Som jag indikerade nedan angav Annie Lööf det faktum att Stefan Löfvens statssekreterare Emma Lennartsson tidigt informerats om it-skandalen på Transportstyrelsen som skäl till att dra tillbaka hotet om misstroendeförklaring. Det är förstås en omvändelse under galgen. Lika lite som Peter Hultqvist förvissat sig om att Stefan Löfven nåtts av informationen, lika lite hade han förvissat sig om att Stefan Löfvens statssekreterare nåtts av informationen. Man kan ha olika uppfattningar om vad Peter Hultqvist skulle ha gjort eller inte gjort, men den bedömningen påverkas knappast av vad Emma Lennartsson visste eller inte visste.
Men fair enough. Det är bra att Centerpartiet och Liberalerna nu avstår från misstroendeförklaring. Det pris de får betala är Alliansens splittring. Det vore skönt om detta tillfälle nu kunde lägga grunden till en bättre samtalston i svensk politik - där fokus läggs på politiska skiljelinjer och politiska sakfrågor. Så får väljarna i valet 2018 ta ställning till vilken politik de tycker är bäst.
*
Kommer Alliansen att fullfölja sitt hot om misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist? Frågan är svårhanterad för de borgerliga partierna. Hur de än gör riskerar det att bli fel.
Om Alliansen fullföljer sitt hot innebär det att de avsätter landets försvarsminister samtidigt som Sverige står värd för den största militärövningen i Sverige på 25 år, Aurora 17. En sådan dramatisk handling skulle förstås sända iväg en märklig signal till omvärlden. Enighet om landets försvars- och säkerhetspolitik är ett styrketecken - här skulle budskapet bli det omvända. Inte ens under en stor pågående militärövning kan oppositionen acceptera regeringens försvarsminister. Det är klart att det skulle uppfattas som ett svaghetstecken, både av Sveriges vänner och fiender.
Dessutom är Peter Hultqvist en populär försvarsminister, inom försvarsmakten, inom delar av borgerligheten och bland borgerliga väljare. Ingen har ifrågasatt hans allmänna duglighet som försvarsminister. Borgerliga ledarsidor har öppet hånat Alliansens planer på att avsätta Hultqvist. Många tror att Peter Hultqvist är en motståndare till att Sverige ska underteckna FN-konventionen om kärnvapenförbud, en uppfattning som delas av de borgerliga partierna. Det är också svårt att se att de borgerliga partierna skulle göra några opinionsvinster på att gå vidare med en misstroendeförklaring.
Dessutom skulle en misstroendeförklaring vara ytterligare ett steg på vägen att göra detta konstitutionella verktyg till ett vanligt sätt för oppositionen att göra sig av med misshagliga ministrar och försvåra regeringens arbete. En sådan utveckling skulle slå tillbaka mot allianspartierna själva om de får möjlighet att bilda regering efter valet 2018. Svinhugg går igen.
Mycket talar därför för att allianspartierna borde avstå från sin misstroendeförklaring mot Peter Hultqvist. Men fullt så enkelt är det inte. Alliansen har bundit sig vid masten genom att lova att avsätta Hultqvist, om inget nytt framkommer. Och i sakfrågan har inget nytt egentligen framkommit. Visserligen har det avslöjats att Stefan Löfvens statssekreterare Emma Lennartsson i ett tidigare skede än vad som ursprungligen varit känt informerats om IT-skandalen på Transportstyrelsen. Men vad Emma Lennartsson visste eller inte visste kan ju knappast påverka bilden av hur Peter Hultqvist borde ha agerat. Om Alliansen nu backar från misstroendeförklaringen kommer de därför omedelbart att mötas av frågor om hyckleri och bristande statsmannaskap. (Någon borde för övrigt hitta ett bra könsneutalt ord till "statsmannaskap".)
Allianspartierna tycks också vara splittrade i frågan. Moderaterna och Kristdemokraterna har markerat att de vill hålla fast vid kravet, Liberalerna och nu främst Centerpartiet har uttryckt sig på ett sätt som indikerar tvekan. Borgerlig splittring i denna fråga förstärker frågetecknen kring Alliansens regeringsduglighet.
Så hur kommer det då att gå? Kanske försöker allianspartierna formulera en mellanväg, där hotet om misstroendeförklaring lever kvar men att de avvaktar Konstitutionsutskottets (KU) granskning (vilket jag tycker de borde ha gjort redan från början). Eller att man, som Annie Lööf idag, vill flytta fram frågan till att handla om Stefan Löfven.
Vore jag borgerlig politiker skulle jag lägga lite mer kraft på politikutveckling, lite mindre kraft på misstroendeförklaringar. Det är ett råd jag bjuder på - både för deras egen och för den svenska politikens skull.
6 kommentarer:
Att Alliansen har spruckit är vid det här laget tydligt. Därför kommer nog försvarsminister Peter Hultqvist att få vara i fred, särskilt om Alliansens politiker tänker efter lite grann, enligt Ulfs resonemang här. Att nu försöka fälla Hultqvist skulle framstå som grälsjukt och obetänksamt, men det inser kanske inte de som är mest triggerhappy?
Sedan ska ju Åkesson & Co försöka fälla statsministern. Men det kommer inte att lyckas.
Intressant förresten, Kinberg Batra har nu lyckats sätta sig på två stolar samtidigt, avgår den 1 oktober när M utser ny partiledare, och lämnar enligt egen utsago politiken för gott -- men fullföljer innevarande mandatperiod som ledamot av riksdagen. För att inkassera riksdagsarvodet, kanske?
De gick på nät och fattade beslut på volley, när AKB var pressad, på mer än ett vis, och var tvungen att visa handlingskraft. Den därchansningen, möjligen på halvstuds, kunde lika gärna gått hem, mer ser man saken i efterhand, så satt de på rätt skarpa kort kort, men frågan var varför de skulle spela ut hela handen just då, mitt i sommaren/semestern, när alla djävlar, inkl den av politiken lätt gäspande och ointresserade menigheten, faktiskt ville få vara i fred. Nä, då skulle det b råkas och kivas, för att vinna någon procent hit eller dit.
De kort de hade då, just då, var att tre ministrar, men inte statsministern nåtts av informationen men inte agerat och informerat uppåt. Med detta som förevändning, tänke man sig antagligen framkalla en regeringskris, i vart fall tänkte moderaterna detta, och provtrycka systemet lite, får att se om de kunde få av regeringschefen från täppan indirekt, eftersom alla vet vad frågan egentligen handlar om…..SD, dvs alliansen är inte enig om hur man ska regera tillsammans, på vilka grunder, och vill sas inte ta över regeringsmakten den ordinarie vägen, för då blir det uppenbart, det som egentligen redan är uppenbart, att SD har utslagsröst i regeringsfrågan, och då sitter de där med sin tvättade hals.
Det var alltså strategiskt idiotiskt, att fatta beslut där och då, i en frågan som egentligen inte handlade om Hultqvistarn, utan om konstitutionella frågor, på vilken grund man får nypa regeringsmakten i Sverige, och med vem man får hålla i handen, och om den där handen får hållas öppet eller inne i garderoben. S.W
Nu chansade de, på tok för långt i förväg, innan de kunde verkställa hotet, och se, sedvanligt hann det rinna en hel del vatten under broarna, verkligheten är en annan, än den tedde sig mitt i juli, eller när det nu var, vem minns utan att rekapitulera noga. Själv minns jag frågan eftersom jag var på Gotland och hed besökt det lilla försvarsmuseet samma dag, under fantastisk högsommar, även om det var rysligt kallt i vattnet. Jaha, så bestämde sig regeringen Löfven över en natt, för så mycket mer tid hade de inte i regeringen, (fast det var nog ett blixtinkallat VU egentligen, eller snarare, ett beslut där statsministern tvingdes gå på nät och chansa, så där som McEnroe gjorde ibland, och bara klappa till på måfå i ett desperat läge, och se, han offrade den uppenbare transportministern, och faktiskt även Ygeman, som uppenbarligen inte haft en undanskymd roll i den tidiga beredningen av ärendet, hur man skulle hantera säkerhetspolisens eskalerande varningar, och det beslutet var inte heller riktigt, uppenbarligen.
Jo, då erkände regeringschefen haveriet, och offrade två ministrar, för ärligt talat, varför skulle han offra alla, när han inte var uppställd mot väggen av exekutionspatrullen, hade samma sak inträffat mitt under terminen, när Riksdagen varit öppen, hade frågan kommit i ett annat ljus. Nu fanns en luckla att spela, dvs gå på nät eller i vart fall dra en halvnelson, eftersom det var så enkelt, man ska inte göra mer än nöden kräver.
resten är historia, vid beaktande av allt som vi vet nu, som vi inte visste då, och därmed var beslutet mindre genomtänkt, eftersom hot som uttlas, men inte verkställs, är tomma hot, och lite meningslösa. Nu fattar alla att AKB var trängd själv, alldeles våldsamt trängd, och var tvungen att fatta ett beslut med lite risk inbyggd, men hade hon bara varit iskall, så skulle de sagt att man avsåg rikta misstroendevotum, so oder so, mot ett eller flera statsråd, så fort Riksdagen öppnar, och på så vis behållit sin handlingsfrihet, det är handlingsfriheten som är strategins drottning, målar mn in siog i ett hörn, så gör man, och får helt enkelt krypa till korset för att ta sig därifrån.
Utöver allt detta, så var det mindre genomtänkt att fälla Hultqvistarn mitt under manöver Aurora, eftersom man inte kunde vara säker på att statsministern skulle avgå på detta, och var man inte säker på hur den striden skulle sluta, så var då frågan vad de skulle vinna på att fälla Hulqvist, om Löfven ändå, precis som han sagt, avsåg att sitta kvar. Regeringen visst ju redan sedan tidigare, att Alliansen är splittrad i fråga, om villkoren för hur man ska regera, och det var utåt sett, den frågan som spökade och fällde AKB.
Fast de borde ha backat taktiskt dagen efter Löfvens morddag kom, det hade gjort mindre ont, nu prokastinerade man, fast man visste att det hade varit bättre att pricka av förlusten under sommaren, så hade saken varit glömd nu, men det är en annan historia. Två noll till Löfven, och det är bara fortsätta hålla tummarna för att alliansen (moderaterna) får lida pin, för ofoget med Tolgfors och Enström. Lita aldrig på en nymoderat :-) S.W
Har i och för sig varit inne på detta tidigare. Men om Hultkvist visste något och inte meddelade vad han visste, och tyckte det var någon annans ansvar att veta... Då platsar han inte i någon Regering. Detta var ju inte vilken incident som helst. Det handlade ju om rikets säkerhet och avsteg från tre oerhört viktiga lagar. Vi måste utgå från att uppgifterna hamnat i orätta händer. Vet man inte så måste detta vara utgångspunkt.
Funderar lite på nästa incidens. Någon minister får på goda grunder reda på att det planeras ett terrordåd. Skall man då också säga " nej, men det ligger ju på inrikesministerns bord. Jag har minsann ingen anledning att upplysa om det". Och så smäller det.
Kjell Eriksson
Att försöka fälla försvarsministern just i detta läge, med försvarsövningen Aurora igång, samtidigt som Ryssland drar igång sin variant Zapad, vore mer än lovligt korkat.
Nu provocerar Nord-Korea med ytterligare raketuppvisningar, för att visa att i vart fall Guam ligger väl inom deras räckhåll. Är det någon mer än jag som känner oro över att Nord-Korea kanske lyckas få igång ett riktigt krig med Japan/Syd-Korea/USA, samtidigt som Ryssland flexar musklerna i Östersjöområdet? Vad kan hända om Ryssland ser ett gynnsamt läge för en framstöt i Europa, med USA/NATO upptagna med lille Kim på andra sidan Jordklotet?
Ja, nu fordrar logiken att de skarpa hjarnorna Loof Och Bjorklund aterkallar
Sina misstroendeforklaringar mot Johansson Och Ygeman.
Skicka en kommentar