2017-05-30

Om regeringsfrågan

Det rör på sig i regeringsfrågan. Sverigedemokraterna har gett besked att de inte kommer att släppa fram moderatledaren Anna Kinberg Batra i en statsministeromröstning efter valet 2018, om de inte får vara med i regeringsförhandlingarna. Allianspartierna säger nej, de vill i detta avseende inte bryta isoleringen av Sverigedemokraterna. Allianspartierna vill heller inte gå in i en ny Decemberöverenskommelse, det vill säga en uppgörelse med de rödgröna om att låta största block regera. Därmed stärks sannolikheten för en blocköverskridande regering, oavsett om de rödgröna eller allianspartierna blir största block i valet 2018.

I söndagens SVT Agenda medverkade Liberalernas partiledare Jan Björklund för att diskutera förutsättningarna för en sådan blocköverskridande regering. Om Sverigedemokraterna håller fast vid sitt besked, menade Björklund, kan en regering över blockgränsen bli oundviklig. Björklund avfärdade heller inte direkt tanken på en S-MP-L-C-regering, även om han naturligtvis förordade en blocköverskridande regering där samtliga allianspartier fanns med.

På Twitter skrev jag: Kan inte erinra mig att jag hört Jan Björklund uttala sig så positivt om blocköverskridande regering tidigare och så skarp i sin kritik av Moderaterna. I dag antyder Dagens Nyheter på ledarplats att jag (och Helle Klein) önsketänker om förutsättningarna för att bilda en S-MP-L-C-regering med Stefan Löfven som statsminister. Det är möjligt, även om jag för egen del mer ser en sådan lösning som ett av flera mindre dåliga sätt att hantera regeringsfrågan efter valet 2018.

Däremot tror jag att Jan Björklund, och kanske även Dagens Nyheters ledarsida, önsketänker om de tror att Socialdemokraterna efter ett valresultat 2018 där de rödgröna partierna är större än allianspartierna sätter sig i en regering med hela Alliansen utan att göra anspråk på statsministerposten.

Jag har tidigare lekt med tanken på en regering efter denna kanske något oväntade modell.

1 kommentar:

Jan Holm sa...

Det är ju ganska självklart att SD som troligt näst största parti, med minst 20% av väljarkåren, vill bjudas in till förhandlingar med Alliansen om de ska ge dessa ett mandat att regera.
Att som Jan Björklund tjurskalligt vägra att ens lyssna på SD och istället vilja ha Löfven som fortsatt statsminister, är väl knappast något som borgerliga väljare kommer att uppskatta.
Det märkliga är väl mest att Alliansen inte ens vill ha stöd av SD för att kunna genomdriva sin egen politik.
Att SD skulle försöka att påtvinga Alliansen någon SD politik är väl knappast troligt, snarare då att de stödjer den politik som redan M förespråkar i tex invandringsfrågan.
Eftersom det mest troliga är att MP hamnar under spärren, så skulle således den nya regeringen bestå av S-L-C med Löfven som statsminister?
Med tanke på de skillnader som råder i synen på invandring, låglönejobb och mycket annat, så kan resultatet av en sådan konstellation bara sluta i ett kaos.