför inte nämna det självklart förnuftigaste sättet att undvika sådana här "terrordåd" (fast jag vill idag kalla dem "krigshandlingar") är att ta hem de svenska soldaterna från Afghanistan - NU.
De andra propagandafloskeln som man bör protestera mot är den om att "de hatar vårt öppna samhälle". Vad är det för dumhet. De hatar inte alls vårt öppna samhälle (som förresten de styrande försöker hålla ganska oöppet, som vi ju vet numer) de hatar dem som bombar deras samhällen, som dödar deras trosfränder och/eller familjer, som torterar vad de anser vara deras bröder. De är i krig mot oss, eftersom vi började bekriga dem.
Ulf, du tycks vilja se terror som ett intellektuellt drama, inte som en krass verklighet.
När nu terrorn på riktigt kommit till Sverige och Danmark (förvisso misslyckat resp. avslöjat) verkar du ha svårt att frigöra dig från den behagliga politiska distansen som vanligtvis ger dig lyxen att kunna recensera terrorismen utifrån olika vänsterperspektiv. Nästa gång kanske terroristerna lyckas med sitt uppsåt...
Kerstin, du menar alltså att alla (muslimska) terrorister resonerar och agerar lika simpelt som Rambo: "They drew first blood".
Frågan är mkt mer komplex än så. Det du ger uttryck för är ju bara perspektiv hos svensk socialister. (Muslimska) terrorister tänker annorlunda är vad NI gör: svenska, vita, medelklassliga socialister ...
Andreas skriver:
(Muslimska) terrorister tänker annorlunda är vad NI gör: svenska, vita, medelklassliga socialister ...
Och vilka belägg har du för denna åsikt, och att de, pga av ett annorlunda tänkande, är beredda att attackera vem som helst var som helst och när som helst utan någon som helst rationell orsak?
Källa tack.
Vilken kategori tillhör du själv förresten?
Kerstin, jag har inte sagt att "de" är irrationella, varför tror du att jag tror något så befängt? Terrorister är tänkande människor med många argument för att rättfärdiga det de gör. Terrorister är ofta välutbildade, rika människor, från medelklassen. Men till skillnad från dig så är de sällan socialister, och till skilnad från både dig och mig är de sällan sekulära. jag tror att t.ex. religion spelar viss roll, det är en av många bevekelsegrunder du missar i din (marxistiska materiella Rambo) analys.
Andreas:
Du klassificerar dina medmänniskor hejvilt och generaliserar så att man baxnar.
Jag frågade dig vilken kategori du tillhör (underförstått till skillnad från oss andra, som du klassificerat), men det ville du alltså inte tala om.
Vad jag förstår dock, så är du inte vit medelklass, inte tonåring, inte liberal, inte rambo-typen, inte marxist.
Men VAD är du då? Var står du? Du måste väl kunna klassificera även dig själv. Vilka kategorier återstår, enligt dig?
Dessutom fick jag inga referenser till källa där ditt påstående om hur terrorister tänker återfinns. Jag vill gärna ha den tack.
Kerstin: "...de, pga av ett annorlunda tänkande, är beredda att attackera vem som helst var som helst och när som helst utan någon som helst rationell orsak?
Källa tack..."
För att de, vilka de nu är, faktiskt har gjort det och planerar att göra det igen? Behövs då någon källa? Men det är klart, för somliga kan detta annorlunda tänkande kanske ses som ett annat sorts "rationellt". Men jag undrar om denna fråga nu inte borde gå in på ideologi och filosofi, rättfärdighet, barmhärtighet etc.
Skicka en kommentar