Stefan Löfven i SVT:s partiledarutfrågning

I dag är det bara två veckor kvar till valet och opinionsläget är relativt stabilt. Visserligen minskade de rödgröna partiernas försprång i den senaste Sifo-mätningen till 7.3 procentenheter, men det är svårt att hitta någon oberoende bedömare som tvivlar på att de rödgröna partierna kommer att vara större än Alliansen när valet är genomfört. Fokus riktas i stället på frågan om huruvida Sverigedemokraterna kommer att bli vägmästare och vad det i så fall betyder för Stefan Löfvens möjligheter att regera under den kommande fyraårsperioden.

Varför lyckas då Socialdemokraterna inte dra större nytta av Alliansens svaghet och lyfta i opinionen? Socialdemokraterna har varit framgångsrika i att lyfta fram relevanta samhällsproblem i form av den höga arbetslösheten, skolans sviktande resultat, köer och andra missförhållanden inom sjukvården samt krisen inom järnvägen och bostadsbristen. Men partiet har varit sämre på att visa väljarna på vilket avgörande sätt en socialdemokratisk politik skiljer sig från en borgerlig politik.

Inför valrörelsen 2010 ställde sig Socialdemokraterna frågan ”Hur vill vi förändra Sverige?” och sedan gick partiet till val på de svar man formulerat på frågan. Valet slutade emellertid med en förlust och därför närmade sig Socialdemokraterna i stället valrörelsen 2014 utifrån frågan ”Hur går vi till väga för att vinna valet?”. Den frågan har varit vägledande för den socialdemokratiska strategin under senare delen av mandatperioden. (Jag kommenterar Socialdemokraternas stillastående i opinionen för SVT Rapport här.)

Socialdemokraterna har heller inte lyckats få valrörelsen att handla om de frågor man vill. I stället har Fredrik Reinfeldt genom sitt oväntade utspel i sitt sommartalför ett par veckor sedan fört upp frågan om ökad flyktingmottagning på dagordningen. Men frågan om ökad flyktingmottagning har knappast diskuterats i form av följande konkreta sakfrågor. Hur skall vi få fler kommuner att ta emot fler flyktingar? Hur skall vi minska arbetslösheten för att bättre kunna integrera dem som kommer hit? Hur skall vi lösa bostadsbristen, så att de som kommer hit skall kunna få någonstans att bo? I stället har debatten i huvudsak förts på en metanivå: Var det av valtaktiska skäl som Fredrik Reinfeldt ställde ökad flyktingmottagning mot sociala reformer? Tjänar Sverigedemokraterna på Fredrik Reinfeldts utspel? Vad betyder det för Kristdemokraterna att ordföranden för partiets ungdomsförbund KDU Sara Skyttedal skrev en artikel på DN Debatt om gränsdragning för flyktingmottagning som fick andra framträdande Kristdemokrater att "skämmas" och "må dåligt"? Det olyckliga med metadebatten är att den riktar fokus på flyktingfrågan samtidigt som skillnaden mellan vänster och höger i sakfrågan tenderar att osynliggöras.

I kväll är det Stefan Löfvens tur att medverka i SVT:s partiledarutfrågning. Såväl frågorna som Löfvens svar blir en indikation på vart valrörelsen håller på att ta vägen. Jag har tidigare framfört att jag tror att valrörelsen kommer att "normaliseras" de två veckor som är kvar till valet. Vi får väl se om jag blir sannspådd.

Avslutningsvis undrar jag: Vilken funktion fyller ett valmanifest om det inte presenteras för väljarna trots att förtidsröstning pågår sedan en tid och det bara är 14 dagar kvar till valet?