I dag öppnas Kristdemokraternas riksting i Västerås. Det är inte ett parti i medvind som möts. Senaste Sifo-mätningen ger Kristdemokraterna 3.7 procent av väljarstödet, det vill säga under fyraprocentsspärren till riksdagen. I Sifo:s nya förtroendemätning för partiledare hamnar Ebba Busch Thor näst sist, med bara Jimmie Åkesson bakom sig. Låt vara att Ebba Busch Thor är föräldraledig, och inte har haft så många möjligheter att sätta avtryck i opinionen ännu.
Två frågor på rikstinget lär få stor uppmärksamhet - svenskt Nato-medlemskap samt Decemberöverenskommelsen. Partistyrelsen förordar att Sveriges militära alliansfrihet skall upphöra och att Sverige i stället skall söka medlemskap i Nato. Men partistyrelsen är splittrad - förste vice ordförande Jakob Forssmed och andre vice ordförande Emma Henriksson uppges ha reserverat sig mot beslutet. Utgången är oviss, även om jag anar att Nato-anhängarna har ett visst försteg.
De ombud som vill avveckla Decemberöverenskommelsen har i praktiken inte så mycket att hoppas på. Av 26 distrikt vill 20 behålla Decemberöverenskommelsen, endast sex vill säga upp den. Ombuden är fria att rösta som de vill, oavsett vad deras distrikt anser. Men sannolikheten att rikstinget skulle säga nej till Decemberöverenskommelsen är utomordentligt liten.
Om Kristdemokraterna, mot all förmodan, ändå skulle lämna Decemberöverenskommelsen - vad händer då? Folkpartiledaren Jan Björklund tvekar inte, utan hävdar bestämt att det i så fall leder till nyval inom kort. Jan Björklunds uttalande kan bidra till att skrämma upp Decemberöverenskommelsemotståndarna inom Kristdemokraterna - partiet riskerar att trilla ur riksdagen om ett extra val verkligen skulle komma till stånd.
Motståndarna inom Kristdemokraterna till Decemberöverenskommelsen är splittrade i frågan om vad de vill ha i stället. En del kanske hoppas på att allianspartierna skulle kunna ta över regeringsmakten utan ett extra val och styra med stöd av Sverigedemokraterna. Andra hoppas på att den rödgröna regeringen skulle tvingas förhandla med allianspartierna inför vara budgetomröstning under mandatperioden. Men sådana förhandlingar skulle ju försvaga den rödgröna regeringen avsevärt. I stället skulle Stefan Löfven sannolikt göra allvar av hotet om extra val - ett extra val som Kristdemokraterna absolut inte vill ha.
En annan möjlighet är att ett nej från Kristdemokraterna till Decemberöverenskommelsen följs av - ingenting. De övriga allianspartierna kommer knappast att ändra sig och börja lägga ett gemensamt budgetförslag bara för att Kristdemokraterna vill hoppa av en ingången överenskommelse. Konsekvensen blir i stället att Alliansen splittras och att allianspartierna får det betydligt svårare att framstå som en enad kraft inför valet 2018.
Det är alltid lätt att vara efterklok. Alliansen band verkligen ris för egen rygg genom att lägga en sista gemensam budget efter valet 2014. Om de avstått hade Decemberöverenskommelsen aldrig behövt komma till stånd.
8 kommentarer:
Decemberöverenskommelsen kommer säkert att överleva till nästa val. Jag tror också att den överlever nästa mandatperiod om de de borgerliga (alliansen) blir fler än de rödgröna. Annars är det kört. De borgerliga väljarna kommer inte att acceptera ytterligare 4 år med en vänsterpartistisk vetorätt om statsbudgeten. Och Kinberg Batra får avgå. Det bäddar i så fall för en lång socialdemokratisk ökenvandring. SD gör inte om sitt misstag. De fäller inte en borgerlig regering. Som socialdemokrat av äldre snitt (gråsosse eller betongsosse, inte a la Bjereld) undrar jag med Widar Andersson: vart har mitten i svensk politik tagit vägen?
Skulle tro att det är en betydande del av DÖ-motståndarna inom KD som egentligen vill se en Alliansregering med SD:s stöd, men inte vill säga det rakt ut. KD är ju mittemellan M och SD på skalan.
Det kan ju också vara så att enda sättet att få SD att öka i opnkonen är just att överge DÖ. Man måste kanske tänka lite på eftermälet också, och inte bara hur det är just nu.
Kjell Eriksson
Markus W: Jag är inte speciellt insatt i hur KD ser ut. Officiellt har de en värdekonservativ och kristen ideologi/värdegrund om jag förstår det rätt. Man kan ju tänka sig att en del kristna fundamentalister lockas av SD:s islamofobiska retorik, men samtidigt går SD:s politik stick i stäv med en kristen värdegrund, så jag kan inte se hur de skulle kunna få ihop det med SD, men folk är inte alltid rationella heller.
Om KD bejakar den extrema "svansen" mer och mer så kommer de tappa sina mer moderata och social-liberala medlemmar vilket jag antar skulle vara besvärligt för ett parti som ligger under 4%-spärren.
DÖ är lite utav en "win-win" situation för Socialdemokraterna just nu. Om DÖ splittrar alliansen så tjänar S mer på det (och ett eventuellt nyval), om DÖ blir kvar så kan S regera vidare. Som Ulf säger, det är kanske lätt att vara efterklok men det är alliansen som har skapat behovet och beroendet av DÖ själva (kanske för att de gjorde misstaget att tro att SD skulle följa praxis). Sedan ville inte FP/C bilda mittenregering med S heller. Det ser onekligen ut som om alliansens försök att hålla fast vid blockpolitiken är en huvudorsak till den nuvarande situationen med DÖ.
Jag hoppas borgarna överger blockpolitiken för jag tror inte det är bra för demokratin att medborgarna bara har två alternativ att välja på. Det är för mycket strategi och för lite ansvarstagande för helheten idag, det kommer alla att förlora på i längden. Målet är väl att det ska gå bra för oss medborgare i längden, inte att "vinna" val till varje pris?
Ser nu att KD beslutat sig för att överge DÖ, tror det var dumt gjort av dem. Men de kanske räknar med att dra till sig DÖ kritiska röster från de andra allianspartierna samtidigt som de andra borgerliga partierna kommer att upprätthålla DÖ fram till nästa val ändå, så de behöver inte ta ansvar för beslutet i praktiken?
Nu har KDs kongress beslutat att frångå DÖ.
Vi bör komma ihåg två saker: 1) Stefan Löfvens "utsträckta hand", som Alliansen vägrade att ta emot, och därmed hänvisade S till MP och/eller V. Sverige kunde alltså ha fått en regering S + Alliansen, eller S+M. 2) Den som formulerade DÖ var Fredrik Reinfeldt, som efter valet omedelbart sjappade från arenan, vilket ställde till det för M, fram till dess att M kunde välja ny partiledare -- och därmed kostade värdefull tid för Alliansen. Som utan tvivel spricker nu.
Men kanske finns en möjlighet nu att vi får en regering S + valda delar av Alliansen?
Nu har rikstinget röstat nej med stor majoritet. KD kan tjäna på det framöver, tror du underskattar missnöjet bland borgliga väljare. Främst FP och M kan tappa väljare. Kanske får vi se en polarisering i borgligheten, där C och KD är vinnarna.
Skicka en kommentar