2017-03-18

Vart går Liberalerna? Till frihetligheten eller till auktoriteten?

I dag öppnas Liberalernas riksmöte 2017 i Västerås. I min prenumererade pappersupplaga av Dagens Nyheter står det i dag inte ett ord om arrangemanget. Jag vet inte om tystnaden ska tolkas som ett tidens tecken på att Liberalerna har gjort sig irrelevanta eller om det bara är en tillfällighet.

Sant är emellertid att Liberalerna inte har lyckats utnyttja Moderaternas nedgång i opinionen till att stärka sin egen ställning i väljarkåren. I oktober 2016 erhöll Liberalerna 5.7 procent i Ekots sammanställning Svensk väljaropinion. Fyra månader senare, i februari 2017, erhöll Liberalerna exakt samma resultat, 5.7 procent. Under samma period minskade Moderaterna från 23.5 till 19.5 procent, medan Centerpartiet ökade från 7.7 till 11.7 procent. I de mätningar som genomförts sedan dess tycks tendensen hålla i sig. Moderaterna fortsätter att minska och Centerpartiet fortsätter att öka. Men Liberalerna ligger still.

*

Men liberalerna är värst, för de tror det jämnas ut
om för varje brud man visar också viker ut en k-k.

Så sjöng Björn Afzelieus i låten "Kvinnoförakt" på Hoola Bandoola Bands sista studioalbum "Fri information" (1975, MNW). Texten synliggjorde en skiljelinje i jämställdhetdebatten, där delar av vänstern kritiserade liberaler för att bortse från de strukturella faktorer som låg till grund för könsmaktsordningen. Debatten var hård och tidvis ful. Men den utgick från en gemensam utgångspunkt: hur ska vi bäst gå till väga för att åstadkomma ökad jämlikhet mellan män och kvinnor. Tiden präglades av öppenhet, frihetlighet och auktoritetsnedrivning Men tiden har förändrats. I dag präglas den politiska debatten i alltför stor utsträckning av undergångsdystopier, en slags Krösa-Maja-retorik där debattörer tävlar om vem som kan svartmåla Sverige mest.

Auktoritära nationalkonservativa och högerpopulistiska krafter har skördat framgångar, i USA och i Europa. De frihetliga perspektiven kommer i skymundan för krav på lag och ordning, stängda gränser och mer pengar till försvaret. Inom Liberalerna trängs båda dessa pespektiv. Ingen enskild partiledare profilerar sig så starkt i frågan om mer pengar till försvaret och mer pengar till polisen än Liberalernas Jan Björklund.

Jag skulle verkligen välkomna ett liberal parti som inte jagade vind i tron att fler poliser och starkare försvar på ett signifikant sätt skulle lösa de allvarliga samhällsproblem som naturligtvis också finns i vårt fantastiska land. En liberalism som stod upp för en generös flyktingmottagning, individuell frihet och en oförsonlig kamp mot den auktoritära högerpopulismen.

Kanske vänder det nu. I Aftonbladet skriver redaktörerna för Liberal Debatt och tidskriften Tiden tillsammans: På bägge sidor om mittlinjen måste frihetliga socialdemokrater och liberaler höja rösten mot de repressiva och auktoritära tendenser som märks till exempel i justitiefrågor och på integrationsområdet. Liberal Debatt och Tiden ska också ge ut ett gemensamt temanummer och ordna gemensamma seminarier utifrån en humanistisk människosyn och modern framtidsinriktad syn på Sverige.

Och i Jan Björklunds inledningsanförande på Liberalernas riksmöte var han tydligare än vad han brukar vara. Han riktade sig direkt till Moderaterna och sa: Liberalerna kommer inte att medverka till att ge politisk makt och inflytande till Sverigedemokraterna. Jublet som utbröt lyfte nästan taket i lokalen.

Så kanske vänder det nu. Låt oss vänta och hoppas. 

3 kommentarer:

Anonym sa...

"De frihetliga perspektiven kommer i skymundan för krav på lag och ordning, stängda gränser och mer pengar till försvaret" skriver Ulf. Men när jag läser försök att karaktärisera förutsättningarna för frihetlighet från liberala skribenter (och inte vänstersocialdemokrater/vänsterpartister som Ulf m fl) finner jag bl a "Förenklat har vi då två övergripande mål (läs förutsättningar): 1) den egna statens säkerhet, 2) att andra länder ska bli demokratiska rättsstater." Dvs krav som Ulf inte gillar anses av liberaler vara grundförutsättningar för frihetlighet. Jag bortser då från stängda gränser som ingen utom möjligen SD vill ha. En annan liberal ser platt skatt som uttryck för frihetlighet. Jag tror inte heller "att fler poliser och starkare försvar på ett signifikant sätt skulle lösa de allvarliga samhällsproblem som naturligtvis också finns i vårt fantastiska land." Problemen är mycket djupare än så. Den generösa flyktingpolitiken som Ulf som Ulf i strid mot sin egen partistyrelse vill återgå till har ju hittills t ex resulterat i att arbetslösheten bland utrikes födda är 22% och ökande. Naturligtvis ska vi bekämpa autoritär högerpopulism. Men vi kan inte tiga om den vänsterpopulism som bl a Ulf representerar och som saknar förankring i ekonomiska realiteter. Förmodligen därför som nationalekonomer är en bristvara på Ulfs kant.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Krav på lag och ordning samt ett fungerande territoriellt försvar är varken högerpopulism, vänsterpopulism eller liberalism. De är helt enkelt krav på att statsmakten skall uppfylla sina kärnuppgifter. Framför allt lag och ordning borde lyftas fram av vänstern, eftersom det handlar om jämlikhet inför lagen. När lag och ordning bryter ner i förorterna drabbas först och främst de allra svagaste. Stabo'erna från de högre samhällsskikten fortsätter (tillsvidare) att ånjuta relativ fysisk trygghet.

Anonym sa...

Det är fortfarande ca 40 jämt mellan blocken, och denterpaetiet, det partiet som är i mitten med sin gröna fyrklöverskrud, är det mest (numera) extremt nyliberala partiet, som anser att vi ska ta emot flyktingar utan "gränser" och lösningen är att flyktingarna, de som är längst ner, ska finansiera sin resa hit och sitt
uppehälle genom lån. Utöver att det som PM Nilsson skriver, är en smula hjärtlöst,
eller för att tala klarspråk, är cyniskt och mycket nära fascistiskt, (min egen definition, i det partiet är uppfattningen om att behandla alla lika som är här officiellt övergiven), så innebär öppna gränser och en raskt stigande permanent,(för att inte säga strukturell)underklass, krav på en mycket stark polisstat och väldigt många fängelser. Vi är redan på väg dit nu, och vi är rätt många som undrar om vardagsbrott kanske ska avkriminaliseras, eftersom polisen inte hinner med. Nä, endera är det önsketänkande, eller så är det båg. Varför ligger SD på närmare 20 % och vad var det som fick vänstern att skandera med i nyliberalernas irreversibla marsch mot att avskaffa staten, och hur går det med transfereringar, miljöskydd, trygghet, om det är fritt fram i busken för var enda kriminell dåre (dör det finns sådana därute), om just Sverige ska lösa det genom att ta varandra i händer och sjunga Cumbaja. S.W