Vilka är vår tids profeter?

För några veckor sedan kastade jag ut frågan "Vilka är vår tids profeter?" på Facebook och Twitter. Jag skulle intervjuas av tidskriften NOD kring det temat och behövde inspiration. Det rasslade till i kommentarerna, och efter bara någon timma hade jag fått över 200 förslag. Jag lovade att återkomma till mina följare och vänner när texten fanns i tryck.

Nu har nya numret av NOD kommit och innehåller bland annat samtalet om vår tids profeter mellan mig, Elisabeth Sandlund och Joakim Hagerius. (Texten finns tyvärr inte på nätet. Jag har provat att fotografera artikelsidorna och lagt dem längst ned i bloggtexten. Hoppas de går att läsa.) 

Ja, vilka är då vår tids profeter? De förslag som sändes mig var en salig blandning, till exempel: Bernie Sanders, Malena Ernman, Elon Musk, Bodil Jönsson, Alexander Bard, Johan Ehrenberg, Malala Yousafzai, Johan Rockström, Naomi Klein, Jordan Peterson, Bodil Malmsten, Thage G Peterson, Algoritmerna, Några av alla dessa hemlösa samt #metoo. Ja, jag fick några röster själv också... :-)

Vad är då en profet? För mig är en profet en person som manar till förändring, som påtalar att vi lever våra liv/organiserar våra samhällen på fel sätt (lever i synd, om ni så vill). Profeten är oberoende av världsliga makter, talar mot den rådande diskursen och ifrågasätter det vi tar för givet. En profet ylar aldrig med vargarna. Profetens roll är otacksam och obekväm och sällan självvald.

Vilken är då min favoritprofet? I Bibeln är det förstås Amos, för hans kärlek till de fattiga och hans längtan efter rättfärdighet: Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström (Amos 5:24).

I vår tid väljer jag Fatemeh Khavari, den 17-åriga flickan som leder de ensamkommande afghanska ungdomarnas protest. Hon har själv uppehållstillstånd så hon slåss inte i egen sak. Hon har inte valt den roll hon fått och som hon fyller så bra genom sitt mod, sitt oberoende och sin utstrålning. Jag har själv träffat henne. Det var en fascinerande upplevelse att se henne stå och diskutera, omgiven av ett 20-tal afghanska pojkar som lyssnade uppmärksamt på vad hon sa, som aldrig avbröt utan fullt ut respekterade hennes auktoritet. Hon är heller inte vara rädd att vara obekväm.

Tack alla som kom med tips och tankar om vår tids profeter. Samtalet får gärna fortsätta. Hur skiljer vi till exempel en sann profet från en falsk? Någon som är sugen på ett profet-battle i Almedalen?

Glad att Fatemeh Khavari får Martin Luther King-priset!

Jag blir väldigt glad när jag läser att Fatemeh Khavari tilldelas Martin Luther King-priset 2018. Fatemeh Khavari har under året varit en drivande kraft och en framträdande profil i arbetet med att stoppa tvångsutvisningarna av unga ensamkommande människor till Afghanistan. På kort tid har hon trots sin unga ålder klivit fram med oförtröttlig energi och blivit en symbol för fredlig och hoppfull aktivism för ett rättvisare och människovänligare samhälle. Fatemeh har med sitt ledarskap lyckats hålla samman en snabbt växande rörelse. Trots hat står hon upp för dem som behöver det mest, de som tidigare inte haft någon röst - i sann Martin Luther King-anda, skriver juryn i sin motivering. 

Martin Luther King-priset delas ut av Equmeniakyrkan, Kristna fredsrörelsen och Sveriges kristna råd. Priset ska gå till en person eller grupp som visar solidaritet med sina medmänniskor och som finner inspiration i icke-våldets ideal. Martin Schibbye fick priset 2017 och Malena Ernman 2016.

Jag har träffat Fatemeh Khavari en gång, en kväll i höstas när jag i egenskap av ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet besökte de protesterande ungdomarna på Norra Bantorget i Stockholm. Jag imponerades av hennes lyhördhet, återhållsamhet och analytiska förmåga. Det var en fascinerande upplevelse att se henne stå där och diskutera, omgiven av ett 20-tal afghanska pojkar som lyssnade uppmärksamt på vad hon sa, som aldrig avbröt utan fullt ut respekterade hennes auktoritet. 

Låt oss nu hoppas aktivt arbeta för att att Fatemeh Khavaris viktiga insatser också bär politisk frukt. Uppgörelsen mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna var en viktig delseger. Nästa steg är att sätta stopp för tvångsutvisningarna i väntan på att den nya lagen ska bli verklighet.

Om Malena Ernman och myten om vänstervridningen av SVT i juletid

Jag har alltid uppskattat Malena Ernman. Både som artist och för hennes samhällsengagemang. Jag har aldrig uppfattat henne som vänster, snarare som en del av den ännu kvarvarande men till synes krympande frihetliga borgerlighet som brinner för mänskliga rättigheter och som i Fredrik Reinfeldts anda öppnar sina hjärtan för människor på flykt. Jag tycker det är ett utmärkt val att hon i år får läsa Alfred Tennysons dikt "Nyårsklockan" i SVT på nyårsnatten

Men i en tidstypisk artikel i Expressen stämplar ledarskribenten Eric Erfors Malena Ernman som vänster. Under rubriken "Välkommen til vänster-SVT" föser Erfors ihop henne med t ex årets julvärd Gina Dirawi och Rättviseförmedlingens grundare Lina Thomsgård som rekryterats till kulturmagasinet Kobra. I artikeln - som i mina ögon lika gärna kunde ha publicerats på Avpixlat - raljerar Erfors över en påstådd vänsterdominans på SVT, särskilt i juletider.

Hade Eric Erfors ansträngt sig lite istället för att slappt avfärda Malena Ernman som vänster bara för att hon med frenesi bekämpar SD hade han fått ett annat resultat. I ett inslag i podcasten Värvet inspelat 2013 berättar Malena Ernman själv öppenhjärtigt om sina politiska tillhörigheter. Hon säger explicit att hon inte är socialdemokrat, utan att hon i valet 2014 lutar åt att rösta på Moderaterna och Fredrik Reinfeldt.

Så mycket med den vänsterstämpeln. Det säger dessvärre en del om sinnesstämningarna inom delar av svensk borgerlighet när en person som går hårt åt SD automatiskt stämplas som vänster.

I övrigt blir det lätt tragikomiskt när Erfors raljant antyder att "vänstern" dominerar uppdragen som julvärd i SVT och som uppläsare av Tennysons dikt på nyårsnatten. Jag noterar att Arne Weise innehaft uppdraget som julvärd 27 gånger och Bengt Feldreich 13 gånger. Sedan SVT började låta julvärdskapet alternera har följande personer innehaft uppdraget: Lotta Bromé, Ernst Kirchsteiger, Blossom Tainton Lindquist, Ingvar Oldsberg, Anne Lundberg, Lasse Kronér, Lisbeth Åkerman, André Pops, Kalle Moraeus, Sarah Dawn Finer, Petra Mede och Henrik Dorsin.

Ack ja, rena vänsterlavinen. Eller hur var det nu.

Bilden förändras inte direkt om vi tittar på vilka som fått hedersuppdraget att läsa Alfred Tennysons dikt "Nyårsklockan" i SVT på nyårsnatten. Sedan 1977 har följande personer läst dikten: Georg Rydeberg (6 ggr), Jarl Kulle (14 ggr), Margaretha Krook (4 ggr), Jan Malmsjö (13 ggr) och Loa Falkman (1 gång).

"Sveriges Television är vänstervridet, särskilt i juletid", sa Måns. "Vänstervridet var ordet", sa Bill. "Ordet var vänstervridet", sa Bull.

Sverigedemokraternas - och andras - obehagliga längtan efter etnisk registrering

Lagom till ettårsdagen av nazisternas attack på en antirasistisk manifestation i Kärrtorp får vi en obehaglig diskussion om värdet av att registrera människor efter deras föräldrars nationella bakgrund. I en motion till riksdagen föreslår Sverigedemokraten Kent Ekeroth att Kriminalvården ska registrera om fångar som är svenska medborgare har en eller båda föräldrarna födda utomlands. Sverigedemokraternas pressansvarige Martin Kinnunen säger att motionen inte avviker från partilinjen.

Kent Ekeroths motion har väckt stark kritik. Varför inte ett tygmärke på jackan också?, skriver  Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg på Twitter. Artisten Malena Ernman har initierat en satirisk kampanj där hennes följare på Twitter uppmanas att inrapportera sina föräldrars nationella bakgrund direkt till Sverigedemokraterna. (Ja, jag deltog också: Hej SD. Pappa föddes i USA och var länge amerikansk medborgare. Farfar föddes i Australien. Sänd gärna registreringblankett. @Malena_Ernman)

Genom en ödets ironi förenas Sverigedemokraterna med delar av den antirasisistiska rörelsen i sin tilltro till registrering av människors etnicitet och hudfärg som ett medel för att skapa ett bättre samhälle. Syftena är naturligtvis motsatta. Sverigedemokraterna vill registrera för att skaffa kontroll och kunna exkludera. Antirasister vill registrera för att kunna motverka diskrivminering och därmed inkludera. Men medlen - att registrera människors nationella bakgrund eller motsvarande - är desamma.

Personligen har jag väldigt svårt för denna tilltro till registrering av människors "nationella bakgrund" eller vilket ord man nu väljer att använda. Varför i så fall nöja sig med att registrera föräldrars nationella bakgrund? Etnicitet, religionstillhörighet och politisk åsikt är väl minst lika viktiga? De historiska spåren förskräcker. Jag instämmer helhjärtat i vad två mig närstående personer skrev på DN Debatt förra året: svensk politik ska baseras på en statistik som helt bortser från kollektiva identiteter och lämnar inkludering i den etniska/religiösa/kulturella sfären till individens eget val, bortom det offentligas horisont.

Om man för övrigt vill leta samband mellan grov brottslighet och kollektiva tillhörigheter så finns det ju en social grupp som är extremt överrepresenterad när det gäller brottslig verksamhet och fängelsevistelser. Då handlar det inte om "föräldrars nationella bakgrund" eller etnicitet eller religionstillhörighet. Då handlar det i stället om kön. Gruppen män är enormt överrepresenterad i nästan all form av brottslighet, särskilt när det gäller grova våldsbrott. Det vore kanske något för Sverigedemokraterna att fundera över.