2016-09-25

Det klarnar i regeringsfrågan

Det är två år kvar till valet 2018. Ändå är regeringsfrågan redan nu hetare i debatten än de flesta sakpolitiska frågorna. Något säger det om vår tid, jag är inte helt säker på vad.

Landskapet i regeringsfrågan har klarnat en del sedan jag senast formulerade mig i ämnet. Liberalerna och Jan Björklund samt Centerpartiet och Annie Lööf har nu varit tydliga med att de inte kommer att försöka bilda en ny alliansregering efter valet 2018, om de rödgröna partierna blir större än Alliansen.

Kristdemokraterna och Moderaterna har inte varit lika tydliga. Till och med Annie Lööf har öppet kritiserat Anna Kinberg Batra för bristande tydlighet i frågan: Anna Kinberg Batra behöver vara tydlig med hur hon ser på alternativen. Jag har varit tydlig med hur C ser på det och det är mitt ansvar. Sedan är det andra partiers ansvar att tala om hur de ser på det.

Anna Kinberg Batras svar till Annie Lööf kan närmast liknas vid ett rävgryt av talepunkter. Enda rimliga förklaringen till Anna Kinberg Batras medvetet otydliga svar är att hon vill hålla samman sitt parti, där det ju finns olika uppfattningar i synen på hur man bör förhålla sig till Sverigedemokraterna.

Liberalerna och Centerpartiet har således bundit sig vid masten. Om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna kommer vi därför sannolikt inte att få se en Alliansregering. Jag tror heller inte på en regering sammansatt av Moderaterna och Kristdemokraterna, med aktivt stöd från Sverigedemokraterna. En sådan regering skulle inte kunna mobilisera tillräckligt starkt internt stöd för att kunna regera.

Den spännande frågan blir i stället: Om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna i valet 2018 - väljer Centerpartiet och Liberalerna då att stanna i opposition i ytterligare fyra år eller väljer de att ingå i en blocköverskridande regering? 


En annan spännande fråga är hur Socialdemokraterna kommer att förhålla sig om Alliansen blir större än de rödgröna partierna. Till den frågan avser jag att återkomma inom kort.

5 kommentarer:

Jan Holm sa...

Avgörande för regeringsbildningen blir helt klart vilka partier som klarar 4% spärren.
Någon av MP,KD,L kan mycket väl hamna under 4% och då öppnar sig nya möjligheter.
Tror knappast att de borgerliga väljarna på nytt accepterar att Alliansen avstår från makten, om de kan få denna med hjälp av stöd från SD.
Att MP på nytt som 4% parti ska få inflytande över regeringen, medan SD med kanske 20 % av väljarkåren ska ignoreras, ter sig alltmer osannolikt.

Anonym sa...

Inom politik, liksom i fotboll, kan allt hända. Hur kommer c och l att förhålla sig om SD får 20-25% av rösterna, eller rentav blir Sveriges näst-största parti?

Anonym sa...

Tror absolut inte sista ordet är sagt. Två år kvar till valet.
Kjell Eriksson

Anonym sa...

Man skall nog inte utesluta att det i Sverige kommer att bildas ett parti "på andra sidan" om SD, kanske modellerat efter det tyska AfD. Detta kan, men behöver inte, ske redan till valet 2018. Att det sker till valet 2022 är nog troligare. Dit kommer de ur SD uteslutna att samlas - kanske tillsammans med dem som inte kan tänka sig att rösta på de politiska lycksökarna i SD:s ledning.

Att det då finns ett "värre" parti än SD kan möjliggöra för många att rösta på SD - rödgröna och allianspartier kommer att lida avsevärda förluster.

Anonym sa...

Eftersom Ulf gillar att l och c säger att största blocket ska bilda regering utgår jag från att han kommer att plädera för det i kommande krönika även om alliansen blir störst. Den som är mer bevandrad på sjön vet att binda sig vid masten, som l och c gör enligt Ulf, är det säkraste sättet att gå under. Lika säkert som för l och c att ingå i en koalition med s utan m. Enligt den senaste opinionsmätningen jag sett vill en majoritet av m-väljarna och kd-väljarna och en pluralitet av l- och c-väljarna att alliansen ska regera med passivt stöd av sd. Även om jag iofs aldrig röstat borgerligt tycker jag inte att borgerliga väljare föredrar en borgerlig regering när det är borgerlig majoritet i riksdagen i stället för en regering där v har vetorätt om statsbudgeten. Om alliansen accepterar nuvarande ordning vid oförändrad mandatfördelning mellan blocken kommer sd att nå oanade höjder. Det borde ju inte vara orimligt att en borgerlig majoritet bestämmer ens för en statsvetarprofessor.
Klas Bengtsson