För ett par veckor sedan – den 18 november - beslöt Säkerhetspolisen att höja hotbilden för Sverige från 3 till 4, från ”förhöjt hot” till ”högt hot”. Det är den högsta hotnivån någonsin. Samtidigt tillkännagavs att en 25-årig man anhållits i sin frånvaro, misstänkt för förberedelse till terroristbrott.
Dagen därpå – den 19
november – meddelade statsminister Stefan Löfven att regeringen avsåg att
genomföra flera insatser för att motverka terrorism i Sverige. Insatserna
bestod i att utreda förslag på hur
Åklagarmyndigheten, Säkerhetspolisen och Polismyndigheten kan få avlyssna
information som skickas genom krypterade kanaler, driva frågan om kontroll av biometriska uppgifter vid
gränserna till Schengenområdet samt utreda om det finns tillräckliga
möjligheter till kameraövervakning på särskilt brottsutsatta platser och andra
platser med ett förhöjt skyddsbehov.
Enskilda
repressiva åtgärder försvaras gärna med en förstärkt hotbild och med att de
bara är temporära. Men när hotbilden väl förändrats är det sällan som de
repressiva åtgärderna avskaffas. Vi har vant oss vid dem och de har blivit en
del av vår vardag. Det är en olycklig och oroande utveckling.
Angående
statens övervakning av sina medborgare så anser jag för övrigt att möjligheten
att ge Edward Snowden politisk asyl i Sverige bör ges en seriös prövning.
Texten är publicerad i Aktuellt i Politiken, 4 december 2015.
Texten är publicerad i Aktuellt i Politiken, 4 december 2015.
3 kommentarer:
Staten är väl inte ensam, kameror är ingenting mot vad kombinationen:
kreditkort (du blir kartlagd var du är, när, vad du köper, för hur mycket.)
Mobil, var du är, vem du ringer till och vilka som är ditt kontaktnät
dator, se mobil fast e-post
Face-book, linked in etc
Google, vad du söker på.
browser, var du surfar på för portaler, vilka tider
och detta är nog bara början, innehåll i vad du skriver är inte alls lika viktigt som vem du kontaktar när, och vem som känner vem i nästa led, dvs den som övervakar vet vilka dina vänners vänner är, men det vet inte du.
Till detta kommer all elektronisk myndighetsinformation, som hanteras av IT-system som myndigheter själva inte kontrollerar eller har kunskap om.
Till på köpet blir kunskapen om teknik allt längre, ju högre upp i kedjan du kommer och formen allt.
Integritet kan man glömma, och frågan är mer om staten inte kan sägas vara god (som sund grundregel), så är de företag som levererar IT till staten inte ens tiondelen som den godhet staten trots allt har.
vänta bara tills IOT slår, när din bil är övervakad, liksom när på kvällen du öppnar ditt kylskåp. och övervakningskameror, jisses, bildanalysinstrumenten har bara funnits tilgängliga i ett år, sådan där kurvanpassad regresionsanalys, som innebär att datorn tränar sig själv, + taligenkänning, så integritiet, det finns i framtiden ute i skogen, precis som alltid. S.W
@ S.W
Jo, fast det är ju skillnad på vem som har tillgång till informationen och vad de får göra med den.
Mobiltelefonoperatörerna måste veta var telefonen befinner sig för att kunna koppla upp samtal till mobilen, det innebär att de vet ungefär var människor är hela tiden. Tidigare fick de egentligen inte lagra den informationen längre tid än vad som var nödvändigt för att tillhandahålla telefonitjänsten enligt personuppgiftslagen. Det är där datalagringsdirektivet kom in, man ville tvinga telefonbolagen till två saker:
1. Lagra information om var människor befinner sig.
2. Göra informationen lätt tillgänglig för myndigheter.
I slutändan innebar datalagringsdirektivet också en övre gräns för hur länge data fick lagras, så på ett sätt blev faktiskt möjligheterna för polisen att få tillgång till informationen sämre än tidigare.
Det stora problemet uppstår först när all information om en person samlas och bearbetas på ett ställe. Telefonbolagen och kortbolagen har bara tillgång till ett begränsat urval av all data om en person. Men data som samlas in, t.ex. via webbtjänster som Facebook, eller av kontokortsbolagen för att kartlägga våra inköpsvanor är inte reglerad ordentligt. Många företag säljer denna information vidare till högstbjudande. Då kan ett företag köpa in information från flera olika källor och sammanställa informationen om en enskild person.
Men privata företag har inte tillgång till saker som e-post, och chattinformation mm, och de kan inte se vilka webbsidor du besöker eller vilka nyhetsartiklar/bloggposter du läser, osv. De är bra på att samla in mycket information ändå, och det är ett problem, men det är ändå begränsat vad de kan komma åt.
Det staten nu börjat göra är att samla in all data om alla människor urskiljningslöst, även privat e-post och annat, och gör den tillgänglig för NSA och FRA. Även e-post och andra privata meddelanden. De kartlägger vad vi läser för webbsidor, nyhetsartiklar, bloggar, osv. De kartlägger vilka kontakter vi har via telefon, meddelanden, e-post, Facebook, Twitter, osv. De vet vem vi dejtar, om vi tittat några gånger mer på någons profil på Facebook än vad som är statistiskt normalt osv. De vet vad vi har för hobby, om vi gillar katter eller hundar. De kan se var alla med mobiltelefon befinner sig 24/7. De kan se vad du har för frukostvanor, vilka tidningar du prenumererar på, osv, osv.
Det är lätt att inse att det innebär att man kan kartlägga sexuell läggning, religionstillhörighet, åsikter, om inte exakt vilket parti du röstar på så alla fall vad som är sannolikt att du röstar på.
De lagrar all denna information i en gigantisk databas flera år bakåt så att de vid behov med en knapptryckning kan se var varje människa befunnit sig och vem de pratat med, vad de sagt och läst flera år tillbaka. Det är ett övervakningsmaskineri utan motstycke.
Privata aktörer har inte i närheten av så mycket information om människor, även om de gör sitt bästa för att samla in den. Det vore ändå möjligt att begränsa hur och vad för data företag får samla in och vad de får göra med den, och det finns ju redan PUL tex.
De åtgärder som man nu föreslog verkar ändå futtiga i jämförelse med FRA-lagen. Jag kan tycka det är rimligt att säpo har möjlighet att installera spionprogram i datorer och telefoner om det görs i undantagsfall och enbart när det finns misstanke om grov brottslighet. Det stora problemet idag är massövervakningen av människor även när det inte finns brottsmisstanke och att den informationen automatiskt lämnas vidare till andra länder som vi inte har något demokratiskt inflytande över.
Sen är det också oroväckande att man försöker hasta igenom sådan potentiellt farlig lagstiftning till synes panikartat. Det är inte en akut fråga utan något man kan diskutera och fundera över i vanlig ordning. Risken att utsättas för terrorbrott är trots allt extremt liten, då måste man också fråga sig om åtgärderna står i proportion till hotet.
"... anser jag för övrigt att möjligheten att ge Edward Snowden politisk asyl i Sverige bör ges en seriös prövning." skriver Ulf B.
Javisst! Och en verkligt seriös provning av detta ärende kan bara sluta med att E.S. ges asyl här i Sverige. Även om det medför den mycket svåra frågan om hur han ska kunna ges ett adekvat skydd här, mot såväl Storebror som diverse Lillebröder.
Skicka en kommentar