I dag hävdar vänsterpartisten Hans Linde på Aftonbladet Debatt att personer bosatta på landsbygden röstar på Sverigedemokraterna eftersom "etablissemanget" struntar i landsbygdens problem. Lindes artikel är personligt hållen och utgår från det faktum att Sverigedemokraterna i 2010 års val erhöll drygt 15 procent av rösterna i Klågerup, Hyby och Holmeja - det valdistrikt där Linde föddes.
Artikeln är läsvärd i det att den sätter fokus på den ofta bortglömda land-staddimensionen i svensk politik: Sakta men säkert nedmonteras grundläggande samhällsservice för människor i Klågerup och runt om på svensk landsbygd. Ilskan blir inte mindre av att dessa frågor ignoreras av media och politiker. Men Linde vill dra analysen ett varv till och knyta Sverigedemokraternas valframgångar till problem på svensk landsbygd: Därför är min övertygelse att 15 procent av väljarna hemma i Skåne inte valde att rösta på Sverigedemokraterna för att de är rasister. De valde att rösta mot en elit som man upplever föraktar dem som lever på landsbygden.
Jag tror Hans Linde har fel när han vill förklara Sverigedemokraternas höga röstetal med landsbygdsproblemen. Om Linde hade rätt skulle ju Sverigedemokraterna skörda stora valframgångar i Norrland, och så är ju som bekant inte fallet (vilket Lena Sundström redan påtalat på Twitter). Dessutom ökade (enligt VALU) de svenska väljarnas förtroende för politiker till rekordhöga nivåer i senaste valet. Bland Sverigedemokraternas väljare fördubblades förtroendet för politiker från 12 procent år 2006 till 27 procent år 2010. Visserligen är Sverigedemokraternas väljare fortfarande den väljargrupp som har överlägset minst förtroende för politiker. Men det är svårt att förklara Sverigedemokraternas valframgång med politikermissnöje samtidigt som väljarnas förtroende för politiker når rekordnivåer.
Visst, det finns säkert ett inslag av missnöje med "etablissemanget" i Sverigedemokraternas valframgång. Men det Hans Lindes analys döljer genom att fokusera så starkt på detta missnöje med etablissemanget är att Sverigedemokraternas väljargrupp distinkt skiljer ut sig från andra väljargrupper genom sin syn på svensk invandrings- och flyktingpolitiken. Som Marie Demker visat i artikeln "Svenskarna långsiktigt alltmer positiva till invandrare" i boken "Nordiskt ljus" (2101, red. Sören Holmberg & Lennart Weibull) instämmer 88 procent av Sverigedemokraternas sympatisörer i påståendet "Det finns för många utlänningar i Sverige". Motsvarande andelar bland t ex Moderaternas sympatisörer uppgår endast till 38 procent och bland Socialdemokrater till 34 procent. Motsvarande mönster återfinns i svaren på frågan "Jag skulle inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen".
Problemet är alltså inte att Sverigedemokraternas väljare genom sin misstro till etablissemanget "luras" att rösta på ett parti vars värderingar de egentligen inte delar. Problemet är i stället att dessa väljare faktiskt delar Sverigedemokraternas värderingar i synen på invandrare och flyktingpolitik. (Att dessa väljare delar Sverigedemokraternas syn på invandrare och flyktingar gör dem inte nödvändigtvis till rasister. Som jag tidigare anfört så är Svergiedemokraterna mer att definiera som ett nationellt, konservativt, flyktingfientligt parti än ett rasistiskt parti.)
Det är utmärkt att Hans Linde uppmärksammar den politiskt relevanta skiljelinjen mellan stad och land i Sverige. Men han gör sin sak en otjänst när han försöker få ökat ljus på landsbygdens problem genom att hävda att det är dessa problem som ligger bakom Sverigedemokraternas valframgångar.
12 kommentarer:
Jag tror att du har helt rätt Ulf.
Från valet 2006 till valet 2010 gick SD fram även i landets tre största städer till att bli tredje största parti i Malmö.
Så inte är det landsbygdsproblematik som gett partiet dess framgång.
Hans Lindes analys andas klasskampspopulism.
Men det utesluter givetvis inte att socioekononomiska faktorer ligger bakom SD´s framgångar.
Detta stöds ju av analyser av partiets väljarkår.
/BR
De av landsbygdsbefolkningen och de flesta andra som rostade pa SD , gjorde naturligtvis detta for att fa upp diskussionen om invandring och integrationspolitiken pa dagordningen , inte for att de skulle vara rasister eller att detta skulle ha nagot med rasism att gora. Att som Hans Linde forsoka konstruera nagon sorts alibi for sina fd grannar ter sig enbart befangt.
SD:s framgångar och de etablerade partiernas förvåning över SD:s väljarsympatier visar att den politiska branschen saknar nödvändig förankring och kontakt med vanligt folk. Vänstersverige tror att svenskarna är vaccinerade mot rasism. Sanningen är att Sverige absolut inte är ett moraliskt föredöme som kan utnyttjas som alibi av svenska politiker för karriär både nationellt och internationellt.
Vänsterns analys av SD:s valframgång är så fel den kan bli. Med den vänster vi har Sverige, kommer SD:s stöd att fortsätta växa...
Förklaringen är väl enkel? landsbygdsbor är helt enkelt mindre toleranta, de värdesätter homogenitet framför mångfald, de är i högre grad mot nymodigheter, osv. Landsbygden är helt enkelt mer konservativ än storstäderna. Med andra ord så sammanfaller SD ideologi i högre grad med landsbygdsbor än stadsbor.
Varför inte sätta en stata-maskinist på att köra några geografiska variabler för att få objetivt statistiskt svar på frågan .... Politisk geografi ...
Det kan mycket väl vara så att norrlänningar äger en mer positiv bild av staten än vad t.ex skåningar gör. Det kan t.ex bero på att staten har gjort mer upp i norr - gruvföretag, vattenkrafts-utbyggnad osv. Och därför röstar inte norrlänningar på SD
Vidare kan det också vara så att de socialkonflikterna i norr inte är lika stora som i söder. Folk är t.ex mer jämlika i norr än i söder. Skåne har alltid varit ett samhälle med stora sociala spänningar! De sociala konflikterna visar sig då på valdagen. Så det kan mycket väl vara så att att folk röstar på SD i söder pga att de upplever att staten har glömt bort dem. Det finns en vrede i söder eller rättare sagt en känsla av vanmakt
När det gäller dessa undersökningar om att Sverige idag skulle vara positiva till invandring, känner jag mig tveksam. Hur är det då möjligt att det inte blir större storm mot U. Nilsson och hans "pur-svenskar? Hur kommer det sig att SD kommer in? Jag tror att många vill vara PC men i grunden är alla inte det!
/Henrik
Nu tror inte jag att SD i huvudsak tar väljare bland folk som är allmänt invandrarhatande. Istället är det så att mängder av människor tror att Sverige inte har råd med "alla dessa arbetslösa" invandrare och de tror att hade vi inga invandrare så skulle dels fler svenskar få jobb, dels skulle det finnas pengar till skolan, sjuka, arbetslösa ursvenskar och äldrevården.
Jag är ganska övertygad om att det handlar om en informationsfråga, men här har inget av de etablerade partierna något intresse av att klargöra de verkliga förhållandena eftersom alla de borgerligare partierna (dit jag numer räknar även S) är medskyldiga till den totala omläggningen av den ekonomiska politiken som vi såg efter 1990. De flesta som inte är väl insatta i nationens ekonomi har ju sedan dess fått veta, och tror, att Sverige inte har råd med välfärd längre, och varför Sverige inte har det - obehaglig fråga, den vill inga partier svara på idag. Då gör folk sig den förklaring som man tycker verkar plausibel, och som SD nu kan rida på.
Och idag tillkommer 40-talisterna till de S-kritiska, som nu går i pension och blir precis så ledsna som Göran Persson så klarsynt förutsåg, och som nu får se sig bestulna på en del av den ATP de har betalat in till under många arbetsår och som dessutom ser sin pension sjunka varje år just nu.
Och Andreas:
Struntprat att landsbygden skulle vara mindre tolerant. När jag flyttade till en invandrartät småort på landsbygden 1972 blev jag mycket förvånad över den positiva attityd till invandrarna som jag mötte där, ingen sa ett enda ont ord om bygdens invandrare. Det var en helt annan attityd än den som jag hade sett i de storstäder jag tidigare bebott, Stockholm och Göteborg bl.a.
Kerstin, om landsbygden inte är mindre tolerant, varför tror du då att invandrare, homosexuella, ja i stort sett alla som avviker från normen vantrivs i småbyarna och flyttar till de stora städerna med dess mångfald och möjligheter att leva det liv man vill utan fördömanden?
Egentligen så vore ju landsbygden perfekt för många invandrare, särskilt de som kommer från fattigare förhållanden, med billigt boende på landet i stora hus, möjlighet att odla, leva "traditionellt" ... jag hade hoppast på en grön våg av invandrare ...
Andreas skriver:
om landsbygden inte är mindre tolerant, varför tror du då att invandrare, homosexuella, ja i stort sett alla som avviker från normen vantrivs i småbyarna
Det är nog snarare så Här:
1: Det finns inte så många homosexuella i småorterna så man flyttar till de större städerna för att hitta fler likasinnade. Det finns en större ansamling sådana där.
2: Invandrare från många länder utanför Europa, men även från de östra och sydöstra delarna av Europa, är vana vid att lansbygden är outvecklad och tekniskt efterbliven och att möjligheterna till ett drägligt liv är större i storstäderna. De tror att de bästa skolorna finns där, jobben etc, för så är det i deras hemländer. Alltså flyttar de till storstäderna i Sverige.
Och Andreas kan hoppa upp och sätta sig på att jag vet vad jag talar om vad gäller punkt 2. Vad gäller punkt 1 så gissar jag bara.
Och det finns fördomar i städerna om människor i landsbygden också. Min erfarenhet är att fördomar ofta är värre i storstäder där man inte kommer så mycket i kontakt med de människor som "avviker" som du säger.
Jag trodde som du innan jag flyttade ut på landet (född och uppvuxen i stora och medelstora städer som jag är) att folk på landet var fördomsfulla och lite efterblivna och blev mycket glatt överraskad att finna att toleransen var mycket större på landet än i städerna. Här känner alla alla och vad som räknas är om man är vänlig, ställer upp, är pålitlig i affärer etc. Vem man delar säng med tror jag de allra flesta, och med mycket få undantag, struntar i totalt.
Det handlar överhuvudtaget inte om landsbygd eller stad. Detta är totalt fel. Det handlar om att våga inse att "vanligt folk" inte längre känner igen sitt gamla Sverige. Därmed har en ny politisk kraft fått fotfäste och medvind. Och detta pga av att vänstern tror sig representera ett moraliskt rättstänkande Sverige. Istället har man genom sin självgodhet och sitt introverta agerande bidragit till att etablera ett främlingsfientligt parti.
I Skåne stämmer nog Hans Lindes tes ovanligt illa. SD har starka fästen i Landskrona, Helsingborg och Malmö. Vad som är extra obehagligt i Malmö är att även "rika" stadsdelar med välutbildad befolkning i hög utsträckning röstar på SD, vilket såvitt jag förstår är ett brott mot rikstrenden.
Jag tror att Hans Linde har lite rätt. Det är som du säger inte konflikten stad och land som gör folk till Sd-väljare. Däremot tror jag att känslan av att makten flyttas längre och längre bort från väljarna ökar misstron mot makten och därigenom ökar antalet Sd-väljare. Det är också många orter på landet som fått ta mest stryk med hög arbetslöshet. Söderhamn är ett bra exempel på hög arbetslöshet och stora framgångar för Sd. Jag tror att många svenskar längtar tillbaka till 60- och 70-talet då politikerna fortfarande hade mycket att säga till om. Idag känns det som att politikerna bara måste hänga med på bästa sätt, i alla fall inom ekonomins områden.
Tack för flera kloka kommentarer.
Micke: Min enda invändning mot ditt resonemang är att misstron mot makten inte ökar. Tvärtom är förtroendet för politiker - även bland SD:s väljare - rekordhögt.
Skicka en kommentar