På senare tid har jag ofta sagt att det som händer inom Moderaterna får en avgörande betydelse för svensk politik framöver. Bildandet av de Nya Moderaterna var en grundbult för skapandet av Alliansen. Genom att Moderaterna gick åt mitten minskade de ideologiska och sakpolitiska skillnaderna mellan de fyra borgerliga partierna, vilket gjorde det lättare att komma överens och att hålla samman Alliansen i regeringsställning. Men nu tycks de Nya Moderaterna vara på väg att ömsa skinn och bli de gamla Moderaterna igen - eller?
Bildandet av de Nya Moderaterna innebar att många av den gamla stammens moderater kände sig politiskt övergivna. Deras frågor om t ex ett starkt försvar, lag och ordning och en restriktiv flyktingpolitik fick inget gehör. De accepterade den nya politiken så länge den innebar att partiet kunde regera. Men efter valförlusten 2014 är situationen förändrad.
Bildandet av Nya Moderaterna innebar också att det blev ganska så tomt på högerflanken i det politiska landskapet. Sverigedemokraterna kunde ohotat ta delar av det området i besittning. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor har tydligt deklarerat att hon ser Kristdemokraterna som ett högerparti. Om både Kristdemokraterna och Moderaterna drar sig högerut får vi en jämnare fördelning av de politiska partierna över hela den politiska skalan.
Men i så fall blir det också svårare att återskapa Alliansen med samma starka enighet som inför valen 2006 och 2010. Det är också svårt att se varför en borgerlig väljare skulle rösta på Kristdemokraterna i stället för på Moderaterna om de positionerar sig på samma punkt i det politiska landskapet. Centern och Liberalerna måste välja om de vill fortsätta det täta samarbetet med Kristdemokraterna och Moderaterna, trots att det ideologiska och sakpolitiska avståndet vuxit. Eller om de i stället vill försöka genomföra delar av sin politik genom uppgörelser med de rödgröna partierna.
Vad vill Anna Kinberg Batra? Vill hon hålla kvar sitt parti som de Nya Moderaterna och den vägen underlätta sammanhållningen inom Alliansen? Eller vill hon överge centrala delar av Fredrik Reinfeldts politik och åter etablera Moderaterna som ett mer genuint högerparti? Ingen vet. Kanske vet inte ens Anna Kinberg Batra själv. De svar hon ger när journalister ställer frågan kan tolkas i alla riktningar. Det är möjligt att hon vill hålla fast vid grunddragen i den politik som utformades på Fredrik Reinfeldts tid, men att partiets medlemmar och aktivister vill annorlunda.
Frågetecknen hopar sig. Svar kommer senast inför valet 2018. Kommer Moderaterna att vilja regera med SD-stöd öven om de rödgröna partierna är större än Alliansen? Kommer Moderaterna i så fall att få med sig Cengterpartiet och Liberalerna på en sådan linje?
Delsvar får vi kanske redan i kväll, då Anna Kinberg Batra tillsammans med statsminister Stefan Löfven i kväll medverkar i säsongspremiären av SVT Agenda.
4 kommentarer:
Ja, frågan om vart M är på väg är en bra fråga. Inte fick vi något vidare besked igår i SVTs Agenda. AKBs huvudsakliga ärende tycktes vara att komma åt Stefan Löfven, so oder so, men för mig gör hennes framtoning att det inte lyckas.
Kanske är AKB på väg att återupprätta en del av det politiska bagage som Fredrik Reinfeldts "Nya moderater" lämpade över bord, men det tycks gå sakta och tveksamt.
AKB är i en mycket svår sits. Själv tror jag att Moderaternas sttorhetstid går mot sitt slut. När man går tillbaka till sina gamla positioner som man hade innan Reinfeldt så kommer man förlora nyliberala väljare till Centern och många moderata arbetare kommer att lockas över till SD om inte de dras till S.
Således kan det säkert vara så att Centern växer ikapp M på sikt och SD blir största borgerliga parti i nästa val. Troligen åker KD ur riksdagen då de blir redundanta när M klampar åt höger. Liberalerna ligger också illa till men kan ju bli en joker.
På vänsterhalvan så kanske S förlorar men då kanske mer till V och kanske också till Fi så det är inte alls omöjligt att den politiska kartan är totalt och helt imgjord i nästa val.
Det som förvånar mig är att inte V går bättre nu när S har problem. Klart underbetyg till Sjöstedt. Tror att det beror på att de upplevs som världsfrånvända när de exempelvis inte ser några problem med islamiseringen i förorterna trots att deras egna kvinnliga riksdagsmän slår larm. Kan kanske ändra sig när invandringsfrågan ramlar ut ur dagsagendan vilket ju förr eller senare måste ske.
Jag har fått intrycket att AKB nog vill fortsätta på Reinfeldts linje men att partiet är splittrat och det var lättare att få de missnöjda grupperingarna att sitta still i båten när det gick bra och man satt i regering. Nu har opinionen förändrats och kritikerna har fått blodad tand i och med att KD bröt decemberöverenskommelsen.
Det viktiga är att Carl Bildt aldrig mer får uppträda som representant för Sverige, eller för någonting överhuvudtaget.
Skicka en kommentar