2017-05-28

"I framtiden ska fängelsestraff bli något mycket ovanligt i Sverige. Det är inte mänskligt att beröva folk friheten."

Strängare straff för att få ned brottsligheten. Krav från allt fler politiker, men forskningen ger inget stöd. Så introducerar SVT Agenda ett inslag i kvällens program, med fokus på den repressiva retorik som präglar den kriminalpolitiska debatten i Sverige i dag. (Uppdaterat söndag kl 20.30: Fick just veta att SVT Agenda skjutit upp sändningen av inslaget en vecka.)

Så är det. Jag känner inte till något annat politikområde där diskrepansen mellan politisk retorik och vad huvudfåran inom forskningen säger är så stor som inom kriminalpolitiken. Till och med skolpolitiken ligger här i lä.

Debatten blir lite tröttsam, inte minst genom dess moraliserande undertoner. Kapplöpningen om "strängare straff" utvecklas till en tävling om vem som tycker mest illa om brottslighet, i stället för att baseras på en analys om vilken kriminalpolitik som är bäst för att bekämpa brottsligheten.

Mina tankar går till förre justitieministern Lennart Geijer, om vilken jag skrev den politiska biografin Och jag är fri. Lennart Geijer och hans tid (Atlas, 2015). Lennart Geijer var justitieminister 1969-1976 och han uttryckte regelbundet sin misstro mot fängelsesystemet och det ovärdiga i att låsa in människor. I stället ville Lennart Geijer genom politiska åtgärder skapa ett mer rättvist och jämlikt samhälle där brottslighetens sociala grundvalar undanröjdes. Genom utbildning och rehabilitering och ibland vård skulle den dömde avhållas från fortsatt brottslig verksamhet. Fängelsestraffet borde avskaffas.

I framtiden ska fängelsestraff bli något mycket ovanligt i Sverige. Det är inte mänskligt att beröva folk friheten, sade Lennart Geijer i en intervju med Aftonbladet våren 1975. Lennart Geijers inställning var inspirerad av en annan tidigare socialdemokratisk justitieminister - Karl Schlyter - som under sina år i regeringen 1932-1936 lyfte fram parollen "Avfolka fängelserna!" Karl Schlyter beskrev strafflagen som en klasslag och han ville genom individualpreventiva åtgärder skydda samhället på ett bättre och mer effektivt sätt än vad fängelsesystemet kunde erbjuda.

Lennart Geijer visste också att det inom regeringen och bland partikamrater fanns ett motstånd mot hans radikala idéer. I sin dagbok skrev han: Får se hur mycket den konservativa opinionen (såväl inom oppositionen som inom vårt eget parti) tål av frigörelse från det auktoritativa fängelsesystemen (29/10 1970). År 1972 lade regeringen fram en proposition om höjning av maximistraffet för grovt narkotikabrott. I efterhand ångrade sig Lennart Geijer. I en intervju i tidskriften Oberoende (nr 1, 1994) säger han: ...Gunnar Sträng började bli orolig inför valet. Så jag tvingades föreslå en skärpning av straffen för narkotikabrott. Jag borde ha avgått i stället.
*
Nej, saken är inte enkel. Jag tror inte att vi under överskådligt tid kommer att kunna avskaffa fängelsesystemet. Men jag ser det som en vision att sträva efter. Och jag saknar en stark politisk röst - socialdemokratisk eller liberal - som står emot ropen på strängare straff och som lika principfast som Lennart Geijer för fram ståndpunkten att fängelsesystemet i grunden är destruktivt för både samhället och individen. Det är en pol som saknas i dagens kriminalpolitiska debatt, där alltför många nu springer åt samma håll.

Det ska bli spännande att se inslaget i SVT Agenda i kväll.


5 kommentarer:

Kenneth Bergdahl sa...

Jovisst har du rätt, Ulf - rent teoretiskt, men hur gör vi med alla de mycket grova våldsb rottslingar, som vi någorlunda vanliga människor måste skyddas från? Även om vi skapar bättre uppväxtmiljöer, ökad jämlikhet osv, så finns det en hel del mycket grova brottslingar, som verkar komma från ganska normala uppväxtförhållanden. Och hur gör vi med grova ekonomiska brottslingar. Många av dessa förefaller närmast resistenta mot alla former av vård och behandling. Och alla kvinnomisshandlare, som har svängdörrar på anstalterna mellan friperioderna när hustrur och barn lever i skräck.
Det är sådana frågor som du och Lennart Geijer m fl sällan eller aldrig har några konkreta svar på...
Vänl hälsn!/Kenneth Bergdahl

Jan Holm sa...

I den bästa av världar osv.
En annan aspekt är hur det skulle fungera om Sverige hade en allt för avvikande kriminalpolitik i jämförelse med andra länder.
Skulle kriminella i ännu högre grad än idag, förlägga sin kriminella verksamhet hit och hur göra med de som riskerar fängelsestraff i sina hemländer vid utvisningar?
Hur skulle brottsoffren uppleva att inte förövaren får något egentligt straff, utan bara blir föremål för omsorg från samhällets sida?
Visst är det rätt att i görligaste mån förebygga alla former av brottslighet, men även om det inte är mänskligt att beröva folk friheten enligt Geijer, så är det knappast heller något mänsklig rättighet att inte behöva sona för sina brott och därigenom få klart för sig skillnaden mellan vad som år rätt och fel.

Dan sa...

Det finns de som helt enkelt har asocialt betende på grund
av att det är något fel i huvudet, och inte fel på samhället
som tex sexualbrottslingar. Medan de vanliga brottslingarna
helt riktigt kan bero på ojämlikhet

Anonym sa...

Vad är att klaga över? Mjäkiga straffskalor och domstolar som
alltid dömer i lägsta fjärdedelen av straffskalan? Krigsbrott som
aldrig, definitionsmässigt efter lagrens utformning, kan bevisas ? /AN

Anonym sa...

Det påstås emellanåt att, hårdare straff, och inte ens dödsstraff minskar brottsligheten.

Skulle vara intressant att höra en professionell statistiker uttala sig om detta. Det är åtminstone tre frågor som borde besvaras;
1. Är det bättre att inte utdöma något straff alls, oberoende av brottets art. Kommer brottsligheten att minska då? Och varför?
2. Om vi inför hårdare straff, kommer brottsligheten att öka då, eller förbli konstant...? Och varför i så fall?
3. Vad är mao bäst om man vill minska brottsligheten: inte göra något alls, ta bort alla straff eller öka straffpåföljden?
(Allt annat lika förstås)

Kjell Eriksson