Prinsessan som inte ville skratta

Kronprinsessan Victoria är gravid och väntas föda i mars 2012. Den blivande modern mår bra, meddelar hovet.

Jag önskar verkligen kronprinsessan och prins Daniel all den lycka som ett föräldraskap kan ge. Men jag önskar också av hela mitt hjärta att deras barn skall få växa upp som en fri människa och själv få välja sin framtid. Det är en paradox att vårt frihetliga och hyperindividualiserade samhälle fortfarande accepterar en sådan tvångsmässig och för individen förtryckande institution som monarkin.

Så jag säger ett stort grattis till kronprinsessan Victoria och prins Daniel. Men tillägger: Ned med monarkin - leve republiken!

Om 1968:s nedrivning av monarkin som samhällsauktoritet har jag och Marie Demker formulerat oss i boken "I Vattumannens tid? En bok om 1968 års auktoritetsuppror och dess betydelse i dag" (Hjalmarson & Högberg, 2005).

Jag rekommenderar också Stefan Demerts sedelärande visa Prinsessan som inte ville skratta.

Fler vill avskaffa monarkin!

Svenska folkets stöd för monarkin minskar. Vid ett seminarium i dag arrangerat av SOM-institutet vid Göteborgs universitet framkom att andelen svenskar som vill avskaffa monarkin har ökat från 15 till 22 procent på sex år. Under samma tid har andelen som vill behålla monarkin minskat från 68 till 56 procent. Samtidigt minskar svenska folkets förtroende för det svenska kungahuset, och förtroendet är nu lägre än vid någon tidigare mätning. Stödet för monarkin har minskat inom alla grupper, även bland de borgerliga väljarna, säger Lennart Nilsson som ansvarar för undersökningen.

I dag tar sig historien om förhållandet mellan prinsessan Madeleine och Jonas Bergström nya och sorgliga turer. Expressen har frågat mig om hur dessa nya turer påverkar svenska folkets syn på monarkin och på kungahuset. I sig tror jag inte affären påverkar synen på monarkin eller förtroendet för kungahuset alls. Men affären tangerar en större principiell fråga: påverkas monarkins ställning av att kungahusets medlemmar mer och mer skildras som vanliga människor, gifter sig med personer utan kunglig börd och lever liv där offentligheten tränger sig allt djupare in i det personliga? Kräver monarkin en upphöjdhet för att kunna fylla sin funktion som symbol för nationen?

På dessa frågor finns inga säkra svar. Men det finns ingen väg bakåt. 1960-talets auktoritetsnedrivning och Sverige som världens mest jämlika land gör det omöjligt för kungahuset att leva ett liv på samma upphöjda och oåtkomliga vis som tidigare svenska monarker. Det må bära eller brista. För Sverige - i tiden.

Som sann republikan rekommenderar jag gärna Stefan Demerts sedelärande visa om hur illa det kan gå när verkligheten tränger sig in i det annars så slutna hovet: Prinsessan som inte ville skratta.