2017-03-14

Ödesval i Nederländerna?

I morgon går Nederländerna till val. Intresset från omvärlden är stort. Valet beskrivs ibland som det första i en rad europeiska ödesval under 2017, där högerpopulistiska partier förväntas skörda stora framgångar. I morgon Nederländerna, senare i vår val i Frankrike och i höst i Tyskland. Särskilt stort intresse riktas mot den allt mer radikaliserade, främlingsfientlige högerpopulisten Geert Wilders, vars parti PVV (Frihetspartiet, Partij voor de Vrijheid) har möjlighet att bli största parti i morgondagens val.


Vi får väl se hur framgångsrik morgondagen blir för Geert Wilders och hans parti. Visst, PVV har goda möjligheter att öka från de tio procent man erhöll i valet 2012 och verkligen bli störst i Nederländernas svårt fragmentiserade partisystem. Men låt oss komma ihåg att PVV redan i valet 2010 erhöll drygt 15 procent av rösterna och då kunde växla in valresultatet i ett visst politiskt inflytande. Även om PVV i morgon får över 15 procent och blir största parti kommer inget annat parti i Nederländerna att vilja samarbeta med honom. Geert Wilders och PVV hamnar i en situation motsvarande Sverigedemokraterna - ett opinions- eller väljarstöd på drygt 15 procent, men isolerat från de övriga partierna erbjuds endast mycket små möjligheter till politiskt inflytande. (Med skillnaden att Moderaterna i Sverige nu öppnat dörren för samarbete med Sverigedemokraterna.)

Det var befriande att i dag läsa statsvetaren Andreas Johansson Heinös text om mediebevakningen av valet i Nederländerna. Johansson Heinö vänder sig emot mediernas extrema fixering vid Geert Wilders och PVV, samt den mediala berättelsen om en ständigt växande högerpopulism. Nederländerna har en tradition av främlingsfientlig högerpopulism. Redan 2002 vann Pim Fortuyn och hans främlingsfientliga parti 17 procent av rösterna och kunde bilda regering tillsammans med högerliberaler och kristdemokrater. (Pim Fortuyn själv mördades under pågående valrörelse.)

Så nej, det är inte så att högerpopulismen ständigt växer. Det är lätt att bli historielös. Visst finns det ett symbolvärde i om PVV lyckas bli största parti i Nederländerna i morgon. Men det innebär inte nödvändigtvis en "historisk framgång" för de högerpopulistiska krafterna, varken i Nederländerna eller i övriga Europa.

För den traditionella vänstern går det emellertid dåligt i Nederländerna. De som värnar öppenhet och frihet får i stället glädjas åt positiva opinionsmätningar för miljöinriktade GroenLinks och det vänsterliberala Democraten 66. Socialdemokraterna? Well, efter att i förra valet ha fått 24.7 procent av rösterna ligger partiet nu i en del opinionsmätningar under tio procent...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Enligt SvD får Wilders stöd av feminister och HBTQ-aktivister "som också ser invandringen som ett hot mot det progressiva samhället och allt som man kämpat så länge för". Är feminister och HBTQ-rörelsen islamofober? Jag tror att valets största parti blir nuvarande regeringschefen Mark Ruttes parti. konservativa VDD. Vilket ju inte säger så mycket i Nederländernas extremt fragmenterade partisystem med 12 partier i parlamentet (pga att det inte finns någon inträdesspärr). (Och socialdemokraterna håller på att utplånas på den europeiska kontinenten, undantaget Tyskland.) Trots väntade framgångar för t ex de gröna kommer de invandringskritiska partierna att få klar majoritet.
Till skillnad från Ulf tycker jag att SD haft ett mycket stort inflytande på politiken i Sverige. För utan Reinfeldts aversion mot SD skulle han aldrig träffat den överenskommelse med MP som ledde till att vi 2015 fick 163 000 asylsökande, varav 35 000 ensamkommande (20 ggr mer per capita än EU-snittet), en överenskommelse vi nu skördar frukterna av. För inflytande innebär ju inte att man får som man vill. Det kan också resultera i motsatsen.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Det verkar som om socialdemokraternas klasskampsparadigmer har nått vägs ände, inte bara i Sverige utan också i Holland. Och som Klas påpekar, i hela Europa. Det finns nya skiljelinjer i det post-industriella samhället, och väljarna köper inte längre analyser och partiprogram som har sin grund i marxismen.