2018-10-01

Går det att hejda Svenska Akademiens fall?

I dag dömdes den så kallade kulturprofilen Jean-Claude Arnault till två års fängelse för våldtäkt. Den fällande domen kastar en än mörkare skugga över Svenska Akademien, som vägrat att polisanmäla Arnault trots att en oberoende advokatutredning pekat på att hans av akademien finansierade verksamhet kan ha bedrivits i strid med skattelagstiftning och bokföringslag.

Överhuvudtaget är jag utled på Svenska Akademiens bristande förmåga och kompetens att hantera  sitt uppdrag. Underlåtenheten att polisanmäla trots misstanke om brott, de ständiga läckorna i en allvarlig situation och oförmågan att stava till och än mindre förstå ordet "jäv" har fått mig att ge upp hoppet om institutionen.

Som en stark kontrast till Svenska Akademiens inkompetens framträdde igår Nobelstiftelsens VD Lars Heikensten i SVT Agenda. Heikensten utstrålade integritet (googla det ordet, akademiledamöter) och professionalitet. Hans bistra budskap om vad som måste göras för att Svenska Akademien ska kunna dela ut Nobelpriset i litteratur i framtiden kan sammanfattas så här:

1) Det är Svenska Akademien som har ställt till det och som har ansvar för att reda upp situationen.

2) Svenska Akademien måste välja in nya medlemmar, medlemmar med integritet.

3) Svenska Akademiens Nobelkommitté måste bestå av ledamöter som står fria i förhållande till tidigare händelser.

4) Processen skulle underlättas om en del ledamöter valde att lämna Svenska Akademien.

I förlängningen menade Lars Heikensten att tills dessa åtgärder vidtagits så får Svenska Akademien avstå från att dela ut litteraturpriset. Nobelstiftelsen kan också välja att flytta priset till någon annan institution.

Möjligen tycker jag att Lars Heikensten är något för optimistisk i sin tilltro till att Svenska Akademien på egen hand kommer att kunna reda ut situationen. Som jag tidigare anfört behöver akademien hjälp utifrån, till exempel genom en brett sammansatt krisgrupp med representanter från Riksmarskalksämbetet, Nobelstiftelsen, Vetenskapsrådet och Kulturdepartementet. För att kunna lägga en ny grund med nya ledamöter bör de som fortfarande finns kvar avsäga sig sina stolar.

I dag började årets Nobelpristagare att presenteras. Nobelpriset i litteratur är större än Svenska Akademien. Avgå alla. Avgå nu.

3 kommentarer:

Orion77 sa...

Akademien är förbrukad, domen mot Arnault är en bekräftelse på det. Genom att "vivörerna" är kvar, och "frondörerna" har vikit ned sig, är det helt kört.

När "frondörerna" meddelade att de hade annullerat kravet på Engdahls (och kanske Alléns) avgång, insåg jag inte från början det infernaliska giftpiller som detta innebar. Det är ju Engdahls fortsatta regemente som garanterar Akademiens definitiva sammanbrott. Och han klamrar sig fast på livstid. Ett snilledrag av "frondörerna"!

Om Akademien ska överleva måste den reorganiseras från scratch.

Nobelstiftelsen blir i vilket fall som helst tvungen att lägga valet av litteraturpristagare i andra händer, om namnet Nobel ska kunna skyddas. Och DET är det viktiga i hela historien!

Vad jag förstår har Nobelstiftelsen hanterat just den frågan på ett övertygande sätt. VD Lars Heikenstens framträdanden i Svenska Dagbladets söndagsnummer, och i SVT Agenda, kan ses som skolexempel på hur man utåt antyder en pågående klok och korrekt krishantering. Som kommer att rädda Alfred Nobels Litteraturpris.

Unknown sa...

"När "frondörerna" meddelade att de hade annullerat kravet på Engdahls (och kanske Alléns) avgång, insåg jag inte från början det infernaliska giftpiller som detta innebar. Det är ju Engdahls fortsatta regemente som garanterar Akademiens definitiva sammanbrott. Och han klamrar sig fast på livstid. Ett snilledrag av "frondörerna"!"

Förklara gärna vad du menar.

Tack!

Orion77 sa...

Akademiens haveri erbjuder ett gyllene tillfälle för Kung Carl XVI Gustaf att reorganisera Akademien från grunden -- att permittera de genstörtiga ledamöterna, att kanske minska antalet ledamöter något, att införa bestämda mandattider (inga livstidsförordnanden!), och att välja nya ledamöter med förtroende och integritet, i enlighet med Nobelstiftelsens önskemål. Efter en sådan reform skulle Akademien antagligen kunna få fortsätta att välja mottagare till Alfred Nobels Litteraturpris.

En annan, viktig regel som saknas i Gustaf III:s Akademi är att till pristagare ingen må väljas som själv är ledamot i Akademien.

Nu förefaller det som om Kungen försitter denna möjlighet att sanera den sunkiga kultur som efter hand har bitit sig fast i väggarna vid Stortorget. Det vore mycket illa.