I dag beslöt chefsåklagare Alf Johansson att inleda förundersökning angående att Kommunal hyrt ut en av sina lägenheter i Stockholm till utrikesminister Margot Wallström. Beslutet att inleda förundersökning ökar förstås pressen på Margot Wallström och på Stefan Löfven, även om chefsåklagaren är tydlig med att beslutet motiveras av den lägsta misstankegraden och att ingen person i nuläget är misstänkt för något brott. Steget till åtal är långt och en fällande dom osannolik, säger jurister jag brukar lita på.
Inom Moderaterna höjs nu röster för att i riksdagen väcka misstroendeförklaring mot Margot Wallström. Men blir det inget åtal blir det knappast heller någon misstroendeförklaring. Jag har svårt att se hur Centerpartiet och Liberalerna skulle tycka att det var en bra idé, och utan stöd från dessa partier skulle en misstroendeomröstning bara påvisa splittringen inom Alliansen. Jag tycker inte att det här är tillräcklig grund för att väcka misstroende, säger också Anna Kinberg Batra på tisdagseftermiddagen.
Skulle det ändå bli en misstroendeförklaring och den gick igenom är risken för regeringskris överhängande. Liberalerna och Centerpartiet vill inte regera i minoritet på Sverigedemokraternas nåder, och ingen (mer än just Sverigedemokraterna) vill ha ett extra val. Även det talar mot en misstroendeförklaring.
Men i dessa tider kan vi inte vara säkra på någonting. Kristdemokraternas stridslystna kader körde över sin partiledning och såg till att Decemberöverenskommelsen föll. Har Anna Kinberg Batra den politiska styrkan att stå emot sin partikader när den kräver misstroendeförklaring? Osvuret är bäst.
En sak är säker. Med facit i hand var det dumt av Margot Wallström att tacka ja till Kommunals erbjudande om att hyra ut en lägenhet till henne. Jag blir också allt mer övertygad om att regeringsledamöter borde få möjlighet att hyra lägenhet på samma villkor som riksdagsledamöterna får.
15 kommentarer:
Det är beklämmande att Margot Wallström inte har tillräckligt bra rådgivare som kan avråda henne för att ingå avtal med Kommunal om en lägenhet. Varför förstår inte Margot Wallström själv att hon inte skall teckna sådant avtal.
Jag hörde idag i SR P1 Nordegren och Epstein om det förra Utrikesministerhotellet på Blasieholmen. Det var förr utrikesministerns tjänstebostad. Men när Torsten Nilsson blev utrikesminister ville han inte bo där, och det gjorde ingen senare utrikesminister heller.
Så dumt att denna praxis bröts. Dagens problem hade inte behövt uppkomma.
Och vad används det förra Utrikesministerhotellet för idag? Sålde staten huset?
DEt var min första kommentar - se till att regeringen har några lägenheter för statsråd som nu och då dyker upp på scenen. Det ordnade sig till slut för riksdagsledamöterna även om det tog tid. Min egen bostadshistoria i Stockholm kan tjäna som exempel. Först ett hotellrum som måste bytas varje vecka, sedan ett inhyserum i Vasastan, sedan ett kombirum i riksdagshuset, vilket innebar ett stort hopp Men då hade jag hunnit till slutet av min riksdagsbana. Nu kan de flesta riksdagsledamöter få hyra en bostad i hus som riksdagen äger. Inget fackförbund eller några fastighetsägare behöver vara inkopplade. Ingen behöver jaga runt efter en ssäng att vila sitt trötta huvud emot.
Är det bara jag som tycker att det är helt rimligt att man som statsråd tackar ja till att hyra en lägenhet när man precis fått jobb som utrikesminister och på kort varsel behöver en lägenhet i Stockholm (något som sägs vara svårt)? Hon har dessutom försäkrat sig om att det inte bröt mot några av Kommunals regler för uthyrning (att hon inte går före någon i någon kö mm) det står också i kontraktet att det bara gäller så länge hon är statsråd. Jag undrar om hennes företrädare (eller hur många andra ministrar) som skulle vidtagit samma åtgärder.
Jag tycker definitivt inte vår utrikesminister ska ta time-out. Hon behöver till hundra procent fokusera på att sköta utrikespolitiken, inte sitta hemma och grubbla över varför en åklagare startat en utredning.
Sen kan jag hålla med om att det finns en liten risk för att det uppstår en beroendesituation när någon hjälper en att få hyra en lägenhet på det sätt som Kommunal gjort. Det är inte optimalt. Det verkar vettigt att statsråden får tillgång till någon form av tjänstebostad, inte minst ur säkerhetssynpunkt.
Vill man förfäras över onödiga förmåner kan man också ta en titt på utrikesministerns kontor i Arvsfurstens palats: http://publish.tt-gruppen.com/2014/08/20/det-politiska-bildspelet/052-rum-053-sz8306e0/
Jag har en idé som skulle lösa många problem för dagens politiker under överskådlig tid framöver: flytta riksdagen till Rosengård i Malmö, där finns gott om billiga lägenheter och det är dessutom nära till kontinenten :-) bara 20 minuter till Kastrup via Öresundsbron, den vackra utsikten får man på köpet (eller det brukade ta 20 minuter till Kastrup innan gränskontrollerna). Regeringsplanet kan de ha i Skurup.
Särintressen ska inte tilldela ministrar lägenheter, fastigheter, resor mm.
Spelar ingen roll om det är Kommunal, ett privat företag i vårdbranachen, Ryssland eller Hamas. Frågan kring beroendeställning uppstår och vips är förtroendet borta.
Eftersom det nu tillsats en undersökning/utredning , så kommer det hela som vanligt att utmynna i just ingenting.
Sen borde ju Wallström sett till att inte hyra av särintressen.
Givetvis borde det finnas tjänstebostäder tillgängliga , eftersom det ändå är staten som står för hyreskostnaden.
Frågan är varför kommunal erbjuder just henne en bostad...?
Kjell Eriksson
Lägenhet till Wallström. Sedan blir Annelie Nordström ny ordförande för EPSU. Bara sånt som händer.
"Särintressen ska inte tilldela ministrar lägenheter"
Nä, det kan jag hålla med om, men är inte en privat hyresvärd också ett särintresse? Det är svårt hur man än gör. Att registrera sig i den kommunala bostadskön är ju lönlöst om man behöver en lägenhet nu och inte om tjugo år. Kommunal hyr tydligen ut lägenheter, och Wallström fick möjlighet att hyra en enligt de regler som fanns (och med ytterligare begränsningar som Wallström propsade på).
Wallströms lägenhetsaffär är i sak en ickefråga som naturligtvis utnyttjas av politiska motståndare. Naturligtvis ska statsråd ha rätt till tjänstebostad likt riksdagsledamöter. Däremot är jag kritisk mot hennes undanflykter: "detta strider mot allt jag står för." Mona Sahlin sa: det är häftigt att betala skatt. Det tycker uppenbarligen inte Wallström som betalade den låga EU-skatten under sina år i Bryssel i stället för svensk skatt. Som extra belöning får hon dessutom livslång pension på 80 000 kr i månaden från 65 år av Bryssel. Privatekonomiskt har hon varit om sig och kring sig (Postkodlotteriet etc). Konstigt att också detta inte Strider mot allt hon står för. Alla ord när handling fattas är dåraktiga och tomma, skrev Kyrklund i Polyfem förvandlad.
Klas Bengtsson
"Naturligtvis ska statsråd ha rätt till tjänstebostad likt riksdagsledamöter"
Hon har ingen rätt till tjänstebostad förrän reglerna är ändrade. Och vill man göra folket ännu mer förbannade så ska man självklart ge Wallström som tjänat 27 mille och knappt skattat för detta en lägenhet.
Wallström har väl betalat skatt enligt de regler som finns? Man kan ha åsikter om de reglerna (och lönerna), men varför just Margot Wallström ska betala extra mycket i skatt förstår jag inte. Tycker man skattereglerna är dåliga får man gärna propsa på att de ska ändras, men att välja ut en politiker och sen enbart kritisera henne för att hon följer reglerna och gör som alla andra är inte seriöst, bara mobbing.
Alla riksdagsledamöter har möjlighet att bo i en tjänstebostad medans de sitter i riksdagen. Samma regler borde rimligen gälla statsråden.
Ingen har "fått" en lägenhet (även om detta upprepas i media ständigt), hon har fått möjlighet att hyra en lägenhet medans hon är utrikesminister. En tjänstebostad skulle innebära att man får låna en lägenhet under arbetsperioden. Ingen har "fått" en lägenhet i bokstavlig mening.
Hade hon köpt en bostadsrätt hade hon antagligen kunnat tjäna en hacka på Stockholms överhettade bostadsmarknad, men hon valde istället att hyra en, antagligen för att det var smidigast så och hon ville ägna sin tid åt jobbet, inte lägenhetsaffärer.
Jag förstår inte heller varför hon får kritik från de som kallar sig liberaler för att hon försvarar mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Ryssland, Saudiarabien, Polen, mm. Eller för att Sverige erkänt Palestina, är det någon vettig människa som inte tror att en tvåstatslösning är den bästa vägen framåt (förutom Netanyahu)?
Mediadrevet som jagar Margot Wallström bekräftar som fenomen min tidiga kommentar. Hennes mest oförsonliga fiende har funnit tiden lämplig att ge betalt för Sveriges erkännande av Palestina. Före avslöjandet av Kommunals vidlyftigheter i krogbranschen var Wallströms bostadsfråga överhuvudtaget inget problem i media. Men så snart Metropol Palais och Marholmen kom på tapeten, och uppgiften kom att Wallström hyr hos Kommunal, så ansåg Wallströms dödsfiende att det var dags att angripa henne. Kommunals skandal skulle spilla över på Wallström och garantera en framgångsrik förtalskampanj.
Och som väntat har en lång rad av korttänkta journalister hakat på och förvandlat denna anka till en lavin av dumhet, elakhet och allmän idioti.
@Orion77: Det finns väl massor med andra intressenter som gynnas av att misskreditera Wallström. Jag tror den enklaste förklaringen är dagens medieklimat, pr-byråer, sedvanlig högerjournalistik och den borgerliga mediedominansen.
@Karl Persson: Förvisso har Wallström fler politiska fiender än Israels regering, men de är inte skrytsamma över det utan försöker agera mer diskret.
Jag tror att Wallström kommer ut ur detta drev oskadad, kanske stärkt. Och så småningom kommer detta drev att bilda lärostoff i utbildningen inom media. I väntan på det rekommenderar jag en beskrivning av ett tidigare mediadrev, det mot Mona Sahlin 1996, som ledde till att hon förlorade chansen att bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Se "Tobleroneaffären" av Mikael Romero (Norstedts 2012, pocketutgåva 2013). Romero var vid tiden Sahlins pressekreterare och har därför kunnat rapportera från stormens öga.
Skicka en kommentar