Utrikesminister Margot Wallström planerar för att besöka Israel i höst. Det är bra. Sverige har goda, upparbetade relationer i Palestina och varje försök att utveckla relationerna med Israel bör uppmuntras. Sveriges möjligheter att sätta avtryck i den politiska utvecklingen i den israelisk-palestinska konflikten underlättas om vi har fungerande relationer med båda parter.
Nu är det långt ifrån säkert att Margot Wallström välkomnas i Israel. Sveriges erkännande av Palestina väckte stor ilska i Israel och mycket talar för att tiden ännu inte är mogen för ett svenskt besök. Det är Israels sak. Men isolationismen skadar Israels egna intressen och förstärker bilden av att Israel egentligen inte önskar en tvåstatslösning.
Israel behöver sina vänner. Men den högerledda regeringen, som inrymmer flera extrempartier, bedriver en politik som får varje Israelvän att gnissla tänder av förtvivlan. Bosättningspolitiken fortsätter. Behandling av det palestinska folket, som lever under israelisk ockupation, innebär grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Israel försvårar också upprättandet av en tvåstatslösning genom att i indirekta förhandlingar med Hamas sondera förutsättningar för att byta ett stopp för raketattacker mot lättnader av blockaden av Gaza och i praktiken garantera Hamas makten över Gaza under överskådlig tid.
På den palestinska sidan är bilden också mörk. Försoningsprocessen mellan Fatah och Hamas har - igen - gått i baklås. President Abbas ställning i opinionen är mycket svag. Abbas har i sitt tal i generalförsamlingen igår klargjort att han inte längre känner sig bunden av Oslo-avtalet, eftersom Israels politik i praktiken satt avtalet ur spel.
Såväl Israel som Palestina behöver idag alla kontakter de kan få. En gång i tiden blomstrade de svensk-israeliska relationerna. Det var innan Israel blev ockupationsmakt och den destruktiva och olagliga bosättningspolitiken tog sin början. Sverige väcker fortfarande starka känslor i Israel, och jag utesluter inte att Sverige på nytt kan bli en viktig samtalspartner för Israel.
Noterar för övrigt att det stora internationella intresset för Margot Wallström fortsätter, nu senast med en stor, uppskattande artikel i Financial Times. Jag har tidigare berättat att jag aldrig blivit uppringd av så många internationella journalister som vill prata svensk om utrikespolitik och om Sveriges utrikesminister som under det gångna året. Hittills tyder inget på att intresset håller på att mattas av. Då gäller det bara att svensk utrikespolitik förmår leverera också. Antar att frågan om ett svenskt erkännande av Västsahara ligger långt fram i pipelinen.
9 kommentarer:
Sverige kan inte folkrättsvidrigt erkänna Palestina som en stat samt ytterligare öka på med biståndspengar till Palestina utan några motkrav och samtidigt ha goda relationer med Israel. Nu råder en iskall relation mellan de båda folkvalda regeringarna. Självfallet kan då inte Sverige spela någon roll vid en framtida förhandlingssituation. Det krävs ju att båda parter har förtroende för Sverige.
Sverige näringsliv och forskarsamhälle; särskilt inom medicin, naturvetenskap och informationsteknologi har emellertid goda relationer med Israel.
Israel har för övrigt goda relationer med ett flertal länder i Europa. Särskilt med Tyskland, Italien, Tjeckien, Polen med flera centraleuropeiska länder. Israel har även strategiska och långsiktiga affärsrelationer med Kina, Indien med flera länder.
Det är bekymmersamt med det palestinska ledarskapet. Kan man lita på ledningen för Hamas och Fatah? När det blir det val? Abbas presidentperiod gick ut för flera år sedan. Palestinas vänner i världen skickar mycket stora belopp som bistånd. Det skadar samhällsutvecklingen och gör landet biståndsberoende. Biståndspengarna göder ineffektivitet och korruption. Förhoppningsvis kan en ny ledargeneration ta över om några år.
Jack London
Israels ockupation strider mot folkrätten och något fredsavtal med nuvarande regering är inte möjligt. Men palestinierna missade ett gyllene tillfälle att sluta fred med Israel. Och att sluta fred med Hamas, en organisation som inte erkänner rätt attIsraels existera och som backas upp av Iran går naturligtvis inte. Om Wallström släpps in i Israel lär det inte förbättra de usla relationerna med arabländerna som hon skapat, senast manifesterat i att IKEA inte får etableringstillstånd i Marocko. Och inte lär det bli bättre om vi erkänner al Quida-sympatiserade Polisarios Västsahara. Igår hade regeringen resultatet av migrationen under kontroll enligt Morgan Johansson. Idag inrättar samma regering krisgrupper. Varför inte göra det också för utrikespolitiken?
De israeliska krumbukterna är ändå stor komik - särskilt när det gäller bojkott.
För ett par veckor sedan annonserade supermakten Island med sina 320 000 invånare (!!) att man skulle bojkotta israeliska varor med anledning av statens behandling av palestinierna.
Detta genererade naturligtvis rejält med hysteriska kommentarer från den politiska eliten i Israel, att det hela handlade om ”Israelhat”, ”en vulkan av [isländskt] hat”, osv osv.
(Ännu lustigare blev det när de sysslolösa ”nazistjägarna” på Simon Wiesenthal Center utfärdade ett hotfullt dekret; ”Iceland is a major tourist destination, including for many Jews and Israeli tour groups. However, when the elected leaders of its main city pass an extreme anti-Israel and anti-Semitic law, we would caution any member of a Jewish community about traveling there,”, ““We urge Reykjavik’s City Council to immediately rescind their racist vote,…”
Ok. “Iceland as Major tourist destination for Israelis”…
I verkligheten är det så få som reser från Israel att nationaliteten inte ens har en egen grupp, utan sorteras in under kategorin ”Övriga”.)
Men nu när Wallström faktiskt vill ha kontakt med Israel, då ska man från israeliskt håll plötsligt inte träffa henne, man väljer självmant att isolera sig.
Den typen av reaktion kan i längden bli synnerligen spännande.
För om fler länder drar på sig den israeliska regeringens vrede, och efterföljande bojkott har man i Israel självmant pådyvlat sig den isolering som man ständigt skäller över – när någon annan lyfter förslaget.
Saken är enkel.
Sverige erkänner den fiktiva staten Palestina som representeras av organisationer med målet att helt utplåna Israel. Självklart reagerar Israel negativt mot Margot Wallström agerande. Vad är det som är så svårt att förstå?
Det verkar som om politiker och akademiker bl.a. i Sverige helt på egen hand och utan parternas mandat försöker skapa fred mellan palestinier och Israel. Dessa aktörer definierar situationen efter eget huvud utan att på allvar ta in att arabsidan de facto överhuvudtaget inte strävar efter vare sig tvåstatslösning eller samexistens med Israel. Deras mål är en enstatslösning där Israel överhuvudtaget inte existerar. Man kan bl.a. fundera på varför debattörer och Sveriges regering väljer att bortse från Hamas stadgar och PLO/Al Fatah:s stadgar. Man kan också fundera på varför denna konflikt fått så stor betydelse inom vänstern och andra politiska kretsar. Som om detta är den stora frågan samtidigt som hela mellanöstern fullständigt imploderar med massiva flyktingströmmar, civilsamhällets sammanbrott, massiva övergrepp, förföljelser, massmord, fanatism m.m.
En fråga: varför väljer du Ulf Bjereld att inte tillräckligt problematisera situationen. Istället fortsätter du att agera mot Israel. Hur känns det som kristen att stödja krafter som verkar för Israels utplåning?
Har inga förhoppningar att detta inlägg publiceras...
Min förhoppning är att Israel inte isolerar sig. Man bör verkligen öppna upp för omvärlden genom att bjuda in Margot Wallström med tanke på att Sverige har en stark position i världssamfundet och att Sverige är en humanitär stormakt.
Mark Twain
Israel, dvs Netanyahu-regimen, har tydligt förklarat att Sveriges utrikesminister icke är välkommen.
Varför envisas med att vilja besöka denna vanvettiga fascistregering?
Margot W, stanna hemma. Res nån annanstans.
Margot W, och därmed Sverige, har helt klart valt sida i konflikten, och aktivt anslutit sig till Israels uttalade fiender. Därmed har hon abdikerat den medlarroll som Sverige teoretiskt kunde åtaga sig. Det är Margots val och beslut, och det finns egentligen ingenting att diskutera med henne från israelisk sida.
Vad gäller de israeliska nybyggarsamhällena: De följer helt San Remo-resolutionerna. Några, tex Gush Etsion, följer också UNGA 194 som fastställer de judiska flyktingarnas rätt att återvända till sina hem.
G. Tikotzinsky
Tel Aviv
Glöm det Hon kommer aldrig att få komma dit. Som en B turist i bästa fall. Det är helt i sin ordning att hon inte får komma.
Skicka en kommentar